Session 1: texter

Onsdag 8 maj kl 15.30-17.00

 

1.1 Historiska perspektiv på militära rättigheter och skyldigheter

En av de mer genomgripande reformerna inom ramen för framväxten av det moderna samhället i stora delar av västvärlden var etableringen av ett folkförankrat försvar genom införandet av värnpliktstjänstgöring. Värnplikten som personalförsörjningssystem har på inget sätt varit fri från målkonflikter. Exempelvis kom folkförankring och försvarsvilja att ställas mot militär professionalism samtidigt som plikten på sina håll kopplades till politiskt inflytande. I vissa sammanhang sågs värnplikten också som ett sätt för det civila samhället att behålla kontrollen över de väpnade styrkorna. Under senare år har också värnplikten fått en mindre framträdande ställning som modell för att organisera ett lands försvar och i många länder har en allmän värnplikt ersatts med frivillig militärtjänstgöring eller yrkessoldater.

Ett länge förbisett faktum i forskningen om den svenska värnplikten och annat militärt arbete har varit dess ekonomiska, politiska och sociokulturella implikationer. Under lång tid sågs exempelvis värnplikt för ett lands manliga befolkning som synonym med en allmän värnplikt. På senare år har detta synsätt emellertid förändrats. Frågan om värnplikt för såväl kvinnor som män har aktualiserats i den politiska debatten, men också spörsmål om hur ”allmän” denna plikt bör vara.

Denna session syftar till att problematisera värnplikt och annat militärt arbete utifrån tanken om deltagandet i landets försvar som en skyldighet och/eller rättighet. Detta sker med utgångspunkt i fyra bidrag som behandlar olika aspekter av militär verksamhet under framförallt 1900-talet. Dessa bidrag inrymmer dels mer övergripande diskussioner av olika personalförsörjningssystem utifrån deras betydelse för militär verkningsförmåga, nationalekonomiska effekter och dess betydelse för demokrati och fred, dels studier som utifrån en svensk kontext problematiserar olika personalförsörjningssystem utifrån tankar om individualism och valfrihet i kombination med förändringar i försvarsmaktens inriktning. Vidare problematiseras också värnplikten utifrån det faktum att den under 1900-talet gick från att endast vara en manlig skyldighet till att även bli en kvinnlig rättighet, i syfte att belysa militära skyldigheter och rättigheter utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Frågan om rättigheter kopplas inom ramen för sessionen även till medborgarskap i studier av frivilligt militärt arbete med utgångspunkt i de finska skyddskårerna under mellankrigstiden.

Esbjörn Larsson: Frivillighet eller plikt? Perspektiv på värnplikten som personalförsörjningssystem

Syftet med detta paper är att belysa värnplikten som personalförsörjningssystem i relation till att exempelvis rekrytera soldater på frivillig väg. Detta sker dels genom en beskrivning av värnpliktssystemens utveckling internationellt från 1800-talet och framåt, dels genom att uppmärksamma skilda perspektiv på olika former av personalförsörjningssystem. I det senare fokuseras särskilt olika personalförsörjningssystems betydelse för militär verkningsförmåga, dess nationalekonomiska effekter samt dess betydelse för demokrati och fred. Genom dessa perspektiv aktualiseras frågor om vilken slags militär förmåga som gagnas av ett specifikt personalförsörjningssystem, hur olika ekonomiska styrmedel påverkar ett lands rekrytering av soldater, om det finns en koppling mellan värnplikt och demokrati och i vilken mån värnplikt är ett skydd för demokratin, samt huruvida värnplikten minskar risken för att ett land dras in i militära konflikter och om värnplikt bidrar till minskade förluster av människoliv i händelse av krig. I fråga om värnpliktssystemens utveckling internationellt uppmärksammas särskilt hur skillnader i statsapparaten synes ha påverkat länders benägenhet att använda sig av värnplikt som militärt personalförsörjningssystem. Här går det att se en tydlig skillnad mellan länder som är byggda på sedvanerätt (common law) och länder som har kodifierade lag (civil law), genom att värnplikten haft en betydligt starkare ställning i den senare kategorin av länder. Detta visar sig i att värnplikt infördes relativt tidigt i länder med kodifierad lag, medan länder som bygger på sedvanerätt i första hand använt sig av pliktsystem i samband med stora konflikter, såsom första och andra världskriget. Liknande skillnader märks också i utvecklingen efter andra världskriget, där länder byggda på sedvanerätt relativt snabbt övergick till att rekrytera soldater på frivillig väg, medan länder med kodifierad lag ofta behöll personalförsörjningssystem som byggde på värnplikt.

Cecilia Hortlund: Fosterländsk plikt och gammalsvensk krigarglans: svenskspråkiga skyddskårer i Österbotten och Åboland 1918–1939

Syftet med detta paper är att med de svenskspråkiga skyddskårerna i Österbotten och Åboland 1918–1939 som exempel, belysa det identitets- och nationsbyggande som ägde rum i det självständiga Finland under mellankrigstiden. Inom de svenskspråkiga skyddskårerna i Österbotten och Åboland växte det i det mellankrigstida Finland fram en bild av den ideala mannen som en kultiverad, fysiskt stark, disciplinerad, moraliskt rättrådig, fosterländsk och duglig soldat som stred för nationens bästa. I relation till detta ställs även relationen mellan det finska och det svenska som blev aktuell inom skyddskårerna. De svenskspråkiga skyddskåristerna värnade sin svenska identitet och sitt svenska blod, som del i ett tydligt identitetsbyggande och framfört i en slags ethno-nationalistisk anda. De upplevde sig själva som åtskilda från de finskspråkiga i vissa avseenden samtidigt som de ansåg sig utgöra en viktig del av den finska nationen med ansvar för dess framtid. Synen på den ideala mannen, hur denne man skulle bidra till nationens säkerhet samt vilka rättigheter och skyldigheter han hade, var därmed tätt sammanbunden med konstruerandet av en nationell identitet. För de svenskspråkiga skyddskårerna var det i och med detta av yttersta vikt att bevara den svenskhet som utgjorde en stor del av deras identitet och gemensamma arv. Under mellankrigstiden uppstod även konflikter mellan svensk- och finskspråkiga rörande vilka rättigheter som skulle tillskrivas vad som beskrevs som två olika nationaliteter och identiteter: finnar och svenskar. Många gånger ansåg dessutom de svenskspråkiga att de var förfördelade i egenskap av att de var just svenskar. De upplevde att deras rättigheter inte togs tillvara på eller respekterades i relation till de finskspråkigas rättigheter. Denna känsla av utsatthet återspeglades därmed i de svenskspråkiga skyddskårernas egen framställning av vikten av ett aktivt arbete för sina rättigheter som medborgare i den framväxande och självständiga finska nationen.

Fia Sundevall: Kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter: kön, värnplikt och militärt arbete i svensk samtidshistoria

År 2017 blev Sverige det andra land i världen, efter Norge, att tillämpa värnplikt för kvinnor och män på formellt lika villkor. Reformen kan förstås som slutpunkten på en dryg halvsekellång process av utredningar och diskussioner om kvinnors rättigheter och skyldigheter att utföra militärt arbete samt genomgå militär utbildning på samma villkor som män.

