Session 2: texter

Torsdag 9 maj kl 9.00-10.30

 

2.1 Hälsa, ohälsa och rättigheter

Christopher Collstedt: Våldsutsattas lidande och rättigheter i Sverige ca 1945 till 1965

Till vår tids stora, fundamentala frågor hör våldets och våldsbrottslighetens förödande konsekvenser för människors hälsa och liv. Närmast oräkneligt är det antal politiska debattinlägg, nyhetssändningar, vetenskapliga studier samt sociala och humanitära projekt som årligen runt om i världen uppmärksammar denna problematik. Vår tids skarpa fokusering på våldsutsattas fysiska och psykiska lidande, deras behov av vård, stöd och hjälp – frågor som idag djupast sett anses röra de mänskliga rättigheterna, såsom rätten till kroppslig integritet, hälsa, frihet och ett fullvärdigt liv – beskrivs i regel som ett resultat av den sociala, politiska och etiska utvecklingen efter andra världskriget. Utfärdandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna år 1948 framställs som en historisk vattendelare, en punk från vilken historien utvecklade sig i en bestämd riktning. Detta paper vill kritiskt problematisera denna uppfattning som en del av modernitetens berättelse om sig själv och sitt civilisatoriska framåtskridande och istället skissera en mer konfliktfylld och vittförgrenad historia. I blickfånget står talet (och tystnaden) om våldsutsattas lidande och rättigheter i efterkrigstidens Sverige.

Rikard Einegard: Kiropraktorer och rätten att utöva läkekonst. - Konstruktionen av ”moderna kvacksalvare” i statliga offentliga utredningar 1942-1956

Syftet med detta paper är att pröva begreppet ”Den andre Andre”, ”retorisk expertis” och ambivalens som analytiskt verktyg för att studera hur yrkesgruppen kiropraktorer framställs i de två statliga offentliga utredningar om kvacksalveri och rätten att utöva läkekonst som genomförs under perioden 1942-1956.

I centrum för min analys står en ambition att synliggöra vilka retoriska processer som är i spel när olika kategorier av vårdgivare och läkekonst värderas, klassificeras och kategoriseras, samt hur dessa processer bidrar till att olika aktörer tillskrivs (och avskrivs) såväl rättigheter som existensberättigande på det verksamhetsfält som kan betecknas som läkekonstens.

Den Andre konstrueras i det här fallet som en icke-professionell grupp vars utövning kopplas till den icke-rationella folkmedicinen. Det är en Andre som de professionella läkarna kunnat spegla sig i för att lyfta fram sin egen kår, dess rationella tänkande, framåtanda och motivera sitt anspråk på att vara en viktig samhällsfunktion. När yrkesgrupper som kiropraktorer träder in på fältet med nya behandlingsmetoder och professionella anspråk på att vara bättre än läkare sätts denna dikotomi ur balans. Nu framträder istället en ambivalent berättelse om kvacksalveriet förändring och dess moraliska förfall samt innebär en ny diskurs som i sin tur konstruerar stereotypen av det som kan betecknas som ”den moderne kvacksalvaren” och en andrafiering av den Andre.

Kiropraktorn får i detta sammanhang ikläda sig en mängd olika roller; däribland den värsta sortens kvacksalvare, dogmatiker, kvasivetenskap, potentiella läkarassistenter, specialiserade sjukgymnaster osv. Paradoxalt nog blir kiropraktorerna inom loppet av de ca 15 år som förflyter mellan utredningarna dels den bärande anledningen till att den första utredningen 1942 åberopar en kraftig åtstramning av lagen och ett bekämpande av kvacksalvare, dels en bärande anledning till varför ett totalförbud inte längre var önskvärt i utredningen från 1956.

Marie Clark Nelson: Reaktioner mot Kochs Bacillus: Att diskutera tuberkulos och dess behandlingvid 1800-talets slut.”

Under slutet av 1800-talet och början av 1900 talet blev kampen mot tuberkulos en del av ett europeiskt ”krig” mot sjukdomen och därmed en integrerad del av skapandet av människans rätt till hälsa och uppbyggnaden av folkhälsa i Sverige.

Den tyska forskaren, Robert Koch, identifierade mycobakterium tuberculosis år 1882. Svenska läkaresällskapet snabbt rapporterade dessa nya forskningsresultat som spred som en löpeld och omfattande debatter ägde rum. När ”upptäckten” av ett vaccin mot tuberkulos annonserades av Koch in 1890, en ”fullständig hysteri” utbröt i Europa enligt den svenska regerings sändebud. Trots att vaccinen misslyckades, så-kallade tuberkulin utvecklades som kunde användas för att se om en människa eller djur var infekterad. Möjligheten att identifiera dessa bakterier betydde även att en revidering av dåtids nomenklatur. Man kunde inte insjukna eller dö av vad som helst.

Hur reagerade samhället och vilka hälso-politiska åtgärder vidtogs? Som vanligt Sverige reagerade genom att spridda information om sjukdomen till allmänheten. En uppsatstävling gav skrifter som blev mångfaldigade. En internationell förening mot tuberkulos grundades i Europa och Sverige var med från 1902 framåt. Även kungligheter deltog med Kung Oscars Jubileumsfond som tillsatt en utredning och sen byggde ”folksanatoria” för behandling av lungtuberkulos bland de fattiga. Denna utredning exkluderade explicit institutioner för patienter som led av andra former av tuberkulos (så-kallade icke- pulmonär varianter, som är i fokus här. Lagstiftningar från 1904 och 1914 visade hur långt landet var beredd att gå.

Källorna består i statliga utredningar, handlingar från Svenska läkaresällskapet, riksdagstryck, svenska lagstiftningar, mm.

Detta bidrag är baserad på ett bokkapitalmanus från Sun, Wind and Water: Treating Non-pulmonary Tuberculosis in Early 20th Century Sweden (preliminär titel) av Marie Clark Nelson och Staffan Förhammar.

Solveig Jülich: Från medicinskt avfall till rättighetsbärande individ: Framväxten av värdekonflikter kring aborterade foster i Sverige

Frågor om hur fostret kom att beskrivas som en individ med egna rättigheter har stått i centrum för feministiska diskussioner om abort sedan 1980-talet. Dessa diskussioner har i hög grad präglats av amerikanska anti-abortrörelsers inflytande, från Reagan till Trump. Denna presentation kompletterar tidigare historieskrivning genom att lyfta fram mindre uppmärksammade men centrala aspekter av svensk aborthistoria. Syftet är att undersöka historiskt skiftande sätt att hantera, definiera och reglera användningen av aborterade foster i Sverige under främst 1900-talet. Med utgångspunkt i Lynn Morgans och Elizabeth Roberts begrepp ”reproductive governance” belyses hur subjektspositioner för kvinnor och foster inte enbart växlat över tid utan också i olika verksamheter. Kring 1900 bedrev medicinska forskare ett aktivt arbete för att förmå läkare och barnmorskor att inte slänga bort restprodukter från kvinnors missfall. Uppfattningen att döda embryon och foster utgjorde medicinskt ”avfall” var relativt stabil under en stor del av 1900-talet. Men på 1960-talet började detta synsätt utmanas i samband med avslöjanden om att det pågick medicinsk forskning på foster från aborter. I mediala, politiska och etiska debatter ställdes krav på att aborterade foster skulle hanteras som avlidna personer. Kontroverser kring att döda foster behandlades som medicinskt riskavfall tog ny fart under 1980-talet parallellt med ökad reglering och att vissa sjukhus utvecklade egen praxis om kremering. Medan nya lagar i dagens USA kräver att aborterade foster ska begravas eller kremeras har den svenska linjen varit mer ambivalent. För kvinnor och anhöriga som efterfrågar jordfästning av sent aborterade foster ges numera denna möjlighet. En slutsats är att den svenska aborthistorien rymmer motsägelsefulla drag: kvinnors möjligheter till reproduktiva val har ökat parallellt med att fostret alltmer kommit att ses som en rättighetsbärande individ.

