Linnaeus residency programme

Susanne Nordqvist har arbetat som skolbibliotekarie och barn- och ungdomsbibliotekarie och då drivit flera läsfrämjande projekt bland barn och unga.

Jan Magnusson har arbetat som lärare, journalist och redaktör. Han har skrivit flera böcker om bland annat Bamse, Lilla Spöket Laban och Alfons och var under mer än tio år redaktör för serietidningen Bamse.

Susanne och Jan har tillsammans skrivit ett antal pedagogiska aktivitetsböcker för förskolebarn och nu senast faktaboken ”Vi ser på ögon” om djurs och människans ögon.

De har också utvecklat sällskapsspelet ”Upp till tre”, ett finurligt frågespel om ord.

Illustratören Mikael Wallmark har studerat zoologi, botanik, genetik och kemi. Han har arbetat med marknadsföring under många år, kombinerat med illustrerande och korsordskonstruktion. Mikael har bland annat illustrerat den nyss utkomna boken ”Vi ser på Ögon” skriven av Susanne Nordqvist och Jan Magnusson.

Swedish Red Elephant, bestående av Håkan Persson och Louise Lindenger, är en producent- och låtskrivarduo som är verksamma internationellt med utgångspunkt i Växjö där de driver studio i den anrika lokalen ”Uffes Källare”. Duon har en gedigen katalog och bredd med miljontals av streams inom elektronisk dansmusik och pop. De två träffades under sin utbildning på Musikproduktionsprogrammet på Linnéuniversitetet 2011 och har byggt upp en kreativ sfär och kompetens tillsammans med andra musiker här i Växjö. Duons motto är att verka i en liten stad, men att med hjälp av internet kunna sprida sitt material och bygga ett nätverk som når ut internationellt. Som exempel har de ett låtskrivaravtal med ett musikförlag från Los Angeles och arbetar med producenter från hela Europa.

2017 fick duon uppmärksamhet av Tiësto som signade dem till sitt skivbolag och släppte låten ”Next Summer”, och sen dess har Swedish Red Elephant haft flera framgångsrika releaser på skivbolag som Universal, Sony, Spinnin’ och Selected. 2020 fick duon sin största placering hittills med en världsomfattande kampanj för Samsung med låten ”Blow The Speakers Up”. Utöver detta har duon också skrivit K-pop till Korea och producerat musik som varit med i serier från Netflix och Apple TV+. Sedan ett par år tillbaka driver duon skivbolagen Indieshake och Ate That! tillsammans med kollegor i Finland. Bolagen jobbar med indie och elektronisk dansmusik med artister från hela världen. Även om Håkan och Louise brinner för den business som musikbranschen innebär, är det alltid det fria kreativa skapandet som står i fokus när de två skapar musik.

Åskars konstnärliga karriär satte igång hösten 2003 då han som hemvändare efter konstvetenskapliga studier i Lund varje lördag hade med en serieruta/enruting i Smålandsposten. Med humorns hjälp fick han Växjörborna i över tre års tid att sätta morgonkaffet i halsen.

-Många gånger av det mörka och sköra (ja som ni vet ligger humorn och ångesten väldigt nära varandra), men ganska ofta bara av en hemskt dålig/låg ordvits, berättar Åskar.

Efter det tog det fart med en uppstart av Galleri Plan B, plus en mängd olika konstprojekt i olika uttrycksätt - som till exempel utställningar i teckning och måleri, dokumentärfilmer och musiksläpp. 2014 - 2015 gick han på Serieskolan i Malmö och 2017 - 2018 testade han på lite Stockholm. Men nu är han tillbaka i Växjö igen. Det blir ofta så. Tydligen. 

Åskar Lilja är vad många skulle kalla för en allkonstnär. Han är bildkonstnär (teckning/måleri), musiker, filmare och fotograf. Han håller dessutom i (vad han själv kallar dom) alternativa stadsvandringar. Där visar han upp ett Växjö som dom flesta missar; till exempel bakgårdar med målningar, kul och många gånger märkliga detaljer som skaver. Han diskuterar även byggnationer, platser och hur man kan göra Växjö mer spännande. Med kameran ständigt i gång resulterade allt det här i boken Skev Stad som släpptes på Trolltrumma Förlag i februari 2022.

