Publicering och kommunikation

Medan vi på lärosätet diskuterar hur vi ska förhålla oss till studenters användningar av generativ AI finns det redan kodex som diskuterar hur vi ska förhålla oss till AI när vi själva producerar text.

Även vid publicering gäller forskningsetik i form av Grundläggande Principer och God forskningssed—det innebär att du ska vara ärlig och öppen i relation till din användning av generativ AI och andra tekniska hjälpmedel (t.ex. grammarly eller elicit) för produktion av texter (se ALLEA-kodexen 2.3 punkt 6 och 3.1). Du behöver informera om hur du använt stödet och vilket stöd du använt för dina texter. Dessa rekommendationer framkommer också från International Committee of Medical Journal Editors som framställt de så kallade Vancouver reglerna för författarskap.

I en artikel i Medicine, Healthcare and Philosophy har åtta editorer för journaler så som AMA Journal of Ethics, American Journal of Bioethics, och Ethics and Human Research utvecklat ett antal rekommendationer för hur AI kan användas vid publicering som kan vara till nytta för hur du går vidare med ditt skrivande. I denna artikel nämns användandet av generativ AI för peer-review (kamratgranskning). Vidare om det ämnet hänvisar vi till National Institute of Healths notifikation om just användningen av generativ AI för kamratgranskning (peer-review).

Att ställa upp som granskare för konferensabstracts eller artiklar är att ta sitt ansvar för redlighet i forskning. Uppdragen som granskare kan ta mycket tid i anspråk och är inget som genererar någon ersättning av från konferensanordnare, tidskrifter eller arbetsgivare men är centrala för att försäkra att den forskning som publiceras har hög kvalitet och förhåller sig till God forskningssed.

Då en granskning tar tid i anspråk kan du frestas att använda sig av AI för processen. I en artikel i Medicine, Healthcare and Philosophy som fokuserar på användningen av generativ AI i skrivandet av artiklar nämns även användningen av generativ AI för granskning.

Det är bra att vara uppmärksam på att inte alla tidskrifter tillåter användningen av AI för peer-review. Generellt är det ifrågasatt om det är forskningsetiskt att ladda upp ett manuskript på internet utan författarnas medgivande speciellt då det är svårt att veta var informationen sparas, vart den skickas och hur den kan användas i framtiden. Vi hänvisar till National Institute of Healths notifikation om AI-användning för peer-review.

Forskning är till för att vi ska inhämta mer kunskap i ett ämne. Antingen gör vi forskningen inom vår tjänst vid universitetet eller så är vår forskningstid finansierad av externa (privata eller statliga) eller interna forskningsmedel. Oavsett hur forskningen finaniserats är målet att sprida kunskapen som genererats så att nya idéer, beslut och tillämpningar kan uppstå.

Genom öppen tillgång (sk. Open Access, OA) betalar universitetet eller medelsförvaltaren för att resultaten från forskningen ska spridas brett. På medarbetare har biblioteket lagt upp information om hur du kan gå tillväga om du vill söka medel för OA genom Linnéuniversitetet. Där finns även en lista över alla de tidsskrifter som Linnéuniversitetet har avtal med angående publiceringsavgifter. Du kan också kontakta research support direkt om du vill ställa frågor kring OA publicering.

Förutom att publicera med open access har du ibland rättighet (se vad som gäller just den tidskriften som du publicerat i) att lägga upp din artikel på research gate, alternativt att andra forskare hittar din artikel där och då kan kontakta dig för att få tillgång till en kopia. På Linked in och DiVA kan du dela med dig av OA artiklar direkt. (För mer om hur du registerar din publikation i DiVA).

På medarbetare ger biblioteket information om hur du kan publicera genom Linnaeus University Press (LNU Press) vilket inkluderar publiceringar av tidskrifter via LnuOpen (för mer information se medarbetare).

Rovkonferenser är konferenser som låter dig betala för att presentera din forskning. De tjänar pengar på konferenser utan rigorös kamratgranskning och hoppas antingen på att du ska tycka att det är värt pengarna för att få en presentation eller keynote även om det inte finns intresserade åhörare på plats, alternativt att du inte inser att konferensen inte är en legitim konferens.

För att få så många som möjligt att betala för att komma till konferensen anordnas de på attraktiva platser och orter och de använder sig typiskt av namn som påminner om legitima konferenser—namn som du kanske känner igen. Deras hemsidor kan vara välutvecklade med en lista av kända forskare med bild, som om dessa vore ansvariga för konferensen (vilket sällan är korrekt). Ofta får du många inbjudningar och inte alltför sällan så ligger konferensen utanför din expertis. Ladda gärna ner rapporten från the InterAcademy partnership (iap) för att få stöd i din bedömning av konferenser. Se specifiktfigur 1 på sidan 8 för tips på hur du kan skilja på hög risk, medelrisk och låg risk för att en konferens ska vara en rovkonferens.

Företaget Knowledge E initierade en hemsida (ThinkCheckAttend) som kan användas till stöd för att hitta rätt konferens för just din forskning, och för att identifiera rovkonferenser. På hemsidan diskuteras även conference proceedings som kan behöva utvärderas på ett något annorlunda sätt än andra publikationer (se rovtidskrifter).

Vi behöver publicera snabbt och mycket för att påskynda vår karriär, men vi behöver ändå tänka på var och hur. Därför är det viktigt att förstå vad rovtidskrifter är och hur du kan undvika dem.

Enligt Cabells är rovtidskrifterna numera fler än 15 000 stycken (se mer om Cabells predatory reports på Wikipedia). Linnéuniversitetet har tillgång till Cabells, en interaktiv svart lista, där du kan söka efter en tidskrift och läsa dess “predatory report”. Rovtidskrifter låter dig betala för att publicera och hänvisar avgifterna till Open Access. Avgiften i sig gör det därför inte tydligt att det är en rovtidskrift. Vad som står ut med rovtidskrifterna är att det inte finns någon rigorös kamratgranskning (även kallat referentgranskning), att kända forskare ser ut att vara med i editorial boards och att impaktfaktorer och metrics är påhittade. För att lura dig skickar de dig många inbjudningar till tidskrifter för ämnen som ofta är utanför ditt kompetensområde och som ofta har namn som påminner om legitima tidskrifters.

Risken med att publicera i rovtidskrifter är att du kan anses inte följa god forskningssed enligt t.ex. ALLEA (All European Academies en svensk version och den engelska). Genom att betala för rovtidskrifter ger du ekonomiskt stöd för att forskningsresultat sprids utan att vara väl underbyggda (peer review) vilket i sin tur kan resultera i att allmänheten förlorar sin tro på forskning.

Det kan vara lätt att skilja mellan äldre legitima tidskrifter med hög kvalitet som är listade på t.ex. Scopus, Web ofScience, eller Medline (notera att Google scholar listar publikationer från legitima tidskrifter blandat med de från rovtidskrifter) och de allra sämsta rovtidskrifterna. Men det kan vara mer utmanande att avgöra om en tidskrift med lägre kvalitet är en rovtidsskrift eller inte. Rapporten från the InterAcademy partnership (iap) kan laddas ner (se figur 1 på sidan 7) för att få tips på hur du kan skilja på hög risk, medelrisk och låg risk för att en artikel verkligen är en rovtidsskrift. På medarbetarsidan du också hitta information om strategisk publicering.

Företaget Knowledge E har initierat utvecklingen av en hemsida (ThinkCheckSubmit) som kan vara till hjälp i din bedömning av tidskrifter som du funderar på att publicera i. Denna hemsida delar upp information för tidskrifter, böcker och kapitel. Här kan du också skriva upp dig för att få senaste nyheterna om publicering t.ex. om nya artiklar som diskutererar rovtidskrifter (predatory journals). Se gärna på hemsidan om Predatory publishing och även Committee on Publication Ethics (COPE) för mer om etisk publicering. Endast tidskrifter som följer etiska riktlinjer kan vara medlemmar i COPE.

Directory of Open Access Journals (DOAJ) har ett annat tillvägagångssätt. I stället för att lista alla tidskrifter som är rovtidskrifter (en så kallad svart lista) så bistår de med ett index av OA-tidskrifter som ska anses vara legitima (en vit lista med mer än 15,000 tidskrifter). Här kan du gratis lägga in tidskriftsnamnet som du är intresserad av för att se om den ska anses vara en rovtidskrift eller inte. Kom ihåg att en tidskrift som en gång ansågs vara en rovtidskrift kan förändras över tid så att de blir legitima och kanske det som är ännu viktigare—en legitim tidskrift kan förändras så att den bör anses vara en rovtidskrift (t.ex. genom uppköp).