Den första fasen i denna process kan dateras från våren 1965, när unga liberaler skapade intensiv debatt genom att kräva lika militära rättigheter och skyldigheter för kvinnor som män. Fasen avslutas 1975 när regeringen slog fast att kvinnors tillträde till militära yrken måste ske på annat sätt än via värnplikt; dvs att värnplikten skulle förbli enkönad. I samma veva instiftades en ny grundlagsparagraf om förbud mot könsdiskriminerande lagar och förordningar, där värnplikten undantogs explicit.

Hur kommer det sig att mäns militära skyldighet inte betraktades som en jämställdhetsfråga, samtidigt som kvinnors militära rättigheter i högsta grad behandlades som en sådan? Detta samtidigt som Sveriges jämställdhetspolitiska ambitioner paketerades i termer av en dubbel emancipationsstrategi som skulle frigöra såväl kvinnor som män från deras respektive ”könsroller”?

I detta konferensbidrag försöker jag besvara denna fråga samt lägga grunden för en studie som drar fram tidslinjerna till det senaste decenniets reformer med införande av könsneutral värnplikt. Studiens källmaterial utgörs av arkivdokument från organisationer och myndigheter, offentligt tryck, pressmaterial samt intervjuer med centrala myndighetsaktörer.

1.2 Medeltida rättigheter I: handel och ekonomi

Det medeltida samhällets sociala organisation var uppbyggd på rättigheter som definierades olika beroende på individens grupptillhörighet. Det förelåg dock en ständig diskussion som kretsade kring om rättigheter kunde vara universella eller bara partikulära. Rättighetsbegreppet var inte absolut utan stod under ständig förhandling. Det går dock inte att bortse ifrån att det var under medeltiden som grunden lades till många av de rättigheter som är allmänt accepterade i dag. Det existerade emellertid en mängd rättighetsanspråk som ter sig helt främmande för moderna samhällen varför medeltiden är central för en djupare förståelse av rättighetsbegreppets ursprung och framväxt.

Sofia Gustafsson: Gäst eller borgare i den medeltida staden – rättigheter och skyldigheter

Att vara borgare i en medeltida stad innebar att man hade en särställning gentemot andra individer i staden, men också att man hade ett ansvar för stadens välfärd. Begreppet ”gäst” hade i den medeltida staden innebörden av en främling, en köpman som inte var borgare i staden. ”Gästrätt” är en sammanfattande benämning på främlingarnas rättigheter och skyldigheter när de besökte en annan stad för att bedriva handel. Någon form av sådana regler fanns i de flesta medeltida städer och så också i Sverige. Här reglerades gästernas aktiviteter huvudsakligen av Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet. Genom att studera gästrätten i de svenska städerna kan man få en ökad kunskap om relationen till främlingar och hur denna förändrades med tiden. Man får också en bättre förståelse för borgarens juridiska ställning. Utöver lagar, förordningar och privilegier presenteras en detaljstudie av Stockholms gästrätt.

1.3 Historisk ontologi – vad är det? Möjligheter och utmaningar

Frågor om ontologi är frågor om vad som är verkligt. Denna session undersöker hur fruktbar denne term är för historiker. Vad händer om vi inte bara frågar oss vad folk i det förflutna tänkte och trodde, eller vilken typ av kultur de levde i utan vad detta egentligen var - för dem? Denna session tar avstamp i tidigmodern tid: kan vi använda det som är verkligt idag för att förstå det verkliga då - och hur kan vi idag i språket formulera en sådan?

1.4 Religiösa identitetsdiskurser, konfessionell historieskrivning och instrumentalisering av religiösa, politiska kon­ikter

I äldre tider var den kyrkligt organiserade kristna religionen samhällets självklara fundament i västvärlden på vilket politik, lagstiftningen, rättsordning och kultur vilade. Religion hade en politisk dimension, och religiösa avvikelser kom därmed att framstå som ett hot mot den rådande politiska ordningen. Frågan är hur man i protes tan tiska länder hanterade det katolska religiösa kulturarvet i form av katolska artefakter och minnen och hur man i katolska områden förhöll sig till ”here tiska” främlingar och bruk? Kritiken mot den religiöst motiverade samhällso rdningen spelade en viktig roll i den samhällsomdaning som brukar betecknas som sekularisering och som innebar att stat och politik successivt frikopplades från kyrka och kristen troslära. Men på det mentala planet fortsatte den hävdvunna religionen och dess ”fiendebilder” att sätta sin prägel på den nationella identiteten, och denna koppling mellan konfession och identitet levde kvar långt efter det att religionen för de flesta upphört att vara ett normativt riktmärke i tillvaron. För religiösa ”dissenters” av olika slag utgjorde detta ett problem som det gällde att hantera. Frågan är hur och med vilka intentioner?

Det är dessa frågor som står i fokus för den planerade sessionen. Religiöst historiebruk utgör utgångspunkten för Erik Sidenvalls presentation som tar fasta på hanteringen av det medeltida katolska arvet i 1700-talets svenska historieskrivning, särskilt då den katolska mirakeltron. Johannes Ljungberg spårar hur enskilda personer genom att samla och publicera dokument från religiösa konflikter lanserade en alternativ historieskrivning. I Helena Wangefelt Ströms bidrag handlar det dels om hur man förhöll sig till protestantiska främlingar i det katolska Italien i tidigmodern tid, dels om hur svenska protestantiska resenärer betraktade den katolska religiösa kulturen. Också Yvonne Maria Werner tar fasta på mötet mellan konfessionella kulturer genom att med utgångspunkt från nordiska katolska konvertiter i Rom under tidigmodern och modern tid belysa innebörden och konsekvenserna av religiös konversion och hur detta reflekterar religionens förändrade roll i samhället under perioden.

1.5 Nya perspektiv på arbetsliv, hälsa och välfärd under 1900-talet

Elisabeth Engberg (Cedar, UMU)Den nationella infrastruktursatsningen SwedPop: Nya möjligheter för svensk historisk demografi

The long-term Swedish demographic data are unique in an international perspective, in terms of detail, quality and coverage and an extraordinary asset for studies of demographic, social and economic processes on different levels of society. Since the 1970s and forward large databases have been constructed such as the DDB in Umeå and the SEDD in Lund, that have been used for numerous studies of the demographic, social and economic processes that transformed population, health and living conditions in the past. As Swedish micro-level population data are of high quality, its full research potential has until now been hampered by the diversity of existing databases. Developed within different research projects, with different coding and database structure, they are difficult to use for comparative purposes and cannot immediately be linked together. SwedPop was started in 2016 with the aim to harmonize, standardize and merge existing data as well as to further increase the quality of the data through digitization of new records from the historical registers. With SwedPop longitudinal microdata in Umeå and Lund will be merged with full count census data and population registers of Stockholm and Gothenburg, the two largest cities in Sweden, to form a coherent data infrastructure with harmonized data, a standardized data format and easy access, open to all researchers in Sweden, and when legally permitted also internationally.