2.2 Medeltida rättigheter II: teologi och religion

Det medeltida samhällets sociala organisation var uppbyggd på rättigheter som definierades olika beroende på individens grupptillhörighet. Det förelåg dock en ständig diskussion som kretsade kring om rättigheter kunde vara universella eller bara partikulära. Rättighetsbegreppet var inte absolut utan stod under ständig förhandling. Det går dock inte att bortse ifrån att det var under medeltiden som grunden lades till många av de rättigheter som är allmänt accepterade i dag. Det existerade emellertid en mängd rättighetsanspråk som ter sig helt främmande för moderna samhällen varför medeltiden är central för en djupare förståelse av rättighetsbegreppets ursprung och framväxt.

2.3 Rundabordssamtal: Klassamhället i Sverige, 1500–1900

I historieforskningen har marxistiska förklaringsmodeller blivit alltmer ovanliga sedan 1980-talet, vilket konstaterats t.ex. av Geoff Eley i A Crooked Line (2005). I svensk arbetarhistoria där marxistiska influenser varit starka har å andra sidan forskningen framför allt handlat om den industriella arbetarklassen från ungefär 1870 och framåt. Men de senaste decennierna har en stor mängd intressant forskning gjorts om Sverige under tidigmodern och förindustriell tid som beskriver arbetarhistoria och klassrelationer på nya sätt, men mer sällan med uttalade marxistiska förklaringsmodeller.

Denna session – som är ett första steg i arbetet på ett temanummer av tidskriften Arbetarhistoria – kommer därför lyfta upp nya forskningsperspektiv på det svenska klassamhället och dess motsättningar från 1500 till 1900. Sessionen har två syften. Det första är att samla in nya forskningsresultat och –perspektiv på klassamhället och klassrelationer under perioden 1500 till 1900. När vi ställer samman nya rön om lönearbete på 1500-talet, de jordlösa på 1600-talet, tjänstefolk på 1700-talet och lösdriveri på 1800-talet, vilka nya insikter kan vi nå om svensk historia? Det andra syftet är att testa historiematerialistiska förklaringsmodeller. Marxismen har i historieforskningen idag en så svag ställning att den tenderar att inte ens komma upp till prövning. Därför vore det ett bidrag att förutsättningslöst prova marxistiska förklaringar och modeller på svensk historia 1500-1900. Kan förindustriella arbets- och klassrelationer förstås med marxistiska förklaringsmodeller – det vill säga teorier som huvudsakligen fokuserar på industrikapitalismens klassrelationer? Kanske är deras förklaringsvärde större än vad man tror; kanske är konkurrerande teorier från Tilly, Kocka och andra mer användbara.

Sessionen planeras att mer ha formen av ett rundabordssamtal eller diskussion snarare än traditionella paperpresentationer, för att möjliggöra en bredare diskussion om sessionens frågeställningar.

2.4 Välfärdsstatens växlande betydelser: Ett nyckelbegrepps historia i de nordiska länderna

The Changing Meanings of the Welfare State: Histories of a Key Concept in the Nordic Countries (2019) är en bok om välfärdsstaten som omstritt och föränderligt nyckelbegrepp i de fem nordiska länderna. Utöver kapitlen om de enskilda nordiska länderna innehåller volymen en fyllig bakgrund om 'välfärdsstatens' tyska och amerikanska förhistoria 1840--1940. På sessionen ger två kommentatorer synpunkter på boken och diskuterar med bokens huvudförfattare och redaktör Nils Edling.

2.5 Kvinnlig kultur och kroppsligt identitetsskapande, 1870–1930

Sessionen tar fasta på förbisedda aspekter av kvinnors livsvärldar och beteenden omkring sekelskiftet 1900 genom att fokusera på kroppskultur och kroppslighet. Genom fyra olika aspekter av kroppslighet – kroppsspråk, skönhetskultur, kost och diet, samt mode – tar sessionen upp frågan om den moderna kvinnans identitetsskapande och spänningen mellan diskursiva representationer av kvinnor och ”vanliga” kvinnors eget aktörskap. Tyngdpunkten i sessionens presentationer ligger på unga kvinnors kultur och det mediala landskap som omgav dem och interagerade med deras självbild. Modetidningar, veckotidningar och dagstidningar tas upp till diskussion, men syftet är att skapa en mer fördjupad och nyanserad bild av kvinnlig kultur genom att gå bortom klassiskt kulturhistoriska metoder och beakta mer materiella och kroppsliga aspekter.

Historisk forskning om kvinnor löpte länge risken att förlora fokus på kvinnors vardagsliv och populärkultur genom att koncentrera sig på representationer och ovanifrånperspektiv. Den kvinnohistoria som ursprungligen formats parallellt med ”history from below”-skolan tappade mark under 90- och 00-talet efter genushistoriens postmodernistiska vändning, men på senare år har de luckor som finns i vår kunskap om sådant som ”flickkulturer”, husmödrars matlagningskunskaper och kvinnliga idrottare börjat fyllas av ett nyvaknat intresse för kvinnors eget handlande och perspektiv från de lägre samhällsskikten. Nya forskningsprojekt som framhävt materiella och visuella aspekter har demonstrerat hur icke-skriftligt eller populärkulturellt material har potential att belysa vardagligt kvinnligt beteende som skiljer sig på betydande sätt från hur kvinnor porträtterades i nyhetsmedier och litteratur vid samma tid. Forskningen har blottlagt spåren av kvinnliga subkulturer och det som Sally Mitchell har kallat girls’ culture. Få av dessa kulturer har väckt historikers intresse, vilket resulterat i en skev bild av sekelskiftestiden där kvinnliga uttryck utanför den konstnärliga eller litterära världen sällan uppmärksammats. Mycket återstår att göra och den här sessionen har tillkommit med ambitionen att lyfta fram nya aspekter av kvinnlig kultur och identitetsskapande, framför allt genom att fokusera på det kroppsliga.

De enskilda bidragen till sessionen belyser ämnet ur olika perspektiv. Emma Hilborn diskuterar bantningskurer och kostråd och hur vissa livsmedel ansågs interagera med den kvinnliga kroppen och därmed kom att förknippas med kvinnlig diet. Emma Severinsson behandlar spänningen mellan arenor som arbete, idrott och teknik där kvinnor nådde frigörelse och arenor som skönhetskultur där kvinnor tvingades förhålla sig till en påtvingad diskurs. Leif Runefelt fokuserar på bilder i modetidningar som inom begränsade ramar styrda av genre och ekonomi strävade efter att upprätthålla en hegemonisk diskurs. Peter K. Andersson studerar urbana gatukulturer i sekelskiftets storstäder och hur unga kvinnor i denna sfär utmärkte sig genom sitt kroppsspråk. Sammantagna syftar presentationerna till att ge förslag på hur studiet av kvinnlig kultur kan fördjupas och uppsöka nya arenor.

Emma Severinsson: Moderna kvinnor - subjekt eller objekt?

Detta paper är en del av sessionen "Kvinnlig kultur och kroppsligt identitetsskapande 1870-1930" anordnad av Peter K Andersson, Lunds universitet.

I detta paper undersöker jag hur 1920-talets moderna kvinnor som nyss fått rösträtt, tillgång till större del av arbetsmarknaden liksom kunde agera efter nya äktenskapslagar. Papret bygger på material från veckotidningar från 1920-1933 såsom Husmodern, Charme, Svensk Damtidning och Idun. De moderna kvinnorna användes som en arena för att diskutera aktuella frågor i samtiden. Jag ser hur de moderna kvinnornas kroppar ställs i kontrast till den frigörelse som annars omgärdade föreställningarna om dem. Dessutom uppmärksammar jag hur kropparna användes och värderades ur ett rasbiologiskt perspektiv. Synen på deras kroppar i relation till skönhetskultur som något utöver individen gjorde att de blev fastlåsta i positionen som objekt, medan när det gällde andra arenor som arbete, idrott, teknik och kärlek var de istället i högsta grad moderna subjekt. De tillskrevs handlingsutrymme och emancipation när det gällde inträde på arbetsmarknaden, valet att inte gifta sig och när det gällde att formulera nya kärleksideal medan när det gällde deras kroppar fanns det en mycket tydligare ängslan om att det kroppsliga skulle utmana genusordningen. Det vill säga att kvinnorna skulle maskuliniseras och detta hot användes som ett verktyg för tydligt begränsa vad en kvinnlig kropp kunde vara.

