Sverige kan lära av Norge och Kanada för att ge samer ökat inflytande över sitt kulturarv
Samer involveras sällan i hanteringen av sitt eget kulturarv – men det är fullt möjligt att öka deras medverkan. Det menar arkeologen Charina Knutson. Hennes avhandling visar att Sverige kan lära av Norge och Kanada, där urfolk i högre grad medverkar i kulturarvsfrågor. Det skulle leda till en rikare förståelse av samisk kultur och till att Sverige följer FN:s urfolksdeklaration.
Samer i Sverige blir sällan kontaktade eller involverade i arkeologiska projekt som rör det egna kulturarvet, trots att de har rätt till det enligt FN:s urfolksdeklaration, som Sverige var med och röstade igenom 2007. Detta kunde Charina Knutson konstatera redan i sin licentiat-uppsats för några år sedan.
Charina ville undersöka detta vidare och se hur andra länder arbetar med dessa frågor. I sin doktorsavhandling har hon jämfört situationen i Sverige med två länder som har kommit längre med införandet av FN:s urfolksdeklaration, nämligen Norge och provinsen British Columbia i Kanada. Resultaten visar att ett ökat samiskt deltagande i hanteringen av det egna kulturarvet är fullt möjligt, och att Sverige kan hämta inspiration från Norge och Kanada.
Charina har disputerat i arkeologi vid forskarskolan GRASCA på Linnéuniversitetet. Hon arbetar på Nordiskt Centrum för Kulturarvspedagogik i Östersund och har en bakgrund på museet Jamtli.
Norge: Sametinget ansvarar för samiska fornlämningar
I Norge har staten delegerat ansvaret för samiska fornlämningar till Sametinget. Det betyder att det är Sametinget som står för förvaltning, inventering och beslutar om en fornlämning kan tas bort. Sametingets arkeologer jobbar tätt tillsammans med fylkeskommunernas arkeologer och diskuterar vad som räknas som samiskt. Om ett område ska grävas ut genomförs det dock i regel av något av universitetsmuseerna. Charina menar att en skillnad mellan Sverige och Norge är att man i Sverige ser det som problematiskt att bestämma om en fornlämning är samisk eller inte.
– I Sverige finns en skepsis mot att sätta ”etniska etiketter” på fornlämningar. I Norge har de löst det. Man har kommit överens om att om fornlämningen är av en viss typ och har en viss ålder, då är det Sametinget som har ansvaret. Det är en respektfull diskussion, ingen konfliktfråga, säger Charina.
British Columbia, Kanada: Urfolk måste rådfrågas enlig lag
I provinsen BritishColumbia i Kanada bor det drygt 200 olika urfolk (First Nations). Här är arkeologimarknaden avreglerad, precis som i Sverige, det vill säga att företag konkurrerar om uppdragen. Men här finns en lag som säger att när en arkeologisk undersökning ska genomföras i områden där det bor urfolk, måste dessa konsulteras. Urfolken kan lämna synpunkter på hur och när arkeologernas arbete kan utföras. Flera urfolk har också egna konsulter och egna arkeologiska firmor.
– Man har genom lagstiftning försäkrat sig om att arkeologer och urfolk pratar med varandra. Det är fullt möjligt där och borde vara möjligt även i Sverige. Flera jag pratade med i British Columbia tyckte det var konstigt att arkeologer i Sverige inte behöver konsultera urfolk, säger Charina.
Sverige värderar inte immateriellt kulturarv
Charinas forskning visar också att Sverige är det enda landet av de tre som inte inkluderar immateriellt kulturarv i uppdragsarkeologin, till exempel muntlig kunskap, som kan ge viktig information om en plats.
– Muntliga berättelser och traditioner värderas i både British Columbia och Norge, men inte i Sverige. Dessa berättelser kan bidra med förståelse till fornlämningar, särskilt i ett levande kulturlandskap som det samiska, säger Charina.
Fråga det samiska folket vad som känns rätt ur ett samiskt perspektiv.
Större samiskt deltagande är fullt möjligt
Charina menar att resultaten från Norge och Kanada visar att det är fullt möjligt att involvera samer mer i hanteringen av deras kulturarv. Och att man bör rådfråga samerna vilken typ av lösning de vill ha.
– Fråga det samiska folket vad som känns rätt ur ett samiskt perspektiv. Att urfolket sätter ord på hur de vill att kulturarvet ska förvaltas kan bli ett verktyg för verklig förändring, säger Charina.
– Det finns allt att vinna på att involvera samer i förvaltningen av samiskt kulturarv. Då kan staten visa att man menar allvar med FN:s urfolksdeklaration. Vi skulle också få en rikare förståelse av den samiska historien, säger Charina.
Mer information
- Charina Knutsons doktorsavhandling: "Indigenous Archaeology in Sweden: Aligning Contract Archaeology with National and International Policies on Indigenous Heritage"
- GRASCA är Linnéuniversitetets företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi