Session 3: texter

Torsdag 9 maj kl 11.00-12.30

 

3.1 Med ålderns rätt: Rättigheter och skyldigheter i svensk utbildning och fostran under 100 år

I slutet av 1800-talet förutspådde Ellen Key att 1900-talet skulle bli Barnets århundrade. Utan tvekan blev barndomen under det gångna seklet en viktig skådeplats för normbildning och sociala reformer. Som en del i konferensens tema vill denna session uppmärksamma hur föreställningar om rättigheter och skyldigheter kommit till uttryck i utbildning och fostran. Sedan det demokratiska genombrottet i Sverige har både utbildningsväsende och fritidsaktiviteter (exempelvis söndagsskolor, idrott och scouting) förhållit sig till behovet av att förmedla kunskaper om statsskicket, demokratiska värderingar och normer kring hur barn och ungdomar förväntas bli samhällsnyttiga. Sessionsdeltagarna skärskådar kontinuitet och förändringar rörande barns rättigheter och skyldigheter. Genom att sammanföra forskare från ämnena historia, utbildningshistoria och mänskliga rättigheter söker sessionen också visa hur tvärvetenskapliga perspektiv kan öppna upp nya möjligheter att studera barns rättigheter.

3.2 Medeltida rättigheter III: Kon­ikt och politik, del 1

Det medeltida samhällets sociala organisation var uppbyggd på rättigheter som definierades olika beroende på individens grupptillhörighet. Det förelåg dock en ständig diskussion som kretsade kring om rättigheter kunde vara universella eller bara partikulära. Rättighetsbegreppet var inte absolut utan stod under ständig förhandling. Det går dock inte att bortse ifrån att det var under medeltiden som grunden lades till många av de rättigheter som är allmänt accepterade i dag. Det existerade emellertid en mängd rättighetsanspråk som ter sig helt främmande för moderna samhällen varför medeltiden är central för en djupare förståelse av rättighetsbegreppets ursprung och framväxt.

3.3 Politiska projekt under tidigmodern tid

Sara Ekström: Gustavianska nationella projekt

Under 1600-talet utmärktes statens regerande av människor av politi-tänkande. Politi var ett uttryck för ordning och disciplinering. Människan sågs som till naturen styrd av affekter och passioner, som var skadliga för henne. Målet med statlig styrning var att reglera och lagstifta emot dessa skadliga affekter, för allas bästa.[1] Under 1700-talet började en ny syn på människans passioner uppkomma. De sågs inte som per definition onda, utan kunde ses som neutrala eller till och med goda, som någonting staten kunde använda för att regera människorna.[2] Michel Foucault har kallat det här regerandet för gouvernementalité, på engelska governmentality. En hörnsten är att styrandet går genom individens fria vilja, en annan hörnsten är ett nytt intresse för befolkningen.[3] 1700-talet har också identifierats som den tidsperiod då en modern form av nationella identiteter och syn på nationen började uppkomma.[4]

I avhandlingsprojektet kommer jag att koppla samman governmentality med den gustavianska statens nationella politik, och alltså betrakta nationalism som en politisk teknologi för att mobilisera och regera befolkningens tankar och känslor och därmed beteenden.

Den gustavianska staten är intressant att undersöka då det har etablerats i tidigare forskning att den ägnade sig åt svensknationell politik.[5] Dessutom influerades Gustav III genom Carl Fredrik Scheffer av den franska filosofiska och ekonomiska grupperingen fysiokraterna. Scheffer hade direktkontakt med dem, översatte deras verk och bekände sig till deras lära.[6] Foucault räknar fysiokraterna som betydelsefulla för uppkomsten av governmentality.[7]

Jag undersöker några av gustavianska statens nationella identitetspolitiska projekt: vilka problematiska tillstånd de skulle lösa, med vilka medel och vad målet var. Det första projektet jag undersöker är den nationella dräkten, genom att se på hur den diskuterades i en pristävling som utlystes om en nationell dräkt år 1773, och hur den motiveras vid införandet 1778.

[1] Runefeldt 2001, s. 22-27, Runefeldt 2016, s. 53, Foucault 1978, s. 255-275 [2] Delblanc 1965, s. 44-45, Magnusson 2001, 64-65
[3] Foucault 1978, s. 85-87, s. 300-318
[4] Edgren 2001, Lindberg 2002, s. 10-11
[5] Lönnroth, s. 102–105, Lindberg 2002, s. 10–11
[6] Se exempelvis Herlitz 1974, Magnusson 2001, Wolff 2017 [7] Foucault 1978, s. 300-318

Svante Norrhem: I Frankrikes sold? Franska subsidier till Sverige 1631-1796

Mellan 1631 och 1796 - en period av 166 år - tog Sverige emot subsidier från Frankrike i närmare 90 år. Periodvis uppgick värdet av subsidierna till över tjugo procent av den svenska statsbudgeten och av riksrådets och sekreta utskottets handlingar framgår att ledande företrädare för den svenska staten ansåg mottagandet vara avgörande för Sveriges förmåga att föra krig eller bygga en försvarsförmåga. Frågan som står i centrum för detta paper är vilka effekter det fick för den svenska staten och det svenska samhället att under så lång tid vara beroende av en annan stat. Helt klart kom frågor om heder och ära, om beroende och oberoende att bli viktiga för svenska politiker men i detta paper diskuteras också vilka som kan ha tjänat på att Sverige tog emot subsidier och vilka som eventuellt förlorade? Genom att studien behandlar en så lång tid är det möjligt att diskutera såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter.

Anna Nilsson Hammar: Samvetets domstol: samvetets konfessionalisering i det tidiga 1600-talets Sverige

1600-talet har beskrivits som ett samvetets århundrade. I det post-reformatoriska Europa blev begreppet centralt, för den enskilde såväl som för den framväxande staten och för kyrkan. Frågor om samvetsfrihet och tolerans diskuterades i samband med konfessionella konflikter och inom de högre läroanstalterna och rättssystemen ägnades samvetet särskild uppmärksamhet. Samvetet intog, har det påpekats, en särskild plats i den tidigmoderna moraliska kulturen. Det skapade en länk mellan den enskildes inre liv och samhället och är en nyckel till att förstå relationen mellan individ och kollektiv. Med detta paper vill jag rikta uppmärksamheten mot det svenska exemplet och mot framväxten av ett samvetsbegrepp som var intimt förknippat med den konfessionaliseringsprocess som präglade det tidiga 1600-talet. Jag kommer att visa hur det samvetet gavs mening i doktrinära texter, i politisk/rättslig praktik och i självteknologier riktade mot den enskilde. Presentationen bygger på en kommande monografi.

Alvar Blomgren: The politics of emotion in English parlamentary elections 1790–1818

This paper is a presentation of my new Ph.D. project, accepted in 2018 at Stockholm University. The project aims to investigate the role of emotion in English politics in the period of 1790 to 1818. This will be achieved through a case study of three parliamentary constituencies, Middlesex (part of London), Liverpool and Nottingham. Here I explore how politicians appealed to, influenced, and shaped the emotions of the inhabitants in order to gain their support. Thereby I wish to investigate how politicians created a political following in the age before organised parties. However, this is more than a study of top down emotional control. Parliamentary elections frequently provided opportunity for lower class people to protest against the actions of local elites. Their emotional strategies is as much a concern in this thesis as those of their social superiors. As such, this is also a study of collective protest.