Emma Hilborn: Inre renhet. Frukt och grönsaker i den kvinnliga bantningskulturen 1890–1930

Vi relaterar till mat genom våra kroppar: när vi konsumerar vissa livsmedel eller avstår från att äta, när vi lagar och serverar mat eller när vi upplever matens effekt på kroppens utseende och funktioner. Bantningskurer och kostråd är särskilt intressanta i denna bemärkelse eftersom de utgör ett område där kontrasterna mellan olika livsmedel blir knivskarpa och där sorteringen är hänsynslös. Vissa matvaror upphöjs som essentiellt goda medan andra ges lägre rang eller helt utmönstras ur den ideala kosthållningen.

Tidigare forskning kring kvinnors förhållande till bantning har sällan analyserat de livsmedel som förespråkats i dieterna eftersom syftet har varit att synliggöra samhällets skönhetsideal snarare än de betydelser som tillskrivits maten. Denna presentation uppmärksammar de livsmedel som kom att bli dominerande i den framgångrika bantningskultur som riktade sig till kvinnor: frukt, grönsaker och olika typer av sallader. Frukt och grönsaker ansågs traditionellt som feminint eteriska och dekorativa, medankött var ett livsmedel med klart manliga förtecken.De proteinrika dieter som fann framgång under 1800- talets andra hälft måste därför modifieras för att passa in i den borgerliga kvinnliga kulturen. I tidens damtidningar hade framför allt frukter prisats som vackra och hälsosamma och tillskrevs bland annat renande egenskaper. Efter upptäckten av vitaminerna fick grönsaker en allt mer framträdande roll och omskrevs i positiva ordalag som gradvis togs upp i bantningsråden. Äldre tiders så kallade mjölkkurer för viktnedgång fick sällskap av kurer bestående enbart av frukt eller grönsaker, gärna serverade som sallad. Framställningen av frukt och grönsaker som en väg till såväl slankhet som till inre renhet visar hur den kulturella värderingen av vissa livsmedel kom att påverka hur de ansågs interagera med den kvinnliga kroppen och karaktären.

Peter K. Andersson: Stockholms kväsarynkor och ickeverbala kulturella koder bland 1890-talets kvinnliga gatukulturer

Det sena 1800-talets europeiska storstäder var en fertil grogrund för en mängd disparata ungdoms- och subkulturer som på olika sätt avvek från tidens övergripande normer och konventioner. De brittiska industristädernas scuttlers och peaky blinders har på senare år blivit uppmärksammade av forskningen och jag har själv bidragit till forskningen om tidens arbetarklassdandies, häribland Stockholms grilljannar. Mitt nyligen avslutade RJ-projekt om vardagligt kroppsspråk i sekelskiftets gatumiljö har dock öppnat upp för vidare forskning kring kvinnors roll i gatans subkulturer och hur sådana skulle kunna bidra med nya infallsvinklar till bilden av kvinnors förändrade villkor omkring 1900-talets början. Den här presentationen syftar till att förevisa en rad preliminära observationer kring avvikande beteenden och subkulturella grupperingar som involverade unga kvinnor i storstäder vid den här tiden. Framställningen fokuserar på unga kvinnor ur de lägre samhällssfärerna i 1890-talets Stockholm, i synnerhet de som gick under benämningen ”kväsarynkor” och som tillsammans med de så kallade ”kväsarkvantingarna” eller ”kväsagrabbarna” utgjorde en del av stadens gängbildningar. Kväsarynkan beskrivs av Svenska dagbladet 1898 som en ung flicka klädd i en ”stor rund hatt öfver det blonda håret, fläta på ryggen och lugg i pannan” som ”lefver på smörgåsar och kaffe, öl, porter, sockerdricka och limonad.” ”Om kvällarna då fabriken stängs tar hon sin ’stunsiga jänkis’ (...) och kilar ner i Kungsträdgården.” Genom spridda vittnesmål om kväsarkulturens särpräglade mode, dans, slanguttryck och beteenden är det möjligt att pussla ihop en bild av en utvecklad och ljusskygg kultur som utgjorde en omistlig del av det oskarianska Stockholm. Genom jämförelser med liknande kulturer i andra europeiska städer kan den här sortens kvinnligt beteende och kvinnliga identitetsbildningar komplettera den gängse bilden av sekelskiftets kvinnliga värld.

Leif Runefelt: Den manliga frånvarons närvaro. Modetidningarnas bild av män uttryckt genom bilder av kvinnor 1873–1916

Den svenska modetidningen som genre revitaliserades under 1870-talet. Mode definierades i genren, då som tidigare under 1800-talet, som ett helt kvinnligt och allt igenom borgerligt fenomen. Tusentals bilder på välklädda tecknade kvinnor i olika borgerliga miljöer avlöste varandra under de följande decennierna i en rad av mer eller mindre långlivade publikationer. Modetidningarna hade ett tydligt moraliskt-didaktiskt syfte utöver att visa det senaste modet: att fostra unga borgerliga kvinnor i smak, anständighet och kvinnlig behagfullhet. En paradox uppstod dock i tidningarna eftersom en sådan behagfullhet egentligen endast kan nås i relation till mannen, medan mannen var utelämnad. Å ena sidan fanns det fanns ingen anledning i modetidningarna att avteckna män eftersom mode definierades som helt kvinnligt. Å andra sidan skulle kvinnan genom tidningarnas didaktiska syfte bli goda hustrur, det vill säga sätta sig själva åt sidan och sin man i centrum. Modetidningarnas tecknare löste problemet med manlig frånvaro genom att göra den påtaglig i teckningarna. Genom olika gester, poser och föremål kunde de framställa en helt kvinnlig värld, men en där en frånvarande man ändå var närvarande i kvinnans tankar, symboliserade genom olika handlingar, miljöer, poser och föremål. Även i mannens frånvaro var han där och påminde henne om hennes underordning.

Presentationen bygger på en genomgång av den svenska marknadens modetidningar från det att genren fick en nystart 1873 med Freja och Bazaren, till 1916, då genren återigen förändras genom den mer livsstilsorienterade tidningen Saisonen.

2.6 Barn möter historiska miljöer

Både inom ramen för skolans undervisning och i andra historiekulturella sammanhang möter barn historia. Ibland är dessa möten synnerligen konkreta genom att barn besöker historiska miljöer på muséer, historiska platser eller historiska temaparker. De kommer i sådana sammanhang i kontakt med historiska föremål – vilka kan vara autentiska likaväl som rekonstruktioner – men också med miljöer, landskap och berättelser. I sessionen problematiseras barns möten med historien i historiska miljöer. Dessa möten aktualiserar frågor om historiens materialitet, om materiell kultur, historiska föremål och affekt, om muntligt framförd och på andra sätt gestaltad historia, om spänningen mellan vad pedagoger vill lära ut och vad barn fascineras av och intresserar sig för. I dessa möten ges barn på olika sätt tillfälle att interagera, att göra eller leka med historien.

Presentationerna i sessionen utgår från studier som ska klargöra vilka slags historiska miljöer som barn möter i den svenska historiekulturen idag, vilka aktörer de möter i dessa miljöer, vilka historier, och hur barnen reagerar. I stor utsträckning är det barnens perspektiv som står i fokus och studierna strävar efter att undersöka hur besök i historiska miljöer påverkar barns meningsskapande om det förflutna. En rad studier har tidigare klargjort att historiska miljöer används för olika syften och ibland är omstridda. Men barnperspektivet har oftast saknats i tidigare forskning om historiska miljöer.