Frida Skog (& Johan Junkka (båda CEDAR, UMU): Occupational differences in disability in Sweden, 1900-1960

This article investigates long-term changes in occupational social class risks of disability in Sweden from 1900 to 1960. Although disability retirement has been shown to be associated with low socioeconomic status in post-industrialised societies, we know little about the historical development of this issue. Did the relative differences in the occupational risks of disability change over time? As working conditions improve throughout the century how did occupational disability risks change? Using the longitudinal historical demographic database POPLINK, we can attain individual-level information on occupational social class across their life course. The outcome, disability, is measured as the risk of receiving a disability notation in the church records by the parish priest after an individual received their first occupational notation. We measure differences in disability risk as hazard ratios from Cox regressions. Preliminary results indicate that the lower social classes had a higher risk of receiving a disability notation and that, overall for all social classes, the risk of receiving a notation increased over time.

Sören Edvinsson & Göran Broström (båda CEDAR UMU): Är hög social klass alltid positiv för överlevnad? En analys på mikrodata från norra Sverige 1801-2013

Martin Önnerfors (LU), Sociala skillnader i tillgång till rent vatten: en mikrodatastudie av Södermalm 1878-1915

Industrialiseringen sammanföll med stora förändringar i förutsättningarna för livet i städerna, och vad som har kommit att kallas 18- och 1900-talens ”sanitära revolution”. En viktig utveckling i europeiska och nordamerikanska städer var byggandet av vattenledningar, vilkas betydelse för dödlighetsnedgången har visats i många föregående studier. Dock vet vi mindre om hur tillgång till vatten faktiskt fördelade sig mellan sociala grupper. De flesta tidigare studier baseras på aggregerad data och därmed antaganden om tillgång på individnivå. I Stockholm började vattensystemet byggas 1861 och var först fullt utbyggt en bit in på 1900-talet.

Enligt Fundamental Cause Theory är tillgång till hälsoinnovationer och hälsofrämjande faktorer (såsom medicin och vatten) beroende av en individs sociala status, och enligt denna kan vi alltså förvänta oss sociala skillnader i tillgång. Nätverksstrukturen av vattennätet och städers geografiska befolkningsfördelning komplicerar dock denna förväntan, och för att skillnader i vattentillgång ska kunna uppstå krävs också en rumslig segregation mellan sociala klasser. Sammanfattningsvis är förväntningarna angående sociala skillnader i tillgång till vatten inte entydiga, vilket belyser forskningsbehovet på detta område.

Med hjälp av Rotemansarkivet och en nyligen sammankopplad databas kring vattentillgång på byggnadsnivå kan denna studie bidra med kunskap baserad på mikrodata. Olika förklarande faktorer angående vad som förklarar tillgång till vatten undersöks, dels i en tvärsnittsmodell för Rotemansarkivets första år (1878), och en spridningsmodell (1879-1915) för de byggnader som inte hade vattentillgång detta år. Resultaten indikerar en högre andel tjänstemän i en byggnad är associerat med en högre sannolikhet att vara uppkopplad till vattennätet vid studiens start. Andelen tjänstemän i byggnaden är också associerat med en kortare tid till att bli uppkopplad på vattennätet. Resultaten visar på en socio-ekonomisk gradient i tillgång till vatten, men utfallen på individnivå indikerar också en relativt jämlik fördelning.

1.6 Doktorandprojekt i historiedidaktik och utbildningshistoria

Kristina Kakoulidou: Helhetsbedömningar i gymnasieskolans kurs Historia 1b

Licentiandprojektet med rubriken Helhetsbedömningar i gymnasieskolans kurs Historia 1b pågår under perioden 2018-2021. Syftet med avhandlingen är att studera hur gymnasielärare i historia sätter slutbetyg på elever i kursen Historia 1b för att undersöka samstämmigheten mellan lärarnas helhetsbedömningar i relation till styrdokumenten. Sex lärare följs under läsåret 2018/2019. I undersökningen ingår inga observationer av hur historieundervisningen bedrivs. Det som studeras är snarare hur kunskaperna som eleverna förväntas få genom undervisningen hanteras i form av examinationsuppgifter och hur dessa kunskaper bedöms och betygssätts.

De examinationsuppgifter som eleverna genomför under kursens gång samlas in, uppgifterna analyseras och placeras i en matris som utgår från Blooms reviderade taxonomi (2001) men har anpassats för att svara mot mål, centralt innehåll och kunskapskrav för kursen Historia 1b. Med hjälp av Porters index räknas ett index för samstämmighet fram (Porter, 2002). En procentsats för hur många uppgifter varje lärare använder för att examinera de i matrisen ingående delarna räknas också fram.

För att få en uppfattning om hur lärarna resonerar har de i studien medverkande lärarna vid flera tillfällen med inspiration från thinking aloud-metoden (Ericsson & Simon, 1993) fått resonera om hur de har bedömt elevernas svar på de examinationsuppgifter som lärarna, i flertalet fall på egen hand, har konstruerat.

När betygen för kursen har satts kommer lärarna slutligen att få resonera om hur de har kommit fram slutbetygen. Hur har elevernas kunskaper dokumenterats? Vilka avvägningar
gör lärarna när de sätter betyg på elevernas kunskaper i kursen Historia 1b? Hur vägs en elevs kunskaper samman till ett betyg i form av en helhetsbedömning?

Eftersom projektet hittills har varit inriktat på att utforma metoden för undersökningen, genomföra ett pilotprojekt för att testa metoden i skarpt läge och under läsåret 2018/2019 samla in empiri utgör papret i första hand ett underlag för att diskutera undersökningens metod. 

Åsa Melin: Grundskolans utveckling ur ett lokalt perspektiv- en komparativ fallstudie 1919-1962

Skolans utveckling, ett brett och omdebatterat ämne. För de allra flesta idag torde ”en skola för alla” vara en självklar rättighet och inget som ifrågasätts. Det räcker att gå dryga 60 år bakåt i tid för att se att det inte alltid varit så. När principbeslutet om enhetsskolan togs 1950 var inte alla överens om att ”en skola för alla” var det bästa alternativet, inte heller när beslutet om att införa grundskolan togs, 1962.

Med välfärdsbygget uppstod olika utmaningar. Oron fanns för att geografiska skillnader, små kommuner och bristen på kunniga förtroendemän riskerade att bromsa upp och i värsta fall avstanna moderniseringsvågen och välfärdsbygget. Idéerna om att ge alla människor lika förutsättningar och att utjämna skillnader var beroende av att de ansvariga i kommunerna agerade och var aktiva. Geografiska skillnader skulle utjämnas och skola och utbildning skulle vara likvärdig, både i städer och på landsbygden. Tillsammans med förmånliga lån och statsbidrag krävdes att de ansvariga i kommunerna var kunniga och handlingskraftiga och att kommunen hade tillräckliga resurser för välfärdsbygget. Samtidigt som kraft lades på att informera om vad en kommun skulle vara och vad den inte skulle vara fanns, som nämnts, tvivel gällande landsbygdens möjligheter att följa den moderniseringsvåg och genomföra de beslut som följde av folkhemsbyggandet. Anledningarna till tvivlet var att små kommuner ansågs sakna både resurser och kompetenta personer. Samtidigt fick kommunerna mer och mer handlingsutrymme. Misstron från statens håll gällande landsbygden och de små kommunernas förmåga och möjlighet att genomföra de reformer som följde med välfärdsbygget är ingången för min undersökning.