Historians like Charles Tilly, George Rudé, and E.P. Thompson have all made lasting contributions to our understanding of Georgian society by casting lower class people in protest as rational subjects, whose actions were goal-oriented and calculated. By investigating how lower class people used emotions as political tools, and how they responded to efforts to influence them, I wish to add a missing perspective to the historiography of Georgian political culture. Knowledge that is important in order to understand contemporary experiences of politics more fully. Furthermore, by placing this investigation in the period following the French revolution – a time were previously unrepresented groups made increasingly assertive claims to a say in the nation’s affairs – this project aims to provide new knowledge about the role of emotion in the birth of British democracy.

Keywords: England; history of emotions; the French revolution; citizenship; elections

3.4 Rundabordssamtal: A shared authority – Rätten att skriva sin egen historia

Forskarnätverket Oral History i Sverige (OHIS) bjuder in till ett rundabordssamtal på temat A shared authority: Rätten till att skriva sin egen historia. Begreppet A shared authority fick ett stort genomslag inom oral history-forskningen under 1990-talet när Michael Frischs bok, A Shared Authority: Essays on the Craft and Meaning of Oral and Public History, publicerades. I boken arbetar Frisch med frågor om vem som egentligen kan betraktas som författaren till oral history, och om hur tolkningsföreträden inom historieskrivning kan delas till gagn för både kunskapsproduktion och olika sociala eller existentiella behov. Boken har sedan dess blivit en av klassikerna som ofta citeras eller hänvisas till inom forskningsfältet oral history. Men vad menar vi egentligen som muntliga historiker när vi pratar om en delad auktoritet och hur praktiserar vi det som forskare i en svensk forskningskontext? Vid detta rundabordssamtal reflekterar och diskuterar sex historiker hur de arbetar och tänker kring begreppet A shared authority.

Robert Nilsson Mohammadi kommer inleda med en översikt över hur begreppet A shared authority har diskuterats och tillämpats i forskningslitteratur samt visa på en egen tillämpning i ett projekt som bygger på levnadsberättelser från aktivister inom Black Panther Party som gått i exil i Skandinavien. Tillsammans leder detta till ett resonemang om relationerna mellan historieskrivning och identitetspolitik. Susan Lindholm knyter an till dessa resonemang genom att lyfta begreppet A shared authority i samband med ett projekt som fokuserar på aktivism i USA och Latinamerika i #metoo-rörelsens kölvatten. Projektet diskuterar transnationell feministisk aktivism på sociala medier och genom intervjuer och resonerar kring tolkningsföreträde, både i samband med akademisk (feministisk) historieskrivning och transnationell aktivism. Malin Thor Tureby kommer att prata om hur etikprövningslagstiftningen påverkar hur muntlig historia i Sverige kan praktiseras eller inte. Hon kommer att diskutera hur diskurserna i de standardiserade forskningsetiska föreskrifterna, i synnerhet om anonymitet, påverkade utformningen av ett nystartat muntligt historieprojekt om och med judiska kvinnor om deras historia och erfarenheter av antisemitism och sexism under 1900- och 2000-talet. Mats Greiff kommer att utifrån ett projekt på Malmö universitet diskutera möjligheter att tillgängliggöra insamlat oral history-material. Härvidlag relateras såväl till den nya etikprövningslagstiftningen som till etiska frågor i allmänhet. Begreppet A shared authority och hur detta kan tillämpas står i detta avseende i centrum. Arina Stoenescu kommer att utifrån A shared authority begreppet diskutera hur material från intervjuer med typografer och tryckare som var verksamma under kommunisttiden i Rumänien under 1980-talet kan tolkas i förhållande till inslag av självcensur och politiska eller professionella schabloner. Intervjuerna ingår i ett avhandlingskapitel som handlar om typografernas utbildning under kommunisttiden och kopplingen mellan typografisk gestaltning och politiska budskap. Avslutningsvis kommer Lars Olsson att reflektera över Forskningscirkeln - ett sätt att skapa ny kunskap i relation till begreppet A shared authority.

3.5 Med i matchen: Idrotten som arena för rättighetskamp i ett historiskt perspektiv

Idrotten, som ofta framställts som och önskat vara opolitisk, har historiskt varit en arena för kamp för rättigheter av olika slag. Aktörer har använt idrotten som en del i en större strävan efter olika typer av rättigheter, och samtidigt har rätten att delta på lika villkor i sig varit något att kämpa för (Andersen & Loland 2015). I den här sessionen ska vi diskutera ett antal historiska exempel på hur kvinnor, samer och andra som har diskriminerats inom idrotten på grund av kön, klass eller etnicitet har kämpat för lika rättigheter, vilka strategier de har använt för att överskrida och förändra begränsande föreställningar (Barker-Ruchti et al. 2015) samt vilka idéer om kropp, kön och etnicitet som har varit viktiga i processen. Vi diskuterar även hur den etablerade idrotten har svarat på olika rättighetskamper. 

Daniel Svensson: Etta på bollen: Öxabäck IF och kampen för tillträde till fotbollen, 1966-1999

Inom svensk fotboll är Öxabäck IF det kanske främsta exemplet på hur en aktiv och medveten rättighetskamp har förflyttat gränser. När laget startades 1966 fanns inga organiserade serier eller andra tävlingar för kvinnor. Kvinnorna från den lilla västgötska byn fick förbundet att inte bara tillåta utan också administrera seriespel för kvinnor. Själva vann laget i stort sett allt de ställde upp i under 60- och 70-talen, och fortfarande återfinns Öxabäck på en sjätteplats i den damallsvenska maratontabellen. Här analyseras de diskursiva strategier som användes av spelarna i Öxabäck (Svensson & Oppenheim 2018), samt vilken roll olika former av sportifiering spelade för att etablera fotboll för kvinnor som en organiserad och seriös idrott (Yttergren 1996, 2012; Guttmann 1978; Goksøyr 1988).

Susanna Hedenborg: Ridsport, social klass och kön

Inom ridsporten har kvinnor och män sedan länge tränat ihop och tävlat mot varandra. Ridsporten som vi känner den idag har en militär historia, men också en historia som knyter den till överklassens och borgarklassens fritidsnöjen (Hedenborg 2013). Samtidigt som ridning var något som kvinnor kunde ägna sig åt var de utestängda från de högsta tävlingssammanhangen (Olympiska spelen) (Hedenborg 2018). Kvinnors ridning ifrågasattes också utifrån föreställningar om kvinnors kroppar och sexualitet. Genom att studera några olika ryttares specifika historia (Maud von Rosen, Liz Hartel och Pat Smythe) kommer denna presentation att problematisera hur intersektionen mellan i första hand social klass och kön gjorde det möjligt för några kvinnor att ändå ägna sig åt att ridsport.