David Ludvigsson (Linköpings universitet) rapporterar från en studie där barn inom ramen för låg- och mellanstadiets undervisning besökt historiska platser i Östergötland. Studien bygger på observationer, intervjuer med barn samt på teckningar och berättelser skapade av barn i anslutning till deras besök. I fokus står frågor om vilken mening som skolbarn tillskriver de historiska miljöer som de besökt, och i vilken mån miljöerna integreras med deras historiemedvetande.

Martin Stolare (Karlstads universitet) rapporterar från en enkät- och intervjustudie som gjorts med lärare i grundskolan om hur besök på historiska platser används i undervisningen. Studien problematiserar lärares syn på historia men också i vilken mån besök på historiska platser faktiskt uppfattas ha med historia att göra. I studien kontrasteras också lärarnas uppfattningar med de som företrädare för miljöerna (museipedagoger m.fl.) uttrycker, vilket möjliggör en problematisering av historiebruket på dessa platser.

Carl-Johan Svensson och Tobias Samuelsson (Jönköping University) rapporterar från en studie om historiebruk på temaparken High Chaparral. De har undersökt såväl parkens förvandlingar över tid, från revolverentreprenören Big Bengt Erlandssons ganska spretiga historieuppfattning till dagens park som försöker förena historia, autenticitet, lek och lärande i ett betydligt mer sammanhängande paket, som hur besökande barn tar sig an denna historietemapark idag.

2.7 Judarnas historia i Sverige - några aspekter

Lars M Andersson: Svensk antisemitismforskning. Vadan och varthän?

Svensk antisemitismforskning fick en flygande start med Hugo Valentins pionjärarbete Antisemitismen i historisk och kritisk belysning (1935). Därefter dröjde det till i slutet av 1960-talet innan nästa tyngre bidrag dök upp. Först från 1980-talet går det att tala om någon form av kontinuitet i forskningen. Den mest dynamiska perioden var från mitten av 1990- till mitten av 2000-talet. Därefter har aktiviteten på fältet minskat påtagligt. Varför utvecklingen ser ut på detta sätt liksom hur antisemitismen tolkats och förståtts är föremålet för Lars M Anderssons presentation.

Lars M Andersson är universitetslektor i historia och föreståndare för Forum för judiska studier vid Uppsala universitet.

Maja Hultman: Interna, judiska debatter om rätten till rumslig mångfald, 1870–1939

Trots att judarna i Stockholm inte var fler än cirka 7,000 personer innan andra världskriget skapade de en mångfald av rumsliga uttryck i Stockholm: synagogor, minyanim, religiösa skolor och kosherbutiker. Presentationen utforskar de strategier och begränsningar som påverkade konstruktionen och vidhållandet av dessa judiska platser. Olika religiösa grupper diskuterade internt om vilka platser som hade rätt att finnas i det urbana landskapet. En analys av dessa diskussioner klargör den interna maktstrukturen som baserades på social status, klass och etnicitet. Existensen av den religiösa mångfalden var därmed beroende av stöd från individer som stod högt i maktstrukturen, och det var dessa som påverkade och skapade judiska platser i Stockholm.

Maja Hultman är doktorand i historia vid University of Southampton.

Per Hammarström: Den judiska frågan i kristen press runt sekelskiftet 1900

I svensk kristen press fanns decennierna runt 1900 ett intresse för judarna och judarnas ställning i samhället, både som politisk och teologisk fråga. Diskussionen kunde handla om allt ifrån mission, sionism och apokalyptik till politisk antisemitism, kulturkamp och kristendom kontra judendom. I mitt paper kommer jag presentera några huvuddrag i den tidens kristna debatt, svenskkyrklig såväl som frikyrklig, och diskutera framväxten av den moderna antisemitismen i förhållandet till den traditionella antijudaismen.

Per Hammarström är fil dr och forskare i historia verksam vid Avdelningen för humaniora vid Mittuniversitet.

Malin Thor Tureby: Den judiska kvinnoklubben och de judiska flyktingarna ca 1931–1948

I detta paper presenteras en delundersökning från forskningsprojektet ”Judisk och kvinna. Intersektionella och historiska perspektiv på judiska kvinnors liv i Sverige under 1900- och 2000-talen” (finansierat av VR 2017–2021). Projektet är indelat i tre delundersökningar: pressen, föreningslivet och privatlivet. Syftet med delstudien är att undersöka hur den Judiska kvinnoklubben i Stockholm engagerade sig i de judiska flyktingarna. Detta undersöks dock inom ramen för hur klubben generellt formerade sig i offentligheten genom en granskning av vilka frågor den lyfte samt under vilka former klubben sammanträdde och ordnade olika aktiviteter.

Malin Thor Tureby är biträdande professor i Historia vid Linköpings universitet.

Harry R:son Svensson: Rodef Chesed i Karlskrona 1942–1955

I detta paper presenteras verksamheten i välgörenhetsföreningen Rodef Chesed i Karlskrona, som grundades i februari månad 1942 efter det att Judisk Krönika publicerat artiklar om nöden bland judar i Europa. Föreningen hade under sitt första år 15 medlemmar som förband sig att betala en månadsavgift av 1 kr. Det första året insamlade föreningen knappt 500 kronor. Redan året innan hade Mosaiska församlingen i Karlskrona genom upptaxering av sina 23 skattskyldiga medlemmar bidragit till Malmöförsamlingens flyktinghjälp.

Harry R:son Svensson är fil dr i historia vid Stockholms universitet.

2.8 Mellan propaganda och information I

De senaste åren har propaganda och information återigen blivit omdiskuterade ämnen och inte sällan påminner dagens debatt om tongångarna under den svenska efterkrigstiden. Det höga tonläget som präglar dagens diskussion om fenomen som ”desinformation”, ”falska nyheter” och ”alternativa fakta” tenderar att överskugga frågornas historiska rötter. En utgångspunkt för den föreslagna dubbelpanelen är att idén om kommunikation som problem, och som lösning, är långt ifrån typisk för vår egen tid. Forskare har tidigare pekat på betydelsen av andra världskrigets offensiva mediepraktiker för de följande decenniernas medielandskap, såväl i Sverige som internationellt. Men snarare än omfattande nedmontering och ett markerat brott vid 1945, där olika aktörer tydligt distanserade sig från erfarenheterna före 1945, kan kontinuiteter skönjas i kommunikationspraktiker mellan andra världskriget och in i efterkrigstiden. På så sätt bör andra världskriget betraktas som en katalysator för efterkrigstidens offentliga och privata kommunikationsaktiviteter för att påverka olika publiker, oavsett vilken begreppslig etikett – ”propaganda”, ”upplysning”, ”information”, ”public relations” med mera – som dessa aktiviteter tilldelades.

Mellan propaganda och information I och dess systerpanel Mellan propaganda och information II positionerar tids- och platsspecifika mediehistorier om propaganda och information under svensk efterkrigstid mot en tidigare anglosaxiskt dominerad historieskrivning. Genom att lyfta fram för Sverige viktiga aktörer som myndigheter, föreningar och civilsamhället – snarare än främst näringslivsorganisationer – ämnar panelerna nyansera det historiska arvet och förståelsen av motsvarande verksamheter idag. Bidragen belyser såväl den begreppsliga som den mediala rörlighet som präglat de historiska praktikerna. Genom att utgå från de historiska aktörerna och kartlägga den flexibilitet som genomsyrar propaganda- och informationsaktiviteterna – exempelvis om vilka medier som ansågs viktiga och vilka begrepp som användes i olika sammanhang – finns det möjlighet att ifrågasätta vedertagna föreställningar och rådande historieskrivning.

Panelerna bygger på antologin Mellan propaganda och information med planerad utgivning i skriftserien Mediehistoriskt arkiv under 2019.

