Möt Daniel Knapp: ”Att arbeta på gränsen till det okända är alltid spännande”

Kan du berätta om din nya roll som universitetslektor?
Min roll består av flera viktiga delar. Framförallt ägnar jag mig åt forskning och att utveckla och genomföra vetenskapliga projekt, samtidigt som jag hjälper till att bygga upp en ny forskningsmiljö. Jag jobbar även med undervisning och handledning av masterstudenter och doktorander.

Vad driver dig i ditt arbete?
Det kanske låter klyschigt, men nyfikenhet är min främsta drivkraft. Jag älskar att upptäcka nya saker, märkliga mönster och kluriga samband. Att arbeta på gränsen till det okända är alltid spännande. Jag motiveras också av studenter, kollegor och människor runt omkring mig, som hela tiden får mig att tänka på nya sätt och ständigt utvecklas.

Vad handlar din forskning om?
Jag studerar mikroorganismer, främst svampar, och deras interaktioner med växter. Det är viktigt att komma ihåg att växter aldrig lever ensamma – de samexisterar med ett stort antal mikroorganismer. Till och med något så litet som ett enda tallbarr kan hysa hundratals olika svamparter. Vissa kan vara gynnsamma, andra kan orsaka sjukdomar under vissa förhållanden, och många är fortfarande dåligt utforskade. Löv, kvistar, bark, splintved och kärnved hyser allihop olika mikrobiella samhällen. Mitt främsta mål är att förstå hur de här organismerna påverkar trädens hälsa, sjukdomsprocesser och funktion i naturen.

Var det något speciellt tillfälle som fick dig att inse att det här är vad du vill ägna dig åt?
Mitt intresse väcktes väldigt tidigt. Jag växte upp i Budapest i Ungern och har alltid bott i gråa betonghus utan trädgårdar. Runt dessa bostadsområden hittade jag ofta vackra svampar som växte fram på de små grönytor som ändå fanns, och det var där jag gjorde mina första svampinsamlingar och artbestämningar. Sen dess har min fascination för svampar bara fördjupats och blivit mitt främsta fokus.

På vilket sätt bidrar ditt arbete till samhällsförändring?
Genom min forskning bidrar jag till en ökad förståelse för växthälsa och biologisk mångfald, vilket är avgörande för ett hållbart markutnyttjande och för hantering av växtsjukdomar. Genom min undervisning och mitt engagemang i det nya masterprogrammet i skogsbruk hoppas jag också kunna stärka det biologiska perspektivet både hos dem som i framtiden kommer att jobba med skog och skogsbruk, och hos forskare som arbetar med miljöfrågor.

Vad värdesätter du mest när det gäller undervisning?
Undervisning har varit en prioritet för mig sen allra första veckan som doktorand, och innan jag kom till Linnéuniversitetet som postdoktor arbetade jag i över 13 år med högre utbildning. Det jag värdesätter mest med att undervisa är att det hela tiden tvingar mig att utvecklas bortom min egen expertis. För mig är engagemang nyckeln till bra undervisning – studenter märker direkt om en lärare verkligen bryr sig och lägger ner genuin energi på sitt ämne. Utöver att förmedla kunskap handlar det om att hitta det som engagerar en själv i ett ämne och föra vidare den entusiasmen. Det kan stanna kvar hos studenterna länge och bli grunden för ett varaktigt intresse. I slutändan handlar det om att vara passionerad för det man gör.

På tal om passion – du är också involverad i uppbyggnaden av en ny forskningsmiljö, ForestEDGE. Vad innebär det i praktiken?

En av mina viktigaste uppgifter är att hjälpa till att etablera en ny forskningsinfrastruktur och vetenskaplig miljö – ForestEDGE-laboratoriet. Det ger oss möjlighet att använda mikrobiologiska och avancerade molekylärbiologiska metoder lokalt, vilket är avgörande för både forskning och utbildning. Jag ser den här rollen som ett långsiktigt åtagande där jag kan bidra till vetenskapen och till studenternas utbildning på en och samma gång.

Och till sist – när du inte ägnar dig åt forskning och svampar, vad tycker du om att göra på en ledig dag?
Jag tycker om att vara ute i naturen – med min familj eller på egen hand. Terränglöpning och svampplockning är mina favoriter. Det småländska landskapet, med sina oändliga skogar och sjöar, är perfekt för detta. Det är fascinerande hur jag här bara behöver gå ut genom dörren för att komma rakt ut i naturen.