Madeleine Larsson: Historieundervisning i museimiljöer. Möten mellan gymnasieskolan och kulturhistoriska museer

Gymnasieskolans historieundervisning utgör utgångspunkten i min avhandling. Jag undersöker emellertid inte den historieundervisning som genomförs av gymnasielärare i skolans klassrum; studien undersöker istället vad som sker när denna historieundervisning genomförs i en annan utbildningsmiljö med en annan undervisningskultur, i ett annat politiskt sammanhang och av en annan aktör – i detta fall av kulturhistoriska museer som verkar inom en kulturpolitisk istället för en utbildningspolitisk kontext och vars undervisning genomförs av museipedagoger istället för lärare.

Kulturarvets betydelse för individers identitet och omvärldsförståelse betonas i skolans styrdokument, såsom i ämnesplanerna för historia på gymnasiet. Inom den svenska skolan finns en vedertagen tradition att göra studiebesök till kulturhistoriska museer, det vill säga till externa miljöer som förvaltar detta kulturarv och vars utbildningsuppdrag påminner om formuleringar i skolans historieämne.

Avhandlingens övergripande syfte tillika preliminära forskningsproblem är att undersöka och åskådliggöra vad som är utmärkande för den historieundervisning som sker i museimiljöer? Forskningsproblemet relateras till skolpraktikens historieundervisning och undersöks utifrån några specifika aspekter som är förankrade i de didaktiska grundfrågorna vad?, hur? och varför?. Studien intresserar sig för vilket ämnesinnehåll man talar om och varför, vilka undervisningsmetoder som tillämpas och varför, hur interaktionen mellan museipedagoger, lärare och elever ser ut, vilken betydelse museimiljöns materiella kulturarv, det vill säga de fysiska föremålen, har i den museipedagogiska praktikens historieundervisning. Forskningsproblemet och dess frågor kan studeras genom fältarbete (i detta fall genom deltagande observationer och intervjuer), varför undervisningssituationen utgör avhandlingens forskningsobjekt. Den museipedagogiska form som studien följer är så kallade traditionella museivisningar som leds av en museipedagog.

Under presentationen diskuterar jag några preliminära resultat från mitt fältarbete.

1.7 Rätten att vara kränkt. Bland stickade offerkoftor, hemmasnickrade konspirationer och varaner i den svenska radikalnationalistiska och rasideologiska miljön

I den föreslagna sessionen avhandlas antisemitiska, rasideologiska och konspiracistiska aktivister, deras idéer och de sammanhang i vilka de ingår. I dessa miljöer finns en lång tradition av att framställa sig själva som dels bärare av en "förtigen och undertryckt sanning", dels som förkämpar för "den sanna yttrandefriheten", som aktivister som av "systemet" berövats sina rättigheter. Tre nedslag görs i dessa miljöer i form av tre presentationer.

Docent Heléne Lööw analyserar hur radikalnationalistiska och rasideologiska grupper från 1930-talet och framåt systematiskt arbetat för att förändra synen på och innebörden av yttrandefrihet och hur bilden av den egna gruppen som offer kolporterats i detta syfte.

Fil dr. Lars M Andersson bidrar med en analys av de antisemitiska konspirationsteorierna i Sveriges motsvarighet till Der Sturmer, tidskriften Hammaren, utgiven 1943–1945 sådana de gestaltas i både ord och bild. I fokus står dels tecknaren Carl Magnus ”Manne” Bergs illustrationer, dels publicisten och redaktören Einar Åbergs bidrag. ”Manne” var ledande inom Lindholmsrörelsen och Sveriges svar på signaturen ”Fips” i Der Stürmer, Philipp Rupprecht, och tecknade Hammarens omslag på samma sätt som ”Fips” Der Stürmers. Åberg, Sveriges kanske mest internationellt ryktbare antisemit, var tidningens siste redaktör. Av intresse i hans bidrag är inte minst de konspirationsteorier han tillgrep för att förklara tidningens nerläggning.

Fil dr. Karin Kvist Geverts bidrag är en del i ett kommande projekt tillsammans med Andersson med rubriken ”Ett hot mot demokratin? Konspirationsteorier i Sverige, 1918-2018”. I sin presentation gör hon en analys av hur konspirationsteorier migrerar mellan olika medier och olika miljöer.

1.8 Alternativa rörelser och vardagliga praktiker ca 1890–1970

Den gemensamma nämnaren för denna session är att samtliga bidrag behandlar föreställningar som uttrycks i, eller i direkt koppling till, det mer vardagsnära livet. Alla bidrag behandlar även reaktioner på det moderna samhället som växte fram från mitten av 1800-talet och in på 1900-talet. Dessa reaktioner var ofta ambivalenta, de hade sin grund i ett avståndstagande från det moderna, samtidigt som det fanns en stark influens av modernitet inom dem. De var i själva verket i olika grad uttryck för det framväxande moderna samhället. Det handlar om tron på spiritism och praktiken att tala med andar som växte fram under andra hälften av 1800-talet, om praktiker för att äta rätt inom det tidiga 1900-talets vegetariska rörelse, om stöd till inflyttade bondeungdomar i Oslo under mellankrigstiden och slutligen om direkta aktioner och opinionsbildning för ett nytt medborgarskap under efterkrigstiden.

Julia Falk: Själens terra incognita, Spiritismen i Sverige 1891–1922

Ett bidrag handlar om den tro på spiritism och möjligheten att tala med andar som blev populär i slutet av 1800-talet, bland annat i Sverige. De spiritistiska seanserna utövades ofta i hemmet av kvinnliga medium. Spiritisterna reagerade mot den framväxande vetenskapen som ansågs materialistisk, samtidigt som de använde sig av och sökte bekräftelse från den. Bidraget diskuterar kvinnornas roll inom spiritismen, om de skapade sig ett rum, i hemmet, där de kunde diskutera vetenskapliga rön utifrån sina förutsättningar.

Marie Jonsson: Mat för ett nytt tidsskede. Det tidiga 1900-talets vegetarism speglad i rörelsens svenska gren

Ett annat bidrag behandlar föreställningar om rätt inom temat politiskt tänkande, men i en bredare bemärkelse. Bidraget diskuterar olika slags rätt eller rättigheter inom den svenska vegetariska rörelsen mellan åren 1900-1930. Vilka argument för ”djurens rätt” lyftes fram och hur ska dessa förstås i relation till den människo- och natursyn som fanns inom det tidiga 1900- talets vegetarism? På vilka sätt förbands och legitimerades det nya levnadssättet med såväl religiösa föreställningar, hämtade ur bibeln, som med modern vetenskap?

Joel Johansson: Skapandet av en frisinnad ungdom. Emotionella gemenskaper inom Bondeungdomslaget i Oslo 1919–1939 

Levnadssätt och livshållning aktualiseras även i en annan del av denna session. I detta bidrag presenteras organisationen Bondeungdomslaget i Oslo (BUL) som ville hjälpa nyinflyttade ungdomar från landsbygden att känna sig hemma i staden under tidigt 1900-tal. BUL menade sig utgöra ett alternativ till storstaden som uppfattades som utländsk och onaturlig. Med hjälp av traditioner från hembygden och aktiviteter såsom folkdans försökte BUL iscensätta landsbygden mitt i storstaden. BULs övergripande ideal hade en stark emotionell prägel vilket särskilt framträder i idéer om hur ungdomen i organisationen skulle fostras.

Jenny Gustafsson: Mänskliga rättigheter i Världsmedborgarrörelsen, 1948–1968 

Ett fjärde bidrag behandlar föreställningar om mänsklig rätt och medborgerlig rätt inom temat politiskt tänkande. Detta bidrag kretsar kring världsmedborgarskapstanken i Världsmedborgarrörelsen i Sverige. De världsmedborgare som organiserade sig i denna rörelse strävade efter att förverkliga världsfreden, och de försökte uppnå detta mål genom att utveckla ett alternativ till nationalstaten. Nationalismen, menade de, bar ansvaret för världskrigen. De betonade till exempel att soldater begått övergrepp mot mänskligheten under dessa krig. Mot denna bakgrund strävade medlemmarna i Världsmedborgarrörelsen efter att utveckla en världsomfattande statsform med en övernationell rättsordning, och denna konstitution skulle framför allt grundas på lagstadgade mänskliga rättigheter.

1.9 Mode, lyx, krediter och tillit. Jämförelser av tidigmoderna och moderna konkurser i Norden

Föreställningar om lyx och mode liksom konsumtion som en del av en social ställning och ståndsmässiga rättigheter är intimt förknippade med modets extravaganser på kredit. Fortfarande i slutet av den tidigmoderna perioden hade begreppen ”credit” och kreditvärdighet komplexa sociala och kulturella innebörder, inte bara ekonomiska. Huvudfrågan i denna session är hur föreställningar om ”credit” under tidigmodern tid förändrades mot en ökad ekonomisk realism med reformeringen av konkursinstitutet från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. En sådan modernisering skedde i många europeiska länder och det koloniala Amerika men förhållandena är komplexa.

Inspirerade av bland andra Margot Finns, Laurence Fontaines, Craig Muldrews och Clare Haru Crowstons forskning vill vi organisera en session kring frågor om och hurvida tidigmoderna föreställningar om kreditmarknaden − ’credit’ (Fontaine), ’economies of regard’ (Haru Crowston) och ’the economy of obligation’ (Muldrew) − förändrades av den tidiga moderniseringen av den förindustriella ekonomin. Hur såg det ut i olika delar av Norden och inom skilda regionala och lokalhistoriska traditioner? Hur påverkade social och ekonomisk ställning?

I våra studier av det stagnerande Stockholms ekonomi 1760−1850 har vi i vår databas www.tidigmodernakonkurser.se (1687−1849) funnit en förändrad praxis i konkursärenden i samband med en omfattande reformering av lagstiftningen 1760−1830.* I Stockholm ledde lagstiftningen till en fastare administrativ hantering av konkursärenden och att den genomsnittliga tiden för ett konkursärende minskade till nutidens antal dagar i genomsnitt.** Samtidigt kunde en bristande ekonomisk realism leva kvar länge under 1800-talet, något som även Margot Finn har visat i ”The Character of Credit” (2003) för brittiska förhållanden.

* I Sverige reformerades de tidigmoderna institutionerna successivt från slutet av 1700-talet men avskaffades först 1846. Forskargruppen består av Klas Nyberg (Stockholms universitet), Mats Hayen (Stockholms stadsarkiv), Axel Hagberg (Handelshögskolan i Stockholm) och Håkan Jakobsson (Stockholms universitet).
** Hayen, M. och Nyberg, K. ” Konkursinstitutet i Stockholm 1720–1850”, Nyberg, K. (red.) Ekonomisk kulturhistoria. Bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720−1850. Kulturhistoriska Bokförlaget: Stockholm 2017, pp. 37−46; Nyberg K. och Jakobsson H. ”Negotiations, credit and trust in Northern Europé: institutional efficiency in the handling of bankruptcies in late eighteenth-century Stockholm” Cordes A & Schulte Beerbühl M (eds.) Dealing with Economic Failure. Betweeen norm and Practice (15th to 21st Century). Peter Lang Edition: Frankfurt am Main 2016, pp. 97-114; Nyberg, K and Jakobsson, H. ”Financial networks, migration and the transformation of the merchant elite in 18t h century Stockholm” i Safley, T. M. (ed.) The History of Bankruptcy. Economic, social and cultural implications in early modern Europe. (Routledge explorations in economic history: 60) Routledge: London and New York 2013. Nyberg, K. ”The early modern financial system and the informal credit market”, Ögren, A. (ed.). The Swedish Financial Revolution. Palgrave: Houndmills, Basingstoke, Hampshire 2010, pp. 15–40. Nyberg, K. “Finansiella nätverk – kredit- och egendomsförhållanden” i Nyberg, K. (red.) Kopparkungen. Handelshuset Björkman i Stockholm 1782–1824. (Stockholmsmonografi No 172). Stockholm 2006, s. 155–180. Nyberg, K. ””Jag existerar endast genom att äga kredit”. Tillit, kreditvärdighet och finansiella nätverk i 1700-talets och det tidiga 1800- talets Stockholm” i Berglund, M, (Red), Sakta vi gå genom stan. Stadshistoriska studier tillägnade Lars Nilsson.: Stockholm 2005, s. 184-211.

1.10 Rättigheter i mötet mellan öst och väst

I talet om rättigheter hör det till praxis att dela upp dessa utifrån civilisatorisk eller geografisk hemvist, som västerländsk rättstradition och muslimsk rättstradition. Men vad händer med sådana uppdelningar då vi studerar områden där dessa traditioner existerat i samma miljö i århundraden? Denna panel diskuterar pågående internationell forskning om rättstraditioner och rättspraxis i Medelhavsområdet under det långa 1700-talet. Skall området benämnas som en "contact zone" (Pratt 1991), "grey area" (Windler 2001, Frank 2012) eller en ”frontier” (Howe 2013)? Den internationella debatten har länge hämtat sina empiriska exempel från stormakternas rättighetsanspråk, som Osmanska riket, Frankrike och England. På senare tid har dock allt fler forskare börjat intressera sig för hur mindre aktörer navigerar i Medelhavets rättskultur. Vad händer i samband med att nya aktörer och nätverk med andra anspråk tar plats på denna arena, som exempelvis Sverige? Vad framträder vid en närmare granskning och vilka teoretiska begrepp passar för denna historieskrivning om denna region?