2.9 Handel och rättigheter i Sverige och Finland 1750–1920

Det sena 1700-talets och 1800-talets modernisering och globalisering förde med sig en kraftigt ökad efterfrågan på konsumtionsvaror, inte minst bland de lägre samhällsklasserna. Den växande efterfrågan tillfredsställdes av en mångfald av handelsverksamheter, vilka samtidigt erbjöd nya försörjningsmöjligheter såväl åt människor från de lägre samhällsklasserna som åt människor som tillhörde marginaliserade grupper i samhället. Näringsfriheten ökade mot slutet av 1800-talet, men trots detta omgärdades handeln av såväl lagar som olika former av reglering på lokal nivå. Tidvis kunde lagar och regler även vara sinsemellan motstridiga, tolkas på olika sätt av olika myndigheter eller helt förbises av konsumenter, handlanden och myndigheter.

I sessionen ingår fem presentationer som ur olika perspektiv tar upp temat rättigheter i förhållande till handel och försörjning i det sena 1700-talets och 1800-talets Sverige och Finland. Genom att belysa handelsverksamheten under olika tider och i olika kontexter vill sessionen skapa en dialog kring hur de rättigheter och den reglering som historiskt har omgärdat handeln dels har stött, dels begränsat olika gruppers försörjningsmöjligheter.

2.10 Kvinnors medborgerliga rättigheter: organisering för bildning och rösträtt internationellt, nationellt och lokalt 1890–1920

På vilket sätt sågs kontakter och eventuella samarbeten mellan företrädare för de borgerliga kvinnorna och arbetarkvinnorna som en del i den politiska diskussionen? Det är den övergripande frågan som behandlas på följande session. I fyra exempel mellan 1890-tal och 1920-tal diskuteras arbetarkvinnors och borgerliga kvinnors relation, dels till varandra, dels till frågan om kvinnlig rösträtt. Sessionens paper har alla som utgångspunkt bildnings- och organisationsfrågorna och hur dessa kom att interagera – lokalt, nationellt och internationellt – med dåtidens stora samhällsfråga: rösträttsfrågan. Genom bidragen kan man dels följa hur relationen mellan grupperna förändrades över tid, dels vilken betydelse som rösträttens införande fick för kvinnors politiska deltagande i föreningar och fackförbund.

Johanna Ringarp, Stockholms universitet: ”Ett bildningsprojekt för Stockholms arbetarkvinnor. En studie av Tolfternas verksamhet med fokus på medborgarskap och klass”

År 1892 grundades föreningen Tolfternas samkväm för kvinnor från olika yrkesområden (nedan kallade Tolfterna) av bland andra Ellen Key, Amalia Fahlstedt och Elna Tenow. Syftet med Tolfterna var att ge Stockholms arbeterskor, främst cigarrarbeterskorna, en inblick i ett annat skikt av samhällslivet, samt att skapa kontaktytor mellan – och socialt utbyte över – klassgränserna. Med utgångspunkt i dels Tolfternas arkiv, dels Svenska tobaksindustriarbetareförbundets arkiv i Stockholm ges i presentationen en fördjupad bild av arbeterskorna som kom till Tolfternas möten, samt vilken betydelse mötenas klassupplösande strävan fick för arbetarkvinnorna och deras möjlighet till medborgarskap.

Fredrik Egefur, Lunds universitet: ”Den socialistiska kvinnointernationalen 1907–1910: rösträtt och fred, en internationell kvinnodag, klassamarbete med förhinder”

Under två konferenser i Stuttgart 1907 och Köpenhamn 1910 samlades arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer för att diskutera en rad angelägna frågor under könsseparatistiska former. I centrum stod inte minst frågan huruvida samarbete med den borgerliga feministiska rörelsen kunde komma i fråga. Aktivister från bl a England, Sverige, Tyskland och Österrike hade här diametralt annorlunda uppfattningar. Vad skulle vara den minsta gemensamma nämnaren, klass eller kön? Utöver detta fördes utförliga diskussioner om rösträtten och fredskampen och det gjordes försök att definiera en speciell kvinnligt konnoterad socialistisk internationalism.

Malin Arvidsson, Lunds universitet: ”Lokalt samarbete för kvinnors politiska rösträtt”

I detta paper undersöks rösträttsarbetet ur ett lokalt perspektiv och med utgångspunkt i en biografisk studie. Som tongivande medlem i Göteborgs Socialdemokratiska kvinnoklubb medverkade Nelly Thüring som talare på möten arrangerade av den lokala Föreningen Kvinnans Politiska Rösträtt. F.K.P.R.s ledande gestalter bjöds även in till kvinnoklubbens möten. Samarbete skedde också på organisatorisk nivå, t ex inför demonstrationen för kvinnlig rösträtt i juni 1918, som enligt L.K.P.R.s tidskrift samlade ”kvinnor av alla åldrar, skilda samhällsklasser och olika politiska uppfattningar – alla enade i kravet: full medborgarrätt”.

2.11 Musiken och den moderna staden. Perspektiv på det offentliga musiklivet under det långa 1800-talet

I beskrivningar av framväxten av det borgerliga samhället intar kulturlivet en central roll. Och i detta kulturliv intar musiken likaledes en viktig roll. Under 1800-talet förflyttar sig denna musik – i detta fall den s.k. konstmusiken – sakta från den privata salongen till den storslagna konsertsalen, och kommer så småningom vara med att forma den moderna stadens kulturutbud som vi känner det idag.

Denna session sammanför historisk och musikvetenskaplig forskning, om musikens roll i skapandet av det moderna, urbana samhället. Här presenteras tre olika perspektiv, från 1800- och det tidiga 1900-talet, där musikens arenor, utövare och publik sätts i relation till det civila samhället, klass, professionalisering och institutionalisering.

Martin Wottle, Södertörns högskola, presenterar forskning om musikaliska sällskap, det civila samhället och offentligheten, under 1800-talets första hälft.

Anne Reese Willén, Stockholms universitet/Uppsala universitet, presenterar forskning om den musikaliska scenens professionalisering och institutionalisering under 1800-talets andra hälft.

Mia Kuritzén Löwengart, Stockholms universitet, presenterar sin forskning om konsertlivets utveckling mot 1800-talets slut, och processen fram mot det som skulle bli Stockholms konserthus 1926.

2.12 Maritime History and the National Identity in Nordic Countries, c 1870–1940 (English speaking session)

The Nordic countries are maritime countries. The sea did play an important role in shaping the countries’ political, economic and cultural identities. Danish and Swedish navies were key components of state-building processes in the North, and all Nordic countries were more or less economically dependent on the sea (fishing, sea-born trade, cross trades, shipbuilding and shipping industries, etc.). The sea is embedded in construction of Nordic modern national identities—but in different ways. The proposed session will discuss the different trajectories of the connection between the maritime past/heritage and national identity in the Nordic countries. The period in focus is c 1870-1940, when modern national identities appeared and when the maritime sectors of the countries went through revolutionary changes. About 1900, Danish, Swedish and Norwegian shipping industries developed into a big global business, carrying Nordic exports but interconnected also with the first globalization (c 1860-1914). At the same time, the increasing tensions between Britain and Germany draw new attention to naval power. This generated renewed interest of navies, maritime past and heritage. Maritime museums were established. Sea, seamen and ships entered literature and arts in new way. The session papers will address the connections between the maritime past/heritage and the national identity in a number of case studies.

Linderoth

The historical and social sciences have shown a relatively great interest in the formation of the Swedish national identity. It has been analyzed from many different perspectives. But maritime matters have been quite absent from this research. This paper tries to open a window into this almost unknown field of Swedish national identity formation by looking into how Swedish naval officers regarded Sweden and Swedish national identity in the early 1900s. What kind of Sweden and Swedes did they want? How did they promote the forming of a Swedish national identity? The main source is the journal “Vår flotta”, for the years 1905-1920. The journal tried mainly to promote and popularize the interests of the Swedish navy, but also those of the Swedish merchant fleet.

Rizzi: A New Nation in a Global World. National identity, Naval Diplomacy, Trade and the Portrayal of Finland in the International Missions of the Frigate "Suomen Joutsen" (1931-1939)

The importance of the sea in the building of the Nordic identity is widely recognized, just as its importance as a link between the Baltic-Scandinavian region and the outside world. The aim of this paper is to analyse  the identity-making role  played by the maritime factor, in promoting the international picture of the Finnish republic, using the case-study of the frigate Suomen Joutsen.