Leif Yttergren: Gymnastikdirektörerna som erövrade världen

"Gymnastikdirektörerna som erövrade världen" är ett flerårigt projekt som studerar en nästan bortglömd grupp inom det svenska och internationella utbildningsväsendet och folkhälsoarbetet, nämligen de kvinnliga gymnastikdirektörerna. Syftet med projektet är att analysera dessa kvinnors formella och reella handlingsutrymme både privat och i offentligheten. Studien rymmer frågeställningar av såväl idrotts- och arbetsmarknads- som utbildnings- och genushistorisk relevans. Följande huvudfrågeställningar står i fokus: – Vilka kvinnor var det som sökte sig till GCI? Vilka tillgångar hade de med sig vad gäller social bakgrund, utbildning, nätverk? - Vilka karriärvägar stod öppna för de kvinnor som tog examen? – Hur försörjde de sig efter avlagd examen?

Isak Lidström: Same-Mästerskap och kampen för den gränslösa idrottsrörelsen

Idrottens organisering i Sverige utgår från en bärande idé om att staten samarbetar med en organisation, Riksidrottsförbundet (RF), som därigenom har en monopolistisk ställning i idrottslivet. RF fördelar statens idrottsanslag till de förbund och de idrottsgrenar som sorterar under det egna organisationskomplexet. Det har emellertid funnits särorganiserade idrottsrörelser som bedrivit sin verksamhet utanför RF, och som därmed gått miste om de statliga idrottsanslagen. Den samiska idrottsrörelsen är ett sådant exempel (e.g. Fahlén & Skille 2016:138; Pedersen 2011). Den har från starten 1948 varit en autonom men samtidigt marginaliserad idrottsrörelse som stått utanför såväl RF som de statliga idrottsanslagen (Lidström 2017a, 2017b). I detta sammanhang analyseras idrottens betydelse för att forma en samisk nationell identitet. Fokus riktas särskilt mot de strategier som används och de utmaningar och konflikter som tillstött i kampen för att forma en statsöverskridande idrottsrörelse (Lidström 2017b).

3.6 Ämnesspråk: Elevers provstrategier

David Rosenlund: Ämnesspecifika skillnader i olika elevgruppers strategier på nationella prov

I Sverige finns skillnader mellan olika grupper av elever ifråga om betyg i årskurs nio. Dessa skillnader är synliga inte bara i elevernas meritvärde, utan även i kursbetyget för ämnet historia och de genomsnittliga resultat som grupperna har på det nationella provet i historia. För att fördjupa förståelsen för dessa skillnader behandlar detta paper en studie som undersöker de strategier som elever i årskurs nio använder när de besvarar en uppgift i det svenska nationella provet i historia. Metoden ’content analysis’ tillämpas på studentsvaren utifrån en analytisk ram baserad på begrepp från både läroplansteori och historiedidaktisk forskning. Från läroplansteori bygger studien på begreppet vertikala kunskapsdiskurser (Bernstein 2000) och från historiedidaktik hämtas ett antal ’second order-concepts’. I studien undersöks 100 slumpmässigt valda elevsvar från NP 2017 på en uppgift i vilken eleverna ska behandla en historisk källa.

Cecilia Axelsson Yngvéus: Historieundervisning för att utveckla ämneslitteracitet

Ett nytt forskningsprogram på Malmö universitet - Literacy and inclusive subject teaching, in a multilingual society - ska övergripande undersöka språkets flerdimensionella karaktär i undervisning och lärprocesser. Målet är att få bättre förståelse av elevers och studenters läs- och skrivförmåga i naturvetenskap, matematik och samhällsvetenskapliga ämnen – i det alltmer mångspråkiga samhälle vi lever i. För programmet gemensamma frågeställningar är bl a:

På vilka sätt förstår lärare i olika ämnen och på olika nivåer av utbildningssystemet litteracitet som en faktor i lärprocesser? Vilka konceptualiseringar av litteracitet är relevanta för lärare i olika ämnesområden och i olika skolkontexter?

Vilka slags litteracitetsaktiviteter i klassrummet lyckas omfatta och inkludera alla elever oavsett språklig och kulturell bakgrund?

Inom ramen för detta program ligger en forskningsansats om litteracitet i so-ämnena, med starkt ämnesdidaktisk utgångspunkt: vi ämnar utforska kopplingen mellan ämnesspråksutveckling i relation till ämnesförståelse i so-ämnena. Ansatsen är ett samarbete mellan företrädare för historia, religionskunskap och samhällskunskap, och de teoretiska utgångspunkterna litteracitet, mångspråkiga kontexter med aspekter av interkulturell pedagogik, och so-ämnenas ämnesdidaktik, överlappar varandra.

Studiens design är ännu tentativ men kommer att struktureras efter modellen utforska – konstruera – pröva – utvärdera och utveckla. I den utforskande fasen undersöks so-ämnenas gemensamma, men också ämnesspecifika, litteracitet. Vi ämnar också utforska lärarpraktik och elevprestationer. Brown and Campione beskriver en ‘community of learners’ (1994), där forskare och lärare arbetar tillsammans. Vi tror att detta är en mycket framkomlig väg får vårt projekt. Mot bakgrund av de utforskande ansatserna, och tillsammans med lärare, konstrueras metoder och strategier för att pröva undervisning i syfte att utveckla elevers ämnesförståelse genom fokus på ämnesspråket. Van Drie et al (2017) skriver: ”A [...] powerful approach might be to ask teachers to design lessons themselves based on specified design principles. In this way they can adapt their intervention to their specific teaching and school context and to their needs.” När resultaten utvärderats ska strategier och metoder för språk- och ämnesutveckling i en mångspråkig kontext formuleras.

van Drie, Janssen & Groenendijk (2017) kom, i en studie om lärarstrategier för skrivutveckling, fram till att deras design för professional development utvecklade det sätt de lärare de undersökte arbetade med instruktioner för skrivande i klassrummet. Vidare utvecklade eleverna över lag sitt skrivande. Däremot skriver de: “...we found that the experimental condition scored significantly higher for genre-specific and general writing criteria, but not for domain-specific quality (e.g. historical knowledge, use of concepts)(s 297)”. Vidare, att:”the question remains, [...] how to integrate writing instruction in the curriculum of the different subjects, in such a way that it is in balance with domain-specific aspects” (s 298-299). Detta ger alltså oss utmaningen och möjligheten att ta steget vidare och hitta sätt att vidareutveckla lärares arbete, så att ämneskunskaper också utvecklas i samspel med språkutvecklingen.

Papret avser att diskutera studiens teoretiska bakgrund i litteracitet och ämnesdidaktik, samt presentera en design för diskussion.

Karin Sandberg: Skiljer sig pojkars och flickor historiekultur åt?: och spelar det någon roll?