Åskar jobbar även som lärare och i skivbutiken Rundgång i Växjö.

Amanda Selinder (b. 1990, Tranås) är yrkesverksam bioart/textilkonstnär bosatt och verksam i Uppsala, Sverige. I sitt konstnärskap jobbar Amanda med levande processer som tar sig uttryck på olika sätt. Slemsvampar, biofilm, nedbrytarsvampar och färgväxter är några organismer som hon utforskar och försöker lära sig mer om. Någonting som är centralt och återkommande i Amandas arbete är undersökandet av deras förmåga att producera eller absorbera pigment.

De senaste åren har svamparna fått mer fokus och då främst de svamparna som finns runt omkring oss hela tiden men som vi inte ser eller kanske ens vet existera. Svampar som flyger omkring som sporer i luften, lever inuti växters cellvävnad eller slingrar sig som långa, tunna trådar under marken. I det dolda producerar de pigment som en del i deras försvarsmekanism mot UV-strålning eller oxidativ stress. Genom att ta prover från tex växter och placera på näringsagar börjar de svampar som lever inuti cellvävnaden att ta sig ut. De pigmentproducerande svampmycelen får växa tillsammans med sidentyg där de färgas in i abstrakta mönster. Det blir som ett avtryck över svampens livscykel – pigmenten förändras beroende på miljön, svampens ålder eller om den behöver försvara sig mot en annan art eller individ. Genom textila abstrakta installationer och pågående odlingar gör Amanda den osynliga biologiska mångfalden synlig. 

Amanda har en kandidatexamen från HDK i Göteborg och School of Visual Arts i New York (2016). Sedan dess har hon ställt ut både nationellt och internationellt, däribland Österängens konsthall i Jönköping, Art lab Gnesta, Uppsala konstmuseum, Soft galleri i Oslo, Moscow International Biennale for Young Arts, the cluster gallery i New York och Gallery KC väst i Göteborg. 2021 fick hon Uppsalas kulturstipendium och 2020 Konstnärsnämndens ettåriga arbetsstipendium.

Normer inom träindustrin har en lång historia. I introduktionen till skriften Regler och antydningar för Sortering af Plankor, Battens och Bräder från 1888 står det att “För trävarurörelsen vore det utan tvivel fördelaktigt, om likhet kunde åstadkommas i virkessorteringen vid alla brädgårdar”. Därefter följer en noggrann redovisning för en normal kvalitet och det som anses vara skadat, och därmed obrukbart trä. Formuleringen är från en tid då Sverige industrialiseras, en tid där också skogen ska gå från att vara natur, vara skog, till att bli en industriell vara. Genom standardiseringen skulle det ”fina”, eller ”det godkända” virket väljas ut och bli en vara på en framväxande virkesmarknad. Dessa normer i skogsindustrin leder till att det virke vi ser och de möbler och föremål av trä som tillverkas ofta har ett likriktat utseende som är långt ifrån skogens liv. I det skadade träet finns något av skogens dagbok, eller skogen arkiv. 

Detta är normer som skogsindustrin i stor utsträckning ännu idag förhåller sig till. I projektet Tack skogen 2.0 söker MADAM snickeri & restaurering att genom sitt hantverk ompröva dessa normer, med frågan om det är så att i det så kallade skadade träet, finns de kvalitativa egenskaper som krävs och som skulle kunna uppgraderas från pappersmassa och brännved till virke i bruksföremål.

Genom att utmana normen, industrialismens standardiserande synsätt på trä, dess kvaliteter och utseenden söker de bjuda in inte bara betraktaren till att vidga den visuella upplevelsen av trä, utan också att pröva hur skogen på ett utökat sätt kan tas tillvara i produktionen.

Under residenstiden arbetar Madam snickeri tillsammans med Christina Zetterlund, lektor i design, och hennes projekt Lära om arkivet. Residenset genomförs i samarbete med Virserums konsthall och Nationellt arkiv för svensk form.