Though the Scandinavian nations developed their own merchant and military ships down through many centuries, the Finnish case distinguishes itself due to its size in the 1900s. During the steam era, Finland, without a powerful military fleet, chose to be represented in international waters by an elegant white sailing ship, the school- ship Suomen Joutsen, thereby inaugurating a decade of cruises which were useful for getting  the country known in the world. In contrast to the maritime powers, which aimed at finding prestige and power, the  Suomen Joutsen was an ambassador of Finland abroad as a symbol of a small but proud nation which had recently become independent.

Though the first missions served to “fly the flag”, from the middle of the thirties,   with a display of national products on board, it was possible to establish commercial contacts with peripheral markets and also to promote the many and varied production sectors in the country.

Moreover, the rituals and ceremonies of the naval diplomacy meant that political and diplomatic authorities of the nations visited were brought on board the ship, the characteristic traits of Finland were presented to the international press, contact was made with the recently established consular network and, finally, greetings were brought to the Finnish community abroad who had emigrated between 1860 and 1930.

Hence, the international cruises of the  Suomen Joutsen were the first and fundamental channels of political and commercial promotion of the young Finnish nation, before the tragic notoriety resulting from the Finnish-Russian war of 1939-1940.

2.13 Nya avhandlingar i krigshistoriska ämnen och projektet Göta kanal

Nyligen har tre doktorer disputerat på avhandlingar inom ämnen som av många betraktas som ”klassisk krigshistoria” under tidigmodern tid. Det gäller Ingvar Sjöblom (Svenska sjöofficerare under 1500-talet), Martin Neuding Skoog (I rikets tjänst - Krig, stat och samhälle i Sverige 1450-1550) och Ulf Sundberg (Swedish defensive fortress warfare in the Great Northern War 1702–1710).

De senaste decenniernas har forskning om tidigmodern militärhistoria har vanligen kretsat omkring utskrivningens vedermödor, krigets påverkan på samhället (War and Society) m.m. Sällan är mer ”klassisk” krigshistoria aktuellt som avhandlingsämne. Militärhistoria har i modern tid knappast varit på modet när det gäller doktoranders val av forskningsinriktning även om det emellanåt dyker upp något guldkorn. Varför då väja att skriva om krigshistoria som behandlar armén, flottan eller fästningarna?

Sjöblom, Neuding Skoog och Sundberg inleder med korta avhandlingspresentationer som följs av ett rundabordssamtal under ledning av professor Martin Hårdstedt.

Ingvar Sjöblom: Svenska sjöofficerare under 1500-talet

Framlagd vid Stockholms universitet 2017-01-13, opponent Jan Samuelson.

Vad kunde en sjöofficer under 1500-talet – egentligen? Hur såg sjöofficerens framväxt och maktrelationer ut? De här övergripande frågorna ramar in syftet att undersöka framväxten av, samt maktrelationer och kompetens hos sjöofficerarna i flottan under 1500-talet. Det gäller synliggörandet och framväxten av sjöofficerare som år efter år verkade i flottan. Sjöofficeren skulle vara lojal i betydelsen pålitlig, men också att utöva auktoritet, genomföra sjöoperationer och leda artilleri- och sjöstriden. Han skulle även tillse att provianten fördelades på ett riktigt sätt och att predikan genomfördes i enlighet med rådande normer. Det kunde även bli tal om att ansvara för rekryteringar, löneutbetalningar och annan administrativ verksamhet.

Sjöofficeren skulle ansvara för pengar, säkerhet, disciplin och legalitet samt att vara beredd att utöva statens våldsmakt mot fienden. Däremot behövde han inte kunna navigera eller sätta segel. Det var istället uppgifter för specialister längre ned i hierarkin. På flera sätt handlade det om tillgång och efterfrågan på personal – och en spegel av samhällshierarkin i stort. Avhandlingens visar att flottan var en stor och avancerad organisation som fungerade trots att den inte var professionell i vetenskaplig mening.

Martin Neuding Skoog: I Rikets Tjänst – krig, stat och samhälle i Sverige ca 1450-1550

Framlagd vid Stockholms universitet 2018-03-23, opponent Nils-Erik Villstrand.

I avhandlingen behandlas den europeiska statsbildningsprocessen med utvecklingen i det svenska riket i särskilt fokus. I undersökningen studeras både hur det senmedeltida samhällets militära institutioner såg ut och hur de förändrades under den äldre Vasatiden. I fokus står statens roll i den militära utvecklingen och övergången från den senmedeltida koordinerande staten till den organiserande statens framväxt. Viktiga frågor är hur det senmedeltida svenska riket var militärt organiserat och hur samhällets militära institutioner förändrades under perioden 1450-1550.

Århundradet 1450-1550 behandlas som en sammanhållen period, karakteriserad av återkommande militära kriser som tvingade fram nya lösningar på rikets försvarspolitiska problematik. Avhandlingen studerar sambandet mellan krig och statsbildning, samt det skifte som under perioden skedde från ett militär- politiskt system till ett annat. Här studeras både hur krigsorganisationen fungerade i ett samhälle med svag statsmakt, och vilka politiska konsekvenser Gustav Vasas centralisering av de militära institutionerna fick.

I avhandlingen beskrivs hur bondeuppbåden, städernas kårer samt biskoparnas och det världsliga frälsets militära hierarkier var organiserade. Dessutom studeras regenternas egna följen, värvningarna av legosoldater i Öster sjöområdet och framväxten av en kunglig armé under Gustav Vasas tid.

Ulf Sundberg: Swedish defensive fortress warfare in the Great Northern War 1702–1710

Framlagd vid Åbo Akademi 2018-06-01, opponent Björn Asker.

Avhandlingens syfte var att besvara frågan om det fanns inbyggda fel i det svenska befästningssystemet vid stora nordiska krigets början. Stora nordiska kriget fick långtgående konsekvenser för Sverige, som gick från att vara en mångfacetterad nation med ett visst inflytande i europeisk politik till att bli en betydligt mindre aktör på den europeiska arenan. Stora nordiska kriget var ett scenario som man från svensk sida hade fruktat under 1600-talet, flera större makter slöt sig samman och angrep Sverige. Sverige hade en avsevärd armé och en stor flotta vid krigsutbrottet, men befästningssystemet skulle vara viktigt för att försvara de delar av stormakten där huvudarmén för tillfället inte kunde uppträda. Försvarstanken var till att börja med framgångsrik. Riga och Narva kunde försvaras mot sachsiska respektive ryska angrepp till dess att den svenska huvudarmén nådde fram och hävde belägringarna.

Under perioden 1702–1710 föll dock samtliga svenska befästningar öster om Östersjön, men några få mindre viktiga undantag. Livland, Estland, Ösel och Finland kunde ockuperas av ryska trupper. Fästningarnas fall fick omfattande konsekvenser för den svenska försvarsförmågan. Ett stort antal regementen gick förlorade med fästningarna. De svenska förlusterna i fästningskriget översteg vida förlusterna vid Poltava år 1709. Sverige gick också miste om de resurser som annars hade flutit in från de förlorade områdena. Avhandlingen visar att det fanns allvarliga svagheter inbyggda i det svenska befästningssystemet vid krigets början. De här svagheterna ledde till att fästningarna förlorades relativt snabbt och att de kringliggande landområdena därmed också förlorades. Nederlaget i stora nordiska kriget associeras ofta med att den svenska huvudarmén blev slagen vid Poltava år 1709. Avhandlingen vill dock visa att det fanns flera faktorer som ledde fram till nederlaget i kriget som helhet.

Omvälvningarna under stora nordiska kriget ledde till en Europakarta som till stor del kom att bestå upp på 1900-talet. Utgången av konflikten fick avsevärda konsekvenser för befolkningen i de områden som Sverige förlorade och för den del av det svenska samhället som återstod. Det kan därför av ett flertal olika skäl vara av intresse att studera de processer som ledde fram till dessa avsevärda samhällsförändringar.