Utifrrån intervjuer med elever i årskurs fem beskrivs elevernas historiekultur. Hur eleverna beskriver det förflutna, hur de beskriver män respektive kvinnor i historien, samt hur de menar att de använder historien i nutid och i framtid är utgångspunkterna för empirin. Analysen av intervjusvaren vilar på två ben, det första är elevernas uppfattning om de manliga och kvinnliga aspekterna av historien. Slutsatsen på den frågan är att elevernas endast ser manliga aktörer och manliga aktiviteter som riktig historia. Det andra benet utgör eventuella skillnader mellan pojkar och flickors inställningar till skolämnet historia och till historien som fenomen samt elevernas historiekultur. Slutsatsen är att flickor uppvisar ett större intresse än pojkarna för historia, både som skolämne och för att ta del av historia på fritiden. Skillnaderna mellan pojkar och flickors historiekultur tecknas sedan. Här visas att pojkars historiekultur förefaller vara mer inriktad på aktörer, krig och nationer medan flickor också visar intresse för den vardagliga historien. Både flickor och pojkar uttrycker ett intresse för familjens egen historia. Flickor framför också aspekter av att de behöver läsa historia för att få bra betyg medan både pojkar och flickor vill läsa historia för att bli allmänbildade och bli en del av samhället. Slutligen kommer en diskussion om ifall dessa aspekter har någon relevans för skolämnet historia och dess undervisning att föras.

3.7 Panelsamtal: Historievetenskaplig religionsforskning – analytiska perspektiv och metodologiska förhållningssätt

Den religionsblindhet som tidigare präglade historisk forskning är sedan länge övervunnen, och det råder numera i stort sett enighet bland historiker om att religion är en viktig politisk och kulturell faktor i den historiska utvecklingen. Men vad menas egentligen med religion? Vilken roll ska de teologiska perspektiven spela i analysen? Och hur ser vi på kopplingen mellan tro, kultur och politik? Här går meningarna isär – och frågan om varför, hur och med vilka konsekvenser det är viktigt att ta med religion som en viktig faktor i analysen diskuteras sällan. Detta är utgångspunkten för denna sessions som inleds med att de fyra paneldeltagarna, vilka alla ägnat en stor del av sin forskning åt religionens roll i samhället, kort presenterar sina ståndpunkter för att därefter "drabba samman" i en debatt på detta tema. Vi avslutar med en kort frågestund och allmän diskussion om dessa frågor.

3.8 Mellan propaganda och information II

De senaste åren har propaganda och information återigen blivit omdiskuterade ämnen och inte sällan påminner dagens debatt om tongångarna under den svenska efterkrigstiden. Det höga tonläget som präglar dagens diskussion om fenomen som ”desinformation”, ”falska nyheter” och ”alternativa fakta” tenderar att överskugga frågornas historiska rötter. En utgångspunkt för den föreslagna dubbelpanelen är att idén om kommunikation som problem, och som lösning, är långt ifrån typisk för vår egen tid. Forskare har tidigare pekat på betydelsen av andra världskrigets offensiva mediepraktiker för de följande decenniernas medielandskap, såväl i Sverige som internationellt. Men snarare än omfattande nedmontering och ett markerat brott vid 1945, där olika aktörer tydligt distanserade sig från erfarenheterna före 1945, kan kontinuiteter skönjas i kommunikationspraktiker mellan andra världskriget och in i efterkrigstiden. På så sätt bör andra världskriget betraktas som en katalysator för efterkrigstidens offentliga och privata kommunikationsaktiviteter för att påverka olika publiker, oavsett vilken begreppslig etikett – ”propaganda”, ”upplysning”, ”information”, ”public relations” med mera – som dessa aktiviteter tilldelades.

Mellan propaganda och information I och dess systerpanel Mellan propaganda och information II positionerar tids- och platsspecifika mediehistorier om propaganda och information under svensk efterkrigstid mot en tidigare anglosaxiskt dominerad historieskrivning. Genom att lyfta fram för Sverige viktiga aktörer som myndigheter, föreningar och civilsamhället – snarare än främst näringslivsorganisationer – ämnar panelerna nyansera det historiska arvet och förståelsen av motsvarande verksamheter idag. Bidragen belyser såväl den begreppsliga som den mediala rörlighet som präglat de historiska praktikerna. Genom att utgå från de historiska aktörerna och kartlägga den flexibilitet som genomsyrar propaganda- och informationsaktiviteterna – exempelvis om vilka medier som ansågs viktiga och vilka begrepp som användes i olika sammanhang – finns det möjlighet att ifrågasätta vedertagna föreställningar och rådande historieskrivning.

Panelerna bygger på antologin Mellan propaganda och information med planerad utgivning i skriftserien Mediehistoriskt arkiv under 2019.

3.9 Historikerna och utmaningarna från ett nytt arkivteoretiskt landskap

Historiker behöver diskutera arkivens och arkivforskningens roll på delvis nya sätt, när arkivvetenskapen och annan arkivteori förändrats och själva arkivväsendet tagit nya former. Fram tills för några decennier sedan stod arkivarieprofessionen och historikersamhället nära varandra: de relativt få arkivarier som anställdes hamnade främst på större arkivinstitutioner och hade ofta forskarutbildning i historia. Historisk forskning bedrevs också till största del med arkivmaterial som empirisk bas. Men samtidigt som nya metoder och teorier fått större inflytande i historievetenskapen vilket minskat den traditionella arkivforskningens roll, har arkivarieprofessionen vidgats. De flesta arkivarier arbetar idag inte alls med historiska arkiv, utan med att styra dagens arkivbildning, för att trygga långsiktigt bevarande av de nästan uteslutande digitala dokument som skapas här och nu. Det är också denna samtida arkivbildning som är det huvudsakliga temat för nutida arkivvetenskap, som alltmer hävdar sig som en disciplin i sin egen rätt.

Utan att ifrågasätta relevansen med forskning om och med historiska arkiv, vill denna session lyfta frågan om historikernas arbete med såväl nya som gamla arkiv kan utvecklas genom ökad inblick i perspektiv som betonar själva arkivbildningen. Det sägs ibland att historikernas traditionella källkritik haft en tendens att koncentrera sig på att bedöma själva dokumenten, medan de processer varigenom arkiven över huvud taget skapats förbigås (exempelvis: vad är det som inte dokumenterats alls? vad har gallrats?).

Förutom den ökade distansen mellan historiker och arkivväsende finns också en mångfald inom vetenskapen rörande arkiven. Sedan 1990-talet finns ett växande forskningsfält med tyngdpunkt i de estetiska humanioraämnena, ibland betecknad ”den arkivaliska vändningen”. Där studeras arkiv ofta i en vidare mening som inkluderar museisamlingar och bibliotek, men också på ett snarast metaforiskt sätt, där arkivet betecknar de yttersta ramarna för möjliga diskurser i ett samhälle (Foucault) eller för en viss sorts förhållningssätt till det förflutna (Nora, Assman). I enskilda fall finns kopplingar mellan denna sorts mer kulturteoretiska arkivstudier och den arkivvetenskap som av hävd är kopplad till själva arkivväsendet och arkivarieprofessionen. Det finns också nya forskningsfält som har inslag av båda sidorna, inte minst mediearkeologin. Men överlag präglas det vetenskapliga landskapet rörande arkivteoretisk forskning av viss splittring.

Vår session vill initiera en diskussion om historikersamhället och arkiven ur flera synvinklar som förhoppningsvis kan förnya och vitalisera diskussionen om arkiv och i förlängningen även om källor och deras värde för historiker: Hur har historikers förhållningssätt till arkiven förändrats över tid? Vad kan historiker hämta från de arkivteoretiska diskussioner som förs i olika discipliner? Hur har man som historiker förhållit sig till den struktur som arkiven ger källmaterialet? Hur ser arkivinstitutionerna själva på forskning inom historia och andra human- och samhällsvetenskaper?

