Växtbaserade buffertzoner kan minska föroreningar vid översvämningar
Vid Malmfjärden i Kalmar har forskare byggt en så kallad buffertzon med växter. Idén är öka intresset för buffertzoner, som kan fungera som markreningsmetod vid översvämningar. Projektet är ett samarbete mellan Linnéuniversitetet och Kalmar kommun. Projektledare är William Hogland och Ulyana Muñoz Acuña.
Syftet med växtbaserade buffertzoner är att använda växter för att rena förorenad jord och vatten, och förhindra spridning av skadliga kemikalier från jordbruk. De byggs nära diken och bäckar i närheten av jordbruk, och fungerar genom att växterna tar upp och bryter ner kemikalierna, så att de inte sprids vidare ut i miljön.
Skyddar vatten vid översvämningar
Buffertzoner kan också användas vid till exempel översvämningar, då det finns risk att höga vattennivåer för med sig kemikalier, som konstgödsel och bekämpningsmedel, från jordbruksområden ut i miljön.
Genom att bygga buffertzoner kan man minska spridningen av dessa föroreningar och skydda våra vattenresurser. Det menar William Hogland, professor i miljöteknik, och hans kolleger. De har byggt en demo-anläggning med en buffertzon vid Malmfjärden i Kalmar, med växter som solrosor, lavendel, råg, vete, krasse och nässlor. Anläggningen har dräneringsslangar i botten, så att överskottsvatten kan analyseras.
– Det blir allt vanligare med naturkatastrofer runt om i världen. Buffertzoner och användning av växter för rening kan vara värdefulla verktyg i katastrofområden, eftersom de kan minska miljöskadorna och skydda dricksvattnet. De kan även användas för att sanera mark och vatten efter krigssituationer, som i Ukraina till exempel, säger William Hogland.
– I projektet undersöker vi traditionella växter och även medicinalväxter, som både har en förmåga att ta upp föroreningar, och samtidigt är bra för människan. Alltså växter med dubbel välgörande effekt, säger Ulyana Muñoz Acuña, lektor vid institutionen för kemi och biomedicin.
Har inte slagit igenom inom jordbruket
Byggande av buffertzoner har länge varit ett krav från Jordbruksverket, och en del bönder använder sig av sådana. Det finns möjlighet att få ekonomisk ersättning för mark som upplåts till detta. Buffertzoner har dock inte slagit igenom inom jordbruket. Det beror främst på att de tar jordbruksmark i anspråk. Forskarna menar att Jordbruksverket och naturvårdande myndigheter bör stimulera och informera mer om deras funktion och ekonomi.
– Vi vill öka intresset för växtbaserade buffertzoner. Utöver att minska spridningen av kemikalier bidrar de också till att öka binas pollinering, vilket är viktigt för jordbruket. Det finns allt färre bin och med den här metoden underlättar vi för insekternas pollinering, säger Ulyana Muñoz Acuña.