Björn Hasselgren: Organization and Financing of Göta Kanal - seen as a "Mega Project"

Göta Kanal is one of Sweden’s to this date largest single infrastructure projects. It connects Sweden’s major lakes Vättern and Vänern enabling passage from the Baltic Sea to the North Sea. The Canal was completed in 1832 following 22 years of construction. As the Canal was finished railway construction was taking off, soon making one of Sweden’s largest ever investments obsolete.

A series of government decisions were taken in 1810 establishing the formally private Göta Kanal company. The project was deliberately kept out of direct government control in order to infuse entrepreneurial spirit. A bank-permit to a lending arm of the operations was given to the Göta Kanal company as part of government support to the project.

The paper analyzes the organization and financing of the project. A series of government support activities to the corporation were necessary as costs soared and the finalization was delayed, changing the balance between the private and public actors in the project. The organization gradually was adjusted to become more of an integrated government operation, though still operated as a private corporation, today owned by the state.

The analytical framework used in this paper, a co-evolutionary and institutional framework, makes it easier to categorize and discuss the different phases of the project and the development over time. The very huge documentation of the project can be structured in a more easily accessible format which opens for new understanding and comparison with other similar projects. Further work on the Göta Kanal project where different aspects of the project will be explored using recent research on Mega Projects and financial regulation is suggested.

2.14 Rundabordssamtal: Framtiden för forskarutbildning i historia i Sverige

Under 2017–2018 genomförde UKÄ en utvärdering av samtliga forskarutbildningar i historia i Sverige. Det samlade omdömet var att forskarutbildning i historia i Sverige till största delen håller en hög nivå, men att små och krympande miljöer är en utmaning för framtiden. Vidare resulterade utvärderingen i en rad konkreta förslag på åtgärder för att ytterligare förbättra forskarutbildningens kvalitet i landet. I den här sessionen samlar vi medlemmar från UKÄ:s bedömargrupp som alla är aktiva inom historiefältet i Sverige och Finland, samt representanter från lärosäten med små och stora forskarutbildningar till ett rundabordssamtal för att diskutera hur forskarutbildningarna i Sverige kan förbättras och möta framtida utmaningar. Syftet med diskussionen är att använda UKÄ:s utvärdering som en utgångspunkt för en vidare konstruktiv diskussion internt inom historikerskrået.

2.15 Rätten till staden: Plats, historia, berättelse

Med den här sessionen ägnar vi oss åt ett flervetenskapligt utforskande av hur historia och berättelser kan bli resurser för praktiserandet av det som filosofen Henri Lefebvre har kallat ”rätten till staden”. Därmed vill vi bidra till utvecklandet av ett stadshistoriskt förhållningssätt som ägnar sig mindre åt enskilda städer och mer åt urbanisering och urbanitet som tillstånd och process. Vi vill också introducera begrepp och metoder från det historievetenskapliga fältet public history (härefter ”offentlig historia”) som tar fram kunskap om hur historia kan undersökas och skrivas i samverkan med historiens aktörer och brukare.

Rätten till staden står för en kritisk teori om städer och stadsliv. Denna teori påbjuder formulerandet av en utopi för vad en stad kan vara samt kritiska läsningar av reellt existerande urbana formationer. Städer producerar en särskild urban kvalitet, nämligen närheten till skillnad. Med andra ord försätter stadsrummet människor med olika erfarenheter och identiteter på gemensamma rutter genom historien. Stadsliv bär därför på en utopisk potential för radikala former av demokrati som bygger på både respekt för olikhet och ett sökande efter gemensamma framtider. Historien ger många exempel på när denna potential har realiserats – från Paris 1871 till Porto Alegre på 2000-talet. I konkreta städer är det emellertid vanligare att denna rättighet förskingras. Närheten till skillnad paketeras ofta som en särskild urban identitet på så vis att den kan användas för att marknadsföra städer och stadsrum. Detta fixerar vissa berättelser om staden och reglerar tillgången till urbanitet. Stadsbor blir producenter av stadsliv som andra styr över och profiterar på. De blir några som städer planeras för snarare än av. Städer blir system som återskapar sociala relationer snarare än omvandlar dem.

Offentlig historia – historikers och stadsbors gemensamma undersökningar av erfarenheterna av stadsliv – har på olika platser använts för att praktisera rätten till staden. Det handlar om att undersöka städers geografi, skillnadskategorier och historiska avlagringar för att skapa kunskap om hur stadsbor är producenter av städerna de bor i samtidigt som de är producerade av dessa städer. Berättande används som en förmedling mellan partikulära erfarenheter och delade historier. Berättelserna om en stad pekar ut vissa röster som lämpade att ge en auktoritativ framställning av staden, dess historia och framtidsutsikter. Andra berättas istället fram som bärare av stadens problem eller lämnas utan representation. Omvänt kan berättelserna om en stad föra fram utmaningar och mobiliseringar av kreativa visioner. Historiska bearbetningar av erfarenheterna av stadsliv kan synliggöra människors delaktighet i skapandet av städerna de bor i och på så vis öka deras handlingspotential.

Sessionens deltagare kommer att fördjupa dessa problematiker utifrån sina olika disciplinära hemvister och i relation till empiriska fall. Lina Olsson kommer inledningsvis att diskutera Lefebvres begrepp – främst ”rätten till staden” och ”den sociala produktionen av rum” – samt hur dessa begrepp kan vägleda analyser i gränslandet mellan historia, arkitektur och kulturgeografi. Med hjälp av begrepp från fältet offentlig historia kommer Robert Nilsson Mohammadi därefter att ge exempel på hur städers historia har undersökts i samverkan mellan stadsbor, samt hur berättelser och historia har använts av konstnärer och aktivister för att förändra berättelserna om Malmö och Köpenhamn. Magnus Rodell kommer att diskutera hur monument som förmedlar historia samtidigt skapar uppfattningar av rum och deras relationer. Medan Rodell undersöker offentliga minnesmärken resta av aktörer som är etablerade i samhället, kommer Pål Brunnström att beskriva och analysera icke-auktoriserade minnesmärken och deras produktionsprocesser i bl.a. Buenos Aires, Berlin och Malmö.

Sessionen är organiserad av Institutet för studier av Malmös historia (IMH).

2.16 Panelsamtal: Vem bryr sig om svensk-amerikansk historia? Om ett fälts dåtid, nutid och framtid

Sverige har återigen ”amerikafeber”. Det mediala intresset för USA:s politik är närmast enormt och genomslaget av amerikansk kultur är betydande. Framgången för Ola Larsmos novell Swede Hollow och nya scenuppsättningar avUtvandrarna visar att svensk och amerikansk historia engagerar. Samtidigt skriver få forskare idag svensk-amerikansk historia eller ännu mindre emigrationshistoria. En sökning på dessa begrepp bland historiker i Sverige ger inte många träffar. Även om allmänintresset är stort för den svenska massutvandringen till Amerika och dess sociala och kulturella konsekvenser – exemplifierat av den mångåriga TV-succén Allt för Sverige – så är det lätt att få intrycket att svensk-amerikansk historia har blivit just historia.

Men studiet av relationer, kontakter och rörelser mellan Sverige och USA har givetvis inte försvunnit från svenska och amerikanska universitet. Vidgar man perspektivet och talar om begreppet ”svensk-amerikanska relationer” så framträder att fältet handlar om så mycket mer än emigration, svenskamerikanism och genealogi. Det präglas av rörelser fram och tillbaka av människor, idéer och ting i ett spänningsfält mellan Sverige och USA, där ett intrikat nätverk av olika sorters transatlantiska kontakter har skapats. Det handlar om romantiska traditioner kring lucia och midsommar, men också om amerikanisering, näringslivskontakter och turism; det handlar om John Ericsson, Jenny Lind och Fredrika Bremer, men också om Ingrid Bergman, Annika Sörenstam och Avicii.

Under det senaste decenniet har forskare i både Sverige och USA börjat omdefiniera studiet av svensk-amerikanska relationer. Gemensamt för dessa initiativ är en strävan efter att belysa kontakter, överlappningar och utbyten över sociala, kulturella och geografiska gränser. Ambitionen är att genom en breddad empirisk ansats belysa fältets möjligheter och att sammanföra forskare och forskningsfält som inte tidigare har mötts.