3.10 Panelsamtal: Demokrati 100 år – Vad är det vi Firar?

Under några dramatiska år 1918-1921 fick den svenska demokratin sitt genombrott. Jubileumsåren uppmärksammas i Sverige av flera aktörer med lite olika inriktningar. Sverige var sist i Norden att få kvinnlig rösträtt, och i de andra nordiska länderna har jubileet firats i Norge 2013, i Danmark 2015, i Finland 2006 och 2017, och Island firar sin självständighet 2018. Till skillnad från i de andra nordiska länderna krävde det svenska beslutet en grundlagsändring, och därför fattades flera beslut under åren 1918-1921 vilket gör att firandet blir utspritt över flera år. Tilläggas bör att även efter 1921 kvarstod ett antal begränsningar som gjorde att inte alla fick rösta. I panelsamtalet deltar representanter för tre olika aktörer. Samtalet modereras av Torbjörn Nilsson och kommenteras av Ulla Manns. Paneldiskussionen kommer att röra sig runt följande frågor: Vad är det som firas och varför? Till vem riktas firandet och hur kommer det att uppmärksammas under de olika åren? Hur gestaltas historien i dessa projekt? Riskerar vi att reproducera en framgångssaga som inte återspeglar vår komplexa historia? Vilka olika intressen finns i sådana här kampanjer? Är till exempel forskningens perspektiv och intressen desamma som politikens och politikernas?

3.11 Rätten till yrkesval, livsstil och försörjning

Karin Hallgren: Rätten att försörja sig själv. Om kvinnliga musiker i 1800-talets svenska musikliv

Under 1800-talet förändras det konstmusikaliska musiklivet i Europa från att ha varit knutet till hovmiljöer till att bli ett musikliv med borgerliga förtecken. I Sverige märks denna förändring inte minst i Stockholm, där den kungliga operan blir allt mer samhälleligt förankrad och där ett efterhand mångfacetterat borgerligt musikliv gör att behovet av musiker och musiklärare blir allt större. Möjligheten att försörja sig som musiker ökar, även för alla dem som inte hör till det absoluta toppskiktet. Tidigare forskning har visat att många manliga musiker under 1800-talet försörjde sig som mångsysslare inom musikområdet. Det var vanligt förekommande att samma person kunde arbeta som musiker i olika ensembler, som tonsättare, kyrkomusiker och ha olika läraruppdrag. Huruvida kvinnor också hade denna rätt till egen försörjning har knappast uppmärksammats av forskningen. Här har man istället förmodat att kvinnor hade en begränsad plats i musiklivet och att de i allmänhet fick upphöra med yrkesverksamheten om de gifte sig. Studier av arkivmaterial ger dock anledning att förmoda att kvinnor haft större plats i musiklivet än vad man tidigare trott.

I detta paper diskuteras kvinnors möjlighet att arbeta självständigt inom musiklivet, som musiklärare, sångerskor, instrumentalister samt tonsättare. Enskilda exempel hämtas både från samtida uppburna artister, med sångerskan Jenny Lind som en viktig person, och från de många musiklärare som försörjde sig själva hela livet genom eget yrkesarbete. Typiska exempel är här Josabeth Sjöberg, som hela livet försörjde sig som guvernant och musiklärare, samt Hanna Brooman, med en omfattande lärargärning vid Operans elevskola. Utifrån teorier om genus och klass granskas kvinnornas roll i musiklivets struktur och jämförelser görs med den ovan beskrivna manliga musikerrollen.

Maren Jonasson: Med rätt att underhålla? Kringresande utländska artisters överlevnad i den svenska respektive finska paragrafdjungeln ca 1875–1900

Lösdriverilagstiftning, tiggerilagstiftning, passbestämmelser, utskänkningsförbud, affischeringsförbud och förbud mot att uppträda berusad på allmän plats – dessa och många andra lagar och förordningar, tillsammans med ett ständigt överhängande hot om utvisning, kringskar och försvårade utlänningarnas och särskilt kringresande artisters liv i Sverige och Finland i slutet av 1800-talet. Vilka var de kringresande utländska artisternas rättigheter och vilka var deras skyldigheter? Hur kunde de förtjäna sitt levebröd som marknadsartister i en omgivning där myndigheterna mer eller mindre hela tiden passade på dem, höll uppsyn och helst av allt såg att de så fort som möjligt drog vidare med sitt pick och pack. Hur fick de kringresande artisterna information om vilka bestämmelser som gällde och hur väl lyckades de följa bestämmelserna? Var mörkhyade och kvinnor särskilt utsatta? De här frågor besvarar jag utgående från ett konkret exempelfall där två mörkhyade, amerikanska kvinnor överlevde som kringresande artister i Norden ca 1874–1900. Förutom i Sverige och Finland reste de också runt i Danmark och Norge, men eftersom Finland och Sverige var de länder där de gång på gång råkade i myndigheternas klor på grund av större och mindre förseelser och lagbrott kommer jag att fokusera på den svenska och den finska lagstiftningen och de praktiska problem dessa åsamkade de kringresande kvinnorna.

Henrik Malm Lindberg: Schackmästare utan hemland

Rätten att kunna röra sig fritt är nog aldrig så viktig som vid de tillfällen man är förföljd och hotad till livet. Det ödet drabbade den tjeckisk-judiske schackmästaren Salo Flohr som i slutet av 1930-talet tvingades fly från sitt hemland och under en period var en kringresande schackspelare på flykt och utan hemland.

Sveriges invandringspolitik var vid denna tid ytterst restriktiv. Dels hade svenska politiker lagt fast en politik som skulle inskränka möjligheterna till invandring och vistelse i Sverige, dels implementerades reglerna ytterst hårdhänt av de myndigheter som skötte politiken. Judar räknades inte som politiska flyktingar och kunde därmed avvisas vid gränsen i slutet av 1930-talet, trots att de riskerade livet.

Väl inne i landet upphörde inte svårigheterna. Även högt utbildade judar hade svårt att få jobb inom sitt verksamhetsområde. Språksvårigheter och efterdyningarna från 1930-talsdepressionen var två faktorer som bidrog, men än viktigare var förmodligen den främlingsfientlighet och yrkesprotektionism som gjorde sig gällande. Inte heller fanns någon social trygghet eller service att få. En grundprincip fram till efterkrigstiden var att flyktingar som vistades i Sverige inte hade något stöd av staten för sitt uppehälle.

Avsikten är att undersöka hur Flohr, en av världens absolut bästa spelare, kämpade för sin existens under de omständigheter som rådde under världskriget. Hur överlevde han ekonomiskt och hur kunde han, ofta tillsammans med sin fru Rajsa, resa och flytta mellan olika länder och platser? Salo Flohrs kamp gör honom på många sätt till bärare av sin tid. En judisk flykting som kämpade för rätten att få stanna och kunna försörja sig och sin familj i Sverige.

Tidigare studier som berört Flohrs göranden under kriget har ansett att hans vistelse i Sverige var tillfällig, i avvaktan på att bosätta sig i Sovjetunionen. Här prövas istället hypotesen att Flohr både ville och försökte få stanna i Sverige på mer permanent basis.