Denna panel samlar historiker från forskningsmiljöer från Tunis, Åbo, Stockholm, Växjö och Lund, vilka befinner sig i olika stadier i sin forskning, och som fokusera på olika regioner i Medelhavsområdet. Forskarna förenas av intresset för den skandinaviska/svenska handelsexpansionen i området, men undersöker den utifrån olika perspektiv och källmaterial. Genom de olika utgångspunkterna är syftet att diskutera tolkningar och teoretiska perspektiv på den större frågan om rättigheter i mötet mellan öst och väst i en medelhavskontext.

I panelen diskuteras hur olika forskningstraditioner närmast sig ämnet, liksom hur den egna forskningen kan relateras till dessa. Panelen lyfter fram exempel på rättsliga dokument som skrevs för att formalisera olika intressen i regionen (såsom freds- och handelstraktat, fermaner, skyddsbrev, hyreskontrakt m.m.) samt ger exempel på situationer där rättigheter av olika anledningar prövas: hur gick rättsliga processer till och vilken roll spelar individer, nätverk och lokala förhållanden i dessa sammanhang? I vilken mening diskuteras dispyter om rättigheter utifrån civilisatoriska/kulturella tolkningsramar? Vilka teoretiska begrepp bör användas för att beskriva möten mellan olika rättskulturer i Medelhavsområdet under det långa 1700- talet?

1.11 Rundabordssamtal: Mänskliga rättigheter i Norden – ett framtida fält för historiker?

Mänskliga rättigheter har under det senast halvseklet blivit ett framträdande rättsligt, moraliskt och politiskt språk i såväl Sverige som resten av världen. Historieskrivningen har länge dominerats av förskönande och teleologiska framställningar som liknat den här utvecklingen med ett moraliskt uppvaknande. På senare år det kommit ny forskning som utmanar den gängse framstegshistorien och istället uppmanar till kontextnära studier av hur idéer om mänskliga rättigheter använts av olika samhällsaktörer och för skiftande ändamål. Hittills har dock de nordiska länderna lyst med sin frånvaro i forskningen. Det här rundabordssamtalet tar sin utgångspunkt i ett nytt temanummer för Nordic Journal of Human Rights (2018) om de mänskliga rättigheternas historia i de nordiska länderna. Deltagarna förmedlar sina reflektioner över fältet och bjuder in till samtal om hur historieforskningen om mänskliga rättigheter – inte minst i Sverige – kan utvecklas under de kommande åren.

1.12 Power and representation in political narratives

English speaking session

John Hennessey: Cosmopolitan Colonialists? American Authors and the Inter-Imperial Exchange of Ideas

This paper will contribute to the emerging historiographical movement of trans-imperial history through the presentation of two now-forgotten Americans who acted as important inter-imperial conduits of colonial knowledge in the late 19th and early 20th centuries: Alleyne Ireland and Poultney Bigelow. Both traveled widely in European, American and Japanese colonies and wrote extensively on comparative colonial administration, bringing the world’s empires into a common framework, but Ireland wrote for an academic audience and Bigelow for a popular one. A comparative analysis of their published works, supplemented by unpublished archival materials, sheds light on the circulation of knowledge in both academic and popular channels that underpinned trans-imperial cooperation and mutual emulation. At present, existing trans-imperial historical studies have focused almost exclusively on high politics. This paper makes an important contribution to the field by expanding the research focus to how trans-imperially circulating colonial knowledge was presented to academic and popular audiences. The last of these is particularly important at a time when Europe and the United States’ colonial legacy is increasingly contested and more empirical data about the how the common citizens of imperial powers were informed about and participated in their country’s colonial expansionism is sorely needed.

Allan Burnett: The rights of the subject in historical documentary film

Does everybody have a right to be remembered by history? Is the fidelity of documentary film to the truth of past events a question of quantities or qualities of humanity? Is the logic governing a subject’s inclusion or exclusion from the historical frame determined by material availability, discursive form, economic imperative or technological capacity?

This presentation considers these questions in the context of a popular and enduring type of historical mediation, the televised war documentary. Focusing on The World At War, a landmark British documentary series about the Second World War produced between 1971 and 1975, and first broadcast in Sweden as En värld i krig, this presentation considers the rights of the historical subject by investigating how various living witnesses and archived participants to war were researched and categorised in order to be included or excluded from the series.

This presentation does not assume that different times necessarily apply different general empirical standards or ethical laws to govern who does or does not have the right to be seen or heard, or to speak or to act, as a maker of or witness to historical events. Instead it argues that a particular directory of rights emerged from the assemblage of inherited and newly created material practices and discursive expressions comprising The World At War and its televised broadcast - both of which are now historical artefacts in their own right.

This presentation will make the case that rights are properly understood not in terms of universal laws of progress derived from a transcendent authority or set of ideals - though their proponents may present them as such. Instead rights are localised creative ethical propositions that acquire, maintain or lose their moral force and therefore their identity only by being actively articulated and defended, as well as resisted or rejected, in the ongoing negotiated production of social reality and empirical knowledge.

1.13 Nationalismforskning efter den klassiska debatten

Den svenska historiska forskningen om nationen, nationalstaten och nationalismen hade ett märkbart uppsving under 1990- talet och början av 2000-talet. Inflytandet från de klassiska stora teorierna, inordnade i skolor som modernister och primordialister, var tydligt. Frågorna som studerades och debatterades handlade i första hand om nationsformens ålder och orsaker. Några huvudsakliga ståndpunkter utkristalliserade sig i det svenska forskningsfältet. Vissa betraktade nationen som en effekt av etnisk formering eller statsformeringsprocesser under tidigmodern tid, andra såg nationen som en effekt av industrikapitalismens utbredning. Detta var på många sätt tidsenliga frågeställningar och debatter. Men var står vi i dag när det kommer till historiska teorier och forskning om nationer, nationalstater och nationalism? I denna session presenterar de forskare som deltog i Historisk tidskrifts temanummer om Nationen (2018) nya perspektiv och forskningsresultat som ger oss en inblick i dagens diskussioner och forskningsområden. Sessionen samarrangeras med Historisk tidskrift.

1.14 Barn och omyndigas rättigheter

Anna Götlind: Sockenbarnets rättigheter: En mikrohistorisk studie

Bilden av sockenbarnet har i stor utsträckning formats av Harry Martinssons självbiografiska roman från 1935: Nässlorna blomma. En berättelse. Det är en ofta starkt schabloniserad och mörk bild av föräldralösa eller övergivna barn som säljs till lägstbjudande på auktion och som far illa i olika fosterhem. Vi möter denna bild i såväl populärhistorisk litteratur som i skolans läroböcker.

Genom att på mikronivån undersöka hur sockenbarn behandlades i en specifik socken framträder emellertid nyanser och alternativa berättelser. Allt var inte mörkt. I en mikrohistorisk studie av en pojke som blev sockenbarn i Lovö socken utanför Stockholm på 1860-talet visas på en kontrasterande bild. Studien presenteras i Anna Götlind & Rolf Lind, Syrenerna blomma. En mikrohistoria om ett sockenbarns liv i Stockholms utkanter (Stockholmia förlag, 2019).