I detta panelsamtal diskuterar vi dessa förändringar, och den grundläggande frågan hur forskning om transatlantiska relationer bör bedrivas. Hur har fältet sett ut förr? Hur ser det ut idag? Och hur bör det utvecklas under de kommande decennierna? Samtalet äger rum i Utvandrarnas Hus – den byggnad som 1968 invigdes för att husera Svenska Emigrantinstitutet (SEI) — med medverkande forskare från olika generationer och forskningsinriktningar. SEI grundades 1965 med den dubbla målsättningen att fungera som en forskningsfrämjande resurs, och att understödja kontakter mellan svenskamerikaner och deras ättlingar i Sverige. Det är en institution bildad i direkt relation till det stora Emigrationsprojektet i Uppsala, initierat av Sten Carlsson. Idag används SEI mer av släktforskare än akademiska historiker. Frågan om dess nutida och framtida inriktning är på detta sätt nära förknippat med frågan om forskningsfältets utveckling.

2.17 Kunskapens ordningar

Vad är kunskap och hur cirkulerar den i offentligheten? Hur kan vi förstå de transformationer, översättningsprocesser och maktförhandlingar som är intimt förknippade med kunskapers förmedling? I denna session diskuterar vi, utifrån fyra olika empiriska exempel, det moderna samhällets kunskapsordningar och det gemensamma fältet kunskapshistoria. Moderator: Anna Nilsson Hammar.

Erik Bodensten: Samhällelig kunskapscirkulation under svenskt 1700-tal

Historiker har vanligtvis tagit den lärda världen som utgångspunkt när de närmat sig frågan om kunskapens roll i historien. Men kunskap kan och bör även studeras som ett betydligt vidare samhälleligt fenomen. Ett sätt kan vara att fråga när, hur och varför som ett visst kunskapsfält framträdde i offentligheten vid en viss tidpunkt, och fick samhällelig signifikans. Erik Bodensten diskuterar vilka möjligheter och begränsningar som finns med ett sådant angreppssätt utifrån sin forskning om missväxt som kunskapsfenomen under svenskt 1700-tal.

Karolina Enquist Källgren: Att förstå X: begreppscirkulation kring en grundläggningsfråga vid Max Planck-seminariet i Berlin

När Einsteins relativitetsteori och Heisenbergs osäkerhetsprincip publicerades skapade det ett akut grundproblem, som handlade om hur ett universum i multipla dimensioner egentligen håller ihop. Detta debatterades häftigt bland de tidiga kvant- och astrofysikerna under sent 20-tal, och flera av dessa ansåg att den nya fysiken öppnade för ett återinförlivande av religionen i fysiken. Vid det kvantfysiska Max Planck-seminariet arbetade under åren 1929-1930 den katolske teologen Xavier Zubiri som bidrog med teologiska begrepp för att diskutera frågan om det grundläggande okända X som måste förutsättas för att förstå hur och varför det kvantfysiska universum hänger samman. I sin presentation diskuterar Karolina Enquist Källgren hur begreppet X bidrog till att förnya teologin som vetenskap, men paradoxalt nog också till att etablera kvantfysik som en matematisk beräkningsvetenskap.

Maria Simonsen: Från resolution till information

I februari 1948, tre år efter bildandet av Unesco, kom den första utgåvan av tidningen Unesco Courier. Från Unescos tidiga år och framåt har tidningen varit ett viktigt verktyg i organisationens information till en bredare publik. Tidningen fick snabbt en bred publik och i 1969 uppskattades att den hade mer än två miljoner läsare världen över. Maria Simonsens presentation kommer att behandla vilka olika former av kunskap och vetande som tidskriften lyfte fram i förhållande till kvinnor och utbildning fram till 1975 - FN:s internationella kvinnoår och vad som händer med den officiella kunskap som UNESCO tog fram och den direkta kopplingen till ett mer populärt medium som Unesco Courier.

Björn Lundberg: Överflödets expertis

Under 1960-talet blev "överflödssamhället" ett nytt begrepp i svensk offentlighet. Rekordårens ekonomiska utveckling gav upphov till nya problemformuleringar av både moraliskt och ekonomiskt slag. Med utgångspunkt i receptionen av den amerikanske ekonomen JK Galbraith som exempel diskuterar Björn Lundberg hur oro över ökat välstånd formulerades i Sverige under decenniet.

2.18 Centrala arkiv i marginalen

Vad som utgör svensk historia saknar oftast nationalstatsgränser. Personer, företeelse och händelser som har präglat förhållanden i Sverige har inte nödvändigtvis avgränsats av landets politiska geografi. Om den insikten ska omsättas i historisk forskning krävs oftast andra arkiv än de stora statliga svenska arkiven. Det verkar ha bidragit till att göra dessa historiska skeenden mindre synliga i historieskrivningen och tolkningar av ”svensk historia” riskerar att gravitera till källor som präglas av nationalstatens norm. Wimmer & Glic Schiller talade redan 2002 om faran för forskningen då både analys och källor styrs av ”metodisk nationalism”.

Sessionen diskuterar i tre presentationer hur arkiv som oftast ligger utanför forskningens synfält bidrar till att omvärdera vedertagna forskningsfronter och vad som krävs för att dessa och liknande arkiv blir mer tillgängliga och uppmärksammade.

Margaret Hunt (professor, Uppsala universitet) och Simon Berggren (doktorand, Umeå universitet) analyserar personliga handlingar och affärsdokument från 1700-talet, som beslagtogs från 3500 skandinaviska skepp av den brittiska flottan eller av brittiska privata handelsfartyg (priveteers). Det var en stor blandning skepp, från silltrålare och vinsmugglare till det Svenska ostindiska kompaniets skepp och slavskepp. Dessa dokument, ”the Prize Papers” som nu finns i National Archives i London omfattar dokument från åren 1660-1810. De ger en närgången inblick i några av de tidigaste svenska mötena med en globaliserad värld.

Eleonor Marcussen (forskare, Linnéuniversitetet) granskar dokument i det relativt nyligen funna Joseph Stephens arkiv, som nu är en del av Husebyarkiven i Linnéuniversietetets samlingar. JSA som har en unik samling dokument från 1860-talets Indien hittades i en trälåda när godsets vind städades 2008. Godsägaren Joseph Stephens kunde köpa Huseby bruk 1867 med den förmögenhet han samlade som underentreprenör under tio år inom det stora koloniala järnvägsbygget i Indien. Dokumenten fanns i hans bagage från Indien. Han hörde till den ganska stora grupp tyskar, danskar och engelsmän som köpte mark och gårdar i Småland som emigranterna lämnade bakom sig under det sena 1800-talet. Genom sin kompletta karaktär ger arkivet en unik inblick i lokala arbetsförhållanden i Indien och möjliggör en ny tolkning av Smålands modernisering i ljuset av global rörlighet, det brittiska imperiet och indisk kolonialhistoria.

Fredrik Thomasson (forskare, Uppsala universitet) arbetar med det stora svenska myndighetsarkivet från Saint Barthélemy som var svensk koloni 1785–1878. Arkivets 327 volymer, cirka 40 hyllmeter/300 000 sidor, ger, trots lakuner, en heltäckande bild av svenskt kolonialt styre och slaveri – en ofta negligerad del av svensk historia. Arkivet finns i de franska kolonialarkiven i Aix-en-Provence. Trots det unika innehållet har detta liksom andra liknande samlingar en undanskymd plats i prioriteringarna. Dokumenten var redan digitaliserade när Riksarkivet genom myndighetsbeslut deklarerade att de inte kommer att medverka till att arkivet tillgängliggörs i Sverige. Enskilda forskares initiativ att bryta ny mark vägs emot ett bristande intresse, dvs. det är för få forskare som antas använda materialet. Det som i andra sammanhang brukar kallas ”originalitet” drabbas här av ”marginalitet”.