3.12 Panel discussion: Women and humanitarian aid during the short 20th century: a gender and rights perspective (English speaking session) / Kvinnor och humanitär hjälp under det korta 1900-talet: ett genus- och rättighetsperspektiv

Inflytelserika internationella aktörer har under de senaste åren kommit att understryka vikten av att inkludera ett genusperspektiv inom humanitära aktioner. Vänds blicken mot svensk biståndspolitik ser vi en stark betoning på jämställdhet och ett rättighetsbaserat perspektiv. Nutida humanitära kriser har också fått forskare att studera historiska exempel för att på så vis spåra empirisk kunskap, nå fördjupad förståelse och finna nya vägar att bidra till humanitära insatser i framtiden. Historiker har bidragit med nya tolkningar av den humanitära historien där kvinnor framträder som aktörer och inte bara synliggörs som offer. Forskare har också pekat på hur humanitära hjälparbetare och system ignorerat historiska, geografiska, kulturella och politiska variationer som format, förhandlat med och ibland brutit upp traditionella roller och genusidentiteter. Det saknas dock en mer systematisk undersökning av den komplexa relationen mellan humanitarianism och genus, särskilt ur ett svenskt historiskt perspektiv. Detsamma gäller den historiska relationen mellan humanitarianism och mänskliga rättigheter och vad den successiva övergången till ett mer rättighetsbaserat perspektiv inneburit för humanitära aktörer, i synnerhet för kvinnor och kvinnors rättigheter.

Genusregimerna i Europa förändrades genom politiska och samhälleliga omvälvningar under världskrigen och de kommunistiska regimernas fall. I den humanitära historien lyfter historikern Johannes Paulmann fram tre avgörande händelser: första världskriget, 1960- och 70-talen och slutet på kalla kriget. Kvinnors rättigheter har dock skiftat i olika samhällen. Panelen kommer att diskutera hur svenska humanitära aktörer verkat för att främja kvinnors rättigheter i olika kontexter över tid. Maria Småberg studerar Kvinnliga Missionsarbetares arbete bland armeniska flyktingkvinnor och barn efter folkmordet 1915. Lina Sturfelt forskar om svenska Rädda Barnen i Central- och Östeuropa efter första världskriget. Izabela Dahl fokuserar på flyktinghjälp i Sverige under och efter andra världskriget, James Lancaster undersöker svenska frivilligorganisationers engagemang i flyktingfrågor 1956-1999 och Sanela Bajramović analyserar Kvinna till Kvinnas arbete i Bosnien-Hercegovina under 1990- och 2000-talet.

Våra övergripande frågor är:

  • Hur var svenska humanitära narrativ och praktiker präglade av genus- och rättighetsbaserade perspektiv under dessa perioder?
  • På vilka sätt särskiljer sig de svenska exemplen?
  • Hur kan vi förstå fördelar och nackdelar med ett genus- och rättighetsperspektiv på humanitär hjälp ur en historisk synvinkel?

3.13 Inbördeskriget i Finland 1918 – gemensamma svenskfinska perspektiv

Denna session har tyvärr utgått!

3.14 Mediering av minnen

Marie Bennedahl: Pang - du är död: Vapen och kroppsligt utforskande av det förflutna i samtida historiskt återskapande

I en vårgrön skogsglänta i Halland ligger krutröken tung. Två gestalter skymtar bakom varsitt träd. Två blickar möts. En eldsflamma antänder krutet i det tunga flintlåsgeväret och lyser upp ett sotigt ansikte. Skotten ekar mellan tallarna. Den ena av de två segnar ned mot marken och blir liggande stilla bland blåbärsriset. En strid på liv och död. En kortvarig död. Tio minuter ungefär.

I det samtida återskapandet av det amerikanska inbördeskriget i Skandinavien fungerar brukandet av antika vapen som kärnan. Utforskandet av det förflutna utgår från en kroppslig upplevelse av att återskapa bestämda krigssituationer. Förutsättningen för denna upplevelse är hanterandet av antika vapen. Men hjälp av dessa kan man med hela kroppen förnimma vad det innebar att befinna sig i en stridssituation under 1860-talet. Lukten av krutrök, de öronbedövande smällarna, värmen från stålet och kraften i rekyllen. Min strävan är att med detta paper lyfta ett högst traditionellt fokus på materialitet i en icke-traditionell form av kunskapssökande. Det performativa utforskandet av det förflutna fungerar som en utmaning av de medier som finns tillgängliga för kunskapsinhämtning. Ord och bild kompletteras med kroppsliga upplevelser. Historiskt återskapande är ett exempel på helt vanliga människors strävan efter en fördjupad kunskap om det förflutna de inte tycker sig finna någon annanstans. De materiella elementen, i det här fallet antika vapen, förstärker återskaparnas känsla av att uppleva något autentiskt. Men samtidigt är det just vapnen som aktualiserar det omöjliga i strävan efter att uppleva det förflutna genom den egna kroppen. Den ultimata upplevelsen av krig - döden- uteblir. Med utgångspunkt i mitt pågående avhandlingsprojekt vill jag här diskutera möjligheterna och utmaningarna med ett kroppsligt utforskande av historien och den emancipatoriska dimensionen av vanliga människors historiebruk. Samt rätten att utforska kontroversiella delar av det förflutna, som upplevelsen av att ta en annan människas liv.

Emilie Wellfelt: Historiebruk i Asien: Om att ha historia i kroppen

Detta paper behandlar materiella, rumsliga och sensoriska (haptiska) aspekter av historia och historiebruk, baserat på fallstudier bland ett tiotal etno-lingvistiska grupper på ön Alor i östra Indonesien.

På Alor bärs historien fram av en rad praktiker och strategier för bevarande av det förflutna. Muntligheten är kanske det mest framträdande draget. Det förekommer i princip inga skriftliga källor – de få dokument som existerar fungerar som betydelsebärande föremål snarare än som texter med historiskt innehåll.

Historiekulturen är mångfacetterad. Det förflutna är inbäddat i föremål, arkitektur och landskap, men också i människorna som rör sig i narrativa geografier eller historielandskap (historyscapes).

Kroppsliga, haptiska, erfarenheter är en viktig del av historiekulturen på Alor. Att lära sig om historien kan jämföras med en pilgrimsfärd där man upplever platser för historiska händelser och rör sig på samma stigar och över samma vatten som anfäderna. Rumslighet dominerar över dateringar, det är viktigt att veta var något hände, liksom sekvenser av händelser – i vilken ordning de inträffade, men exakt när är inte någon prioriterad frågeställning.

Materialitet är en annan framträdande aspekt av historiebruket i östra Indonesien. Specifika föremål används som bevis för att saker verkligen hänt i det förflutna. Genom sin permanens kan ting överbrygga tiden. I Alor-fallet är det slående att en del föremål och hus betraktas som levande. Arvegods har agens, förfädernas troféer kan ingripa och hjälpa, men också busa och bråka med de nutida ättlingarna.