För dig som vill läsa mer om hur forskares mål att publicera snabbt och enkelt skapat en grogrund för rovtidskrifter föreslår vi Kjell Asplunds artikel i Läkartidningen.

Olika forskningsområden har olika publiceringstraditioner. I några forskningsområden är det vanligast att forskaren skriver monografier, böcker eller är ensamförfattare på artiklar. I andra forskningsområde kan det vara vanligast att forskaren skriver artiklar och att dessa sampubliceras. Olika typer av publiceringar har olika fördelar och nackdelar. Valet av hur du ska publicera bör därför följa på vad som är vanligast inom just ditt ämne.

Förutom att det finns olika publiceringstraditioner gällande ensamförfattare eller sampublikation så finns det också olika traditioner om vilken ordning som ska gälla för författarna i en sampublikation. Även detta kan skilja sig något mellan ämnen och du behöver prata med kollegor angående vilken tradition som gäller inom ditt ämne.

Samtidigt som det finns dessa olikheter så finns det vissa generella etiska förhållningssätt vid sampublicering. All European Academies (ALLEA) har gett ut en europeisk kodex om forskningsintegritet. Denna kodex finns att laddas ner på svenska och engelska. Under punkt 2.6 och 2.7 hanteras samarbete, sampublikation och medförfattarskap.

International Committee of Medical Journal Editors har framställt de så kallade Vancouver reglerna för författarskap. En förkortad svensk översättning av de fyra kriterierna för att du ska vara medförfattare är att du har:

• Gett betydande bidrag till idé eller arbetets utformning; eller datainsamling, analys eller tolkning av data för arbetet; OCH
• Ha varit med och författat arbetet eller granskat det kritiskt för viktigt intellektuellt innehåll; OCH
• Gett slutligt godkännande av den version som ska publiceras; OCH
• Har en överenskommelse om ansvar för alla aspekter av arbetet för att säkerställa att frågor relaterade till riktigheten eller integriteten utreds och löses på lämpligt sätt.

En god regel är att diskutera författarskap innan insamling av data skett så att alla potentiella medförfattare har en förståelse för vilka krav som ställs för ett medförfattarskap och vad författarordningen planeras att baseras på.

Flera tidskrifter kräver att alla medförfattare ska ange hur de har bidragit till publikationen enligt Contributor Role Taxanomy (CRediT). CRediT anger 14 olika roller som är listade på hemsidan och är definierade i en pdf som kan laddas ner på samma sida. Dessa inkluderar sådant som konceptualiseringen av en idé, författa det första utkastet, utveckling av analysprogram m.m. Dessa roller kan vara till stöd i besluten om författarordningen.

Under blocket God forskningssed hittar du information om Oredlighet i forskning. Detta täcker sådant som plagiering, förfalskning och fabricering men även utelämnande av hänvisningar till tidigare arbeten i din publicering.

Det är viktigt att hänvisa korrekt till tidigare forskning dvs. citera korrekt och hänvisa till korrekt artikel som sedan återges korrekt i referenslistan. Men det är också viktigt att inte utelämna tidigare forskning som är relevant även om den inte nödvändigtvis styrker den hypotes eller de resultat som den egna studien förväntas visa.

För att läsaren ska kunna bedöma resultaten från din studie är det viktigt att du redovisar eventuella intressekonflikter. Detta gäller både ekonomiska och personliga. Många tidskrifter efterfrågar information om det ekonomiska stödet som tillåtit att forskningen kunnat genomföras. Ibland är detta externa medel från en forskningsförmedlare (t.ex., Vetenskapsrådet, Riksbankens Jubileumsfond eller en av Wallenbergs stiftelser) men det kan också vara företag. Speciellt i det senare fallet blir det tydligt att läsaren av artikeln lätt ska hitta informationen om det ekonomiska stödet för att förstå om det skulle kunna påverka hur resultaten framställs.