Studien visar hur den lokala praktiken när det gällde socknens omhändertagande av denna grupp av barn såg ut. I undersökningen har samtliga fosterbarn, inklusive sockenbarn, i 1860-talets Lovö kartlagts. Totalt rör det sig om ett sextiotal individer. Villkoren för fosterbarnen såg olika ut. En del av barnen hade hämtats från barnhem inne i Stockholm och placerats som fosterbarn i familjer i Lovö socken. Andra var just sockenbarn och som sådana socknens ansvar.

Lovö socken, med Drottningholms slott, hade vid denna tid en särpräglad befolknings- och näringsstruktur. Närheten till Stockholm spelade också in när det gäller frågan hur man i socknen hanterade de barn om man hade ansvar för. Ytterligare en fråga som berörs i studien är vilken betydelse 1862 års kommunreform fick för fattigvården, då ansvaret för denna fördes över från församlingen till den borgerliga kommunen.

Källmaterialet till studien utgörs av samtida lagstiftning, främst 1847 års fattigvårdsförordning, det lokala fattigvårdsreglementet för Lovö, sockenstämmoprotokoll, Lovö församlings fattigräkenskaper och kyrkböcker, särskilt husförhörslängderna för åren 1861–1870.

Rebecka Andersen: Det enskilda och det allmänna: tvångsuppfostringsanstalten Viebäck

År 1902 stiftades de så kallade Barnavårdslagarna, vilka kom att förändra organiseringen av den svenska barnavården. Enligt en av lagarna – lagen om minderåriga förbrytare – skulle en kategori unga, mellan 15 och 18 år kunna få bötas- och fängelsestraff omvandlade till tvångsuppfostran, om domstolen bedömde dem mottagliga för sådan fostran. Det skedde en förändring i synen på barn och barndom, och på sätt och vis förlängdes barndomen till följd av lagen. Lagen stadgade att tvångsuppfostringsanstalterna skulle vara statliga, men de kunde också drivas av en enskild huvudman. För pojkarnas skull startade Bonaanstalten som drevs av staten, och för flickornas skull startade Viebäckhemmen som kom att drivas av en privat organisation. Min avhandling med arbetstiteln I statens tjänst: tvångsuppfostringsanstalten Viebäckhemmen 1902-1948 behandlar ur ett idéhistoriskt perspektiv de flickor som istället för att avtjäna bötes- eller fängelsestraff efter att ha blivit dömda för brott placerades i organisationen Svenska Diakonissanstalten för tvångsuppfostran. Tidsmässigt rör sig studien från förra sekelskiftet fram till 1950-talet, en period under vilken det skedde stora förändringar i Sverige; allmän rösträtt infördes, arbetsmarknaden förändrades, välfärdsstaten växte fram, psykologin fick ett genomslag och kom bland annat att påverka föreställningar om barn och unga. Delar av perioden präglades av sociala och politiska spänningar, och två världskrig hann utkämpas utanför Sverige gränser, under vilka ungdomsbrottsligheten ökade kraftigt i Sverige. Under anstaltens verksamma år passerade 656 flickor dess dörrar. Fram till 1917 kunde flickor som dömts till bötesstraff eller fängelsestraff upp till sex månader skickas till anstalten, och därefter höjdes straffgränsen till ett år i fängelse eller sex månaders straffarbete. Under 1930-talet höjdes åldersgränsen från 18 till 20 år, och samma år kunde också flickor som ansågs för svåra att tas omhand i skyddshem placeras på Viebäck. Under 1930-talet ägde den så kallade ”skyddshemsdebatten” rum, där röster höjdes för att förstatliga skyddshemmen till följd av rapporterade missförhållanden. Detta föreslagna paper behandlar debatten och dess effekter på Viebäckhemmen.

Mathilda Hallberg: Att visualisera barns rättigheter - BRIS utställningar om barnaga

För 40 år sedan, 1979, instiftades en lag som förbjöd föräldrar att bruka fysiskt våld mot barn. Lagändringen förgicks under 1960- och 70-talen av en rad riksdagsdebatter och statliga utredningar. Detta var en tid då barns rättigheter hamnade på den politiska agendan. Den ideella organisationen BRIS (Barnens Rätt i Samhället) var en drivande aktör för att få till stånd ett förbud mot barnaga. BRIS deltog aktivt i den offentliga debatten och i det utredningsarbete som så småningom ledde fram till lagändringen.

BRIS arrangerade under 1970-talet två utställningar om barnmisshandel riktade till allmänhet och politiker. Utställningarna var ett sätt att visualisera barns rättigheter och väcka uppmärksamhet kring agafrågan. I fokus för den här studien står dessa utställningar. ”Barnmisshandel i Sverige” (1971) och ”Våld föder våld” (1977) rönte stor uppmärksamhet i lokal och nationell media. Utställningarna var uppbyggda av bilder och texter som på olika sätt gestaltade barns utsatthet.

Hur gestaltades då barns utsatthet i de här utställningarna? Hur kopplades utsatthet och rättigheter samman? I detta paper undersöks utställningarnas innehåll och representation, och de budskap som kom till uttryck genom dem.

Studiens kontext är tydligt kopplad till barnrättighetsdiskursen och den familjepolitiska diskursen under 1970-talet. Den synliggör komplexiteten mellan konstruktionen av rättigheter, barn som politiska objekt och det visuellas roll i förmedlingen av budskap. Detta paper ligger väl i linje med konferensens tema och hoppas kunna tillföra nya perspektiv i historisk forskning om rättigheter.

1.15 Professionella strategier under nya villkor: Yrkesgruppers expanderande gränser och utmaningar ca 1880–1950

I denna session vill vi diskutera metodfrågor kring hur vi gör när vi söker ny kunskap om gömda och glömda yrkesgruppers villkor och sammanhang. Under senare år har det vuxit fram ett intresse att studera yrkesgruppers egna perspektiv på arbete och utbildning. Denna riktning kallas ofta "the practical turn" och återfinns såväl inom samhällsvetenskap som humaniora.[1] Här betonas betydelsen av professioners egna reflektioner gällande arbetet och utbildning, vilket i sin tur tänks generera nya begrepp och fungera teoriutvecklande. Reflektionerna kan till exempel handla om grundläggande upplevelser av arbetets villkor, specifika aspekter av arbetets genomförande eller relation till andra yrkesgrupper. Genom att analysera och begreppsliggöra dessa reflektioner kan vi öka förståelsen av yrkesgruppers ändrade förutsättningar vad gäller exempelvis yrkeskunskap och yrkeskultur.[2] Det övergripande forskningsperspektivet handlar alltså mycket om att utvinna ny kunskap ur yrkesgruppens praktiska erfarenheter.