Även språket, sångerna och dikterna har ett slags permanens med förmåga att koppla samman de nu levande med svunna generationer. Den vanligaste ’historieboken’ är årliga ritualer där det ingår en form av sång och dans, lego-lego, som pågår hela natten. Den som varit med tillräckligt många år minns man sin historia med hela kroppen.

Christian Widholm: Vals i gökottan på repeat. Rätten till det kollektiva minnet i Stockholms skärgård.

Den drygt hundra år gamla föreställningen, bland de välmående stadsborna, om Stockholms skärgård som en idyllisk tillflyktsort har under decenniernas gång resulterat i en så livskraftig fiktion att den i dag betraktas som naturlig bland beslutsfattare och andra inflytelserika aktörer. Den romantiska föreställningen bygger på varierande bilder av skärgården som frammanats av konstnärer, författare, låtskrivare, regissörer etc. Fiktionen är sålunda sammansatt men huvudtemat är tämligen enkelt: Skärgården är platsen för den idylliska, gärna lediga, sommartillvaron. Och t.ex. August Strindberg, Evert Taube, Saltkråkan och Skärgårdsdoktorn m.m. har sett till att den blivit välbekant. Fiktionen har sedan lång tid tillbaka blivit en del av vardagen: den skapar frustration bland permanentboende i skärgården samtidigt som den givit upphov till en mängd offentligt finansierade projekt till stöd för skärgården. I detta paper diskuteras föreställningen om Stockholms skärgård som en kamp om det kollektiva minnet av en plats och vem som tillskansat sig rätten till att formulera detta minne över decennierna samt skiftningar i minnet över tid.

3.15 Rätt till hälsa – 2000: en fråga om kultur och hierarki(er)?

Rätten till hälsa är en del av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.[1] Hur denna rätt ska förvaltas är dock inte självklart. Det allmänna svenska sjukvårdssystemet har ambitionen att vara demokratiskt, en rättighet för alla oavsett kön, sexualitet, klass, religion, ålder eller etnicitet. Det ska inte heller inte spela någon roll var man bor (glesbygd eller stad) eller vilken utbildningsnivå man har. Alla ska ha rätt till god och likvärdig vård och en tom plånbok ska inte sätta begränsningar.[2] Oavsett hur väl detta likvärdighetsideal fungerat i praktiken och hur det uppfylls i dagens allt mer fragmentiserade sjukvårdsapparat, kan man konstatera att idealet har en mycket kort och delvis eurocentrerad historia; i stora delar av världen är det fortfarande självklart att sjukvårdens kvalitet och tillgänglighet är beroende av den sjukes ekonomiska och sociala ställning. Hur det gick till när sjukvård och god hälsa blev en offentligt finansierad rättighet har ofta knutits till läkarvetenskapens framväxt – spädbarnsdödlighet och infektionssjukdomar har övervunnits – och de politiska strömningar som drev på kollektiva och gemensamt finansierade omsorgsåtgärder. I internationell forskning är däremot läkarvetenskapens betydelse mer omtvistad, och inte sällan lyfts också läkarkåren fram som en bromskloss vad gäller införandet av offentligt finansierade sjukvårdslösningar. I den här sessionen förs diskussionen vidare i delvis andra banor. Kulturella perspektiv prövas på olika aspekter av hälsa som en rättighet – och inte minst dess historia.

[1]https://www.regeringen.se/49baf9/contentassets/d6d5653029e14e338a4b86f5f4b34c6b/fns-konventioner-om-manskliga- rattigheter

[2] http://www.smer.se/wp-content/uploads/1999/08/Mänskliga-rättigheter-i-vården.pdf

3.16 Fantastik, makten och människan

Människans dragning till fantastik förmedlat genom visuella, materiella och litterära framställningar som överstiger det iakttagbara och empiriskt prövbara och utmanar det trovärdiga, har rötter långt tillbaka i historien. Ofta är gränsen mellan myt och fantastik svår att urskilja, som i Gilgamesheposet och den posthedniska eddadiktningen. Generellt särskiljs fantastik av att den innehåller ett drag av medveten gestaltning som kan bygga på äldre myter och sagotroper men använder konstnärlig eller dikterisk frihet i förhållande till förlagorna. Fantastikens historia utmärks av hur myter, symboler och redan etablerad fantastik återbrukas, omformuleras och aktualiseras i nya kontexter och miljöer. Den litterära och mediala termen fantasy är ung och utvecklades under 1800- och 1900-talen med Tolkien som en viktig vattendelare, men bygger i stor utsträckning på äldre motiv; hotfulla övernaturliga krafter, fantasivarelser, avlägsna och fiktiva länder, renodling av känslor och passioner, lågteknologiska (ofta pseudomedeltida) miljöer, svärd och romantik. Fantastik och den moderna fantasygenren har rönt stor uppmärksamhet bland litteratur- och filmvetare, men mindre bland historiker.

Denna panel består av forskare inom nätverket Fantastik och kulturvetenskaper som har ambitionen att belysa fantastik som ett historiskt och kulturellt fenomen. Genom en tvärdisciplinär approach vill vi utforska hur fantastik, som traditionellt inkluderar genrer som fantasy, science fiction, skräck, sagor, magisk realism och spekulativ fiktion, har och har haft en funktion i en lång rad kulturella kontexter och därmed är viktig som indikator på ideologi,tidsanda och omvärldsförståelse.

I panelen diskuteras människans behov av fantastik som ofta utmärks av gränsupplevelser för att förklara och förstå världen. Fantastikens bearbetning av kollektiva föreställningar och utmaning av verklighetsuppfattningar är förknippad med politiska dimensioner och har påverkat exempelvis kunskapsbegrepp, identitetspolitik och föreställningar om normalitet, rättigheter och skyldigheter för enskilda grupper och samhällen.

Maria Nilson: Förvandlade folksagor - om den "nya" vågen av feministiska omskrivningar av folksagor

Sedan Angela Carters klassiska omskrivningar av traditionella västerländska folksagor på 1970-talet har det med jämna mellanrum kommit ut nya versioner av sagor som Askungen, Törnrosa och Snövit där författare på olika sätt försöker att förhålla sig till ett patriarkalt arv. Under de senaste åren har dessa omskrivningar på ett betydligt större sätt blivit en del av en "mainstream" populärkultur och det är till exempel en väsentlig del av den YA fantasy litteratur som idag ges ut. I följande presentation kommer att antal fiktiva verk (både skönlitterära filmer och texter) diskuteras och fokus kommer att ligga på hur dessa omskrivningar dels förhåller sig till både äldre och mer moderna versioner av folksagor, dels hur omskrivningar med hjälp av folksagor diskuterar patriarkala maktstrukturer i dagens samhälle.

Hans Hägerdal: Fantastik i interkulturellt perspektiv

Berättelser om det fantastiska, det som överträffar det realistiskt observerbara, finns i snart sagt alla kultursfärer. Deras gestaltning och funktionssätt skiljer sig kraftigt från plats till plats, även om vissa troper tenderar att komma igen. Detta paper gör en jämförelse mellan pseudohistoriska texter i tre olika kulturella kontexter. Det gäller medeltida europeiska, premoderna kinesiska och premoderna sydöstasiatiska texter som utger sig för att beskriva ett avlägset förgånget. Här diskuteras hur dessa texters tematik förhåller sig till varandra när det gäller att inkorporera fantastiska element såsom övernaturliga varelser, krafter m m. Dessa inslag av fantastik relateras till textgenrernas funktion (underhållning, litterär konst, legitimation, etc).