I sessionen presenteras och diskuteras hur ny historisk kunskap om yrkens villkor kan utvinnas ur olika typer av historiskt källmaterial. Utgångspunkten tas i professionsteoretiska perspektiv där man relaterar yrkesutövarnas egna intressen till organisationer och myndigheters roll för professionsutveckling och kunskapscirkulation.[3] I sessionen kommer vi presentera historiskt material från lärare (från folkskola och läroverk), svenska slöjdlärare verksamma i USA, mikroskopister vid slakthus samt barnmorskor. Vi kommer specifikt diskutera hur de olika yrkesgrupperna hanterade externa krav på förändring i deras strävan efter professionell status. De två första yrkesgrupperna utmanas av skolreformer och konkurrerande pedagogiska idéer medan de två senare hanterar antiseptikens och hygienens genombrott inom vitt skilda verksamheter. De empiriska materialen består dels av yrkesgruppernas egna redogörelser av förutsättningar och begränsningar för sina respektive professionaliseringsprocesser, men också av organisationens och verksamhetens beskrivning av yrkets uppgifter och villkor.

Genom att studera olika yrkesgruppers erfarenheter ges också möjlighet till komparativa analyser. Likaså kommer de empiriska materialens olika karaktär (till exempel brev, dagboks- och lektionsmaterial samt kamerala uppgifter) innebära en möjlighet till jämförande perspektiv gällande metod och källor.

1.16 Välfärdsstaten och kriminaliteten. Idéer, institutioner, politik

Brottsligheten har alltid varit ett känsligt område för välfärdsstaten. Sociala och ekonomiska reformer i jämlikhetsskapande riktning har setts som centralt för att minska brottsligheten. Från 1940-talet och till 1980-talet genomfördes ett massivt utrednings- och lagstiftningsarbete i syfte att implementera denna politik. Inom de institutionella ramarna för välfärdsstatens brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamheter (polis, fångvård, mentalvård, barnavård, skola etc.) introducerades och utvecklades teknologier, metoder och kunskaper för att uppnå de ambitiösa mål som sattes upp. Samtidigt har forskningen under de senaste decennierna visat hur detta ledde till en ökad disciplinering, styrning och normalisering av vissa grupper.

Vad som har fått mindre utrymme inom forskningen kring välfärdsstaten och brottsligheten är relationen till den företrädesvis liberala rättighetsdiskurs som under de senaste decennierna har kommit att spela en allt viktigare roll på en rad samhällsområden. Inte sällan har välfärdsstatens med sitt fokus på samhälle och samhällsbyggande betraktats som en fiende till individuella rättigheter och som en apparat som antingen bortsett från eller till och med motarbetat tanken på individens aktörskap. Rättigheter har, enligt gängse historieskrivning, haft ett litet eller obefintligt utrymme i de diskurser som omgärdade upprättandet och vidmakthållandet av den svenska välfärdsstaten.

De olika bidragen i denna session tar som sin gemensamma utgångspunkt att långt ifrån frånvarande har frågan om rättigheter och aktörskap alltid varit en central aspekt av den svenska statens maktutövning under 1900-talet. Inte nödvändigtvis i meningen att politiken besjälats av ett rättighetstänkande, men att frågan alltid funnits där och skapat ömsom motstånd och ömsom möjligheter för de myndigheter och maktcentra som sökt styra det svenska samhället. Sessionens fyra bidrag – vilka alla närmar sig olika institutioner och maktapparater – söker att analysera hur frågan om rättigheter och aktörskap artikulerades, användes och hanterades såväl politiskt som administrativt och vetenskapligt i framväxten av den svenska välfärdsstaten och i upprättandet av det maktutövande som var förknippat därmed.

1.17 Tvärvetenskapliga perspektiv på valet 1921 – första valet med kvinnlig rösträtt

1921 var första valet med kvinnlig rösträtt, men också 4,9 procent fler män hade nu rösträtt. Tillsammans hade vid valet 1921 rösträtten utsträckts med 120 procent sett i relation till det föregående valet år 1920. Samtidigt var 72 000 fortfarande utan rösträtt bl.a. på grund av straffpåföljd, fattigvårdsunderstöd eller försummad värnplikt.  Hur reagerade man i samtiden på denna nya situation?

Denna session sätter fokus på valet 1921 utifrån olika perspektiv: rösträttsförkämparnas idéer och insats; valsystemets betydelse; de politiska partiernas tankar och handlingar inför de nya väljarna; pressens valrörelseretorik när det gäller de första kvinnorna på den politiska arenan. Varför valdes så få kvinnor in i riksdagen – var det partiernas eller väljarnas fel, eller brist på kvinnliga kandidater?

1.18 Kunskap och samhälle i Skandinavien, 1960- och 1970-talen

Mot slutet av 1960-talet myntade samhällsforskare begreppet ”kunskapssamhället”. Det syftade på ett nytt socialt tillstånd där arbetet och livet för allt fler hade kommit att kretsa kring att hantera olika former av kunskap. Begreppet ”kunskapssamhället”, och syskonbegreppet ”informationssamhället”, har därefter utvecklats till att bli en del av senmodernitetens självförståelse. Men vilken plats hade kunskap i den tidsperiod då begreppet uppkom? Hur cirkulerade kunskap? Vilka arenor, aktörer och medieformer stod centralt? Hur grep kunskap in i politik, kultur, samhälls- och vardagsliv?

I denna session kommer detta frågekomplex att belysas utifrån ett pågående skandinaviskt bokprojekt. Detta samlar forskare från Sverige, Norge och Danmark som gemensamt griper sig an 1960- och 1970-talets kunskapshistoria. Ambitionen är att visa på det fruktbara i att sätta fokus på kunskap, cirkulation och samhälle. I bokens empiriska kapitel kombineras nationella, komparativa och transnationella ansatser.

Orsi Husz: Boken som aldrig skrevs. Rättfärdigandet av konsumtionskrediter och kunskapens rörelser mellan vetenskap och marknad på 1970-talet

Bidraget handlar om ett misslyckat bokprojekt som initierades i mitten av 1970-talet av Erik Elinder, ägare av kreditkortsföretaget ContoFöretagen (gr. 1971), senare Interconto. Elinder, som var en karismatisk entreprenör och expert i marknadsföring, anlitade två ekonomihistoriker att skriva ett större vetenskapligt verk om konsumtionskreditens internationella historia, med den tilltänkta titeln Rätten till kredit. Kommunikationen mellan forskarna och företagsledningen, liksom kommenterade utkast till boken finns bevarade, men verket blev aldrig klart eftersom forskarna hoppade av uppdraget. Jag undersöker kunskapens cirkulation i spänningsfältet mellan vetenskap och näringsliv, i första hand utifrån friktioner mellan kunskapens olika och ibland multipla värdesättningar. Elinder ville utnyttja den vetenskapligt legitimerade kunskapen för att skapa och cirkulera ett moraliskt, ideologiskt narrativ som rättfärdigade kreditanvändning, men var också uppenbart ute efter att själv få och bygga vidare på kunskaper som forskarna skaffade fram – inte bara om kreditens historia utan även om hur exempelvis amerikanska företag arbetade. Detta är också ett ovanligt fall av 'företagshistoriskt' projekt, där ett (nystartat) företag inte var ute efter att skriva sin egen historia utan ville skapa ett nytt historiskt narrativ att skriva in sig i.