Cecilia Riving: Hypnotisörens makt: Hypnosens status under sent 1800-tal

Hypnos är ett gränstillstånd mellan vakenhet och sömn, mellan det medvetna och det omedvetna, mellan det gripbara och det ogripbara. Fenomenet har en lång historia men upplevde sin absoluta guldålder på 1880-talet. I Sverige slog hypnos igenom som en lovande medicinsk behandlingsmetod, inte minst för psykiska besvär. Flera ansedda läkare använde hypnotisk behandling och folk strömmade till mottagningarna. Men hypnosen rörde sig också i det sena sekelskiftets kulturella underström, där fascinationen för tillvarons nattsida, för människans mörka sida, för det mystiska och gränsöverskridande, var ett dominerande inslag. Här blev hypnosen en skrämmande men lockande väg över till det okända, till de dolda sidorna av det mänskliga psyket. Kringresande hypnotisörer drog stor publik med sina suggestiva föreställningar.

Hypnotisören kunde således uppträda i vitt skilda gestalter – som en aktad och professionell vetenskapsman eller som en gäckande och mystisk trollkonstnär. Från läkarnas perspektiv var de folkligt populära hypnotisörerna en hop bedragare vars verksamhet borde förbjudas. Hypnosens makt ansågs vara så stor att det kunde få förfärliga konsekvenser om den utövades av fel personer. I flera medicinska skrifter diskuterades de risker och faror som låg i hypnosens natur och i hypnotisörens oinskränkta makt över den hypnotiserades sinne.

I mitt bidrag skulle jag vilja diskutera hypnotisören under sent 1800-tal, både i läkarens och charlatanens gestalt. Jag vill fokusera på de samtida skildringarna av hypnotisörens makt: vilka krafter var det som gav honom denna makt, hur skulle riskerna hanteras, hur kunde man skydda den hypnotiserade från övergrepp och maktmissbruk? Jag utgår från såväl medicinska texter som populära framställningar, tidningsartiklar och skönlitteratur.

Joachim Östlund: Det femte elementet i Lund: Teori och praktik i 1700-talet mumievetenskap

Under 1600-talet uppstår en kritisk diskussion rörande det utbredda bruket av mumia i medicin i Europa, det vill säga en form av medicinsk kannibalism. När en egyptisk mumie doneras till Lunds universitet 1736 aktualiseras frågan såväl i den vetenskapliga debatten som i den medicinska praktiken. Denna presentation tar upp Kilian Stobaeus och Johan Leches möte med mumien och hur detta synliggör "fantastiska inslag" i 1700-talets mumievetenskap. Leches dissertation De mumia (1739) och hans elementartavlor samt Kilian Stobaeus kuriosasamling och hans husapotek ger intressanta inblickar i 1700-talets diskussion om det femte elementet, aether, liksom förekomsten av universalmediciner och mumia i Sverige.

Cornelius Holtorf: Paris, China. Some thoughts about the value of simulated heritage.

By Cornelius Holtorf, Linnaeus University, Kalmar, Sweden; Qingkai Ma, Zhejiang University, Hangzhou, China; Xian Chen, Zhejiang A&F University, Hangzhou, China; Yu Zhang, Zhejiang A&F University, Hangzhou, China

Commercially driven copies are conventionally considered to lack relevance to heritage because they are of recent origin and lack heritage values. But for others, including us, heritage should be valued in relation not to its origin but to its function in society. In this paper, we will contribute to illuminating this discussion further by presenting Tianducheng (Sky City), a simulated heritage in Hangzhou, China. The city is a large suburb, which is designed to include a selection of very prominent architectural heritage of France (including an imposing copy of the Eiffel Tower in Paris!). It is one of many suburbs in China that resemble far-away places and include copies of foreign historical landmarks, reflecting Chinese imaginations of the Western life-style. These suburbs are commodities that originated in a specific economic and cultural framework of contemporary China. As such, Tianducheng is part of the cultural heritage of early 21st century China. But questions are also raised about the relationship to the original heritage sites in France which Tianducheng evokes. Arguably, Tianducheng fulfills some of the same functions of heritage in Hangzhou as the original sites fulfill in France, e.g. in relation to memory and place- making.

We discuss Tianducheng and its design from several perspectives: the priorities of the real estate company Guangsha Group which started this enormous project in 2001; the values, behaviour, and experiences of the local population living there; and current thinking about simulation, theming, authenticity, and pastness in relation to heritage. We argue that places like Tianducheng simulate heritage, but at the same time they provide real heritage value in society and should therefore not be dismissed. This raises some profound questions: will there soon be many more suburbs around the world that simulate the past of other places and should heritage experts and historians welcome them? Does China lead the way towards the future of the past?

Anna Höglund: Utanförskap och funktionsvariation i Game of Thrones

George R. R. Martins bokserie A Song of Ice and Fire (1996-) samt HBO’s tv-serie Game of Thrones (2011-) har rönt stor popularitet. Idag är Martins berättelse om makt och maktstrider på kontinenterna Westeros och Essos ett av populärkulturens mest omtalade fenomen. 2013 belönades tv-serien Game of Thrones med en Media Access Award med följande motivering: ”in recognition of its efforts in promoting awareness of the disability experience, accessibility for people with disabilities, and the accurate depiction of characters with disabilities”. I presentationen analyseras temat utanförskap samt representationen av funktionsvariation i Game of Thrones. På vilket sätt problematiseras normativa föreställningar om kroppen och dess funktion i tv-serien? Vilka värden tillskrivs de karaktärer som bryter mot samhällets funktionsnormer? En särskilt angelägen frågeställning är därutöver på vilket sätt det för fantasygenren så fundamentala bruket av både mimetiska- och fantastiska impulser kan påverka vår reception och analys av framställningen av karaktärer med funktionsvariation i Game of Thrones.

3.17 Kategoriseringar i historien

Kategoriseringar är ett sätt att skapa sammanhang och mönster ur den historiska myllan och alltså kategoriserar historiker. Samtidigt ägnar sig historiker åt att dekonstruera och historisera dåtidens sociala kategoriseringar. Uppmaningen att inte ta sociala kategorier för givna, utan att rikta blicken mot deras historiska tillkomst har lämnats av en rad historiker och samhällstänkare som Michel Foucault, Joan Wallach Scott och Pierre Bourdieu för att nämna några av de mer namnkunniga. Sessionen, vilken har formen av ett panelsamtal som utgår från fem inledande presentationer, uppmärksammar spänningar mellan olika sätt som historiker arbetar med kategoriseringar och ställer samtidigt frågor kring vad historiker gör med kategoriseringar och vad kategoriseringar gör med historien.

3.18 Paneldiskussion: Svensk globalhistoria idag – utmaningar och möjligheter

Globalhistoria har under de senaste decennierna slagit igenom på bred front i den internationella historieforskningen och är idag även starkt representerad vid flera svenska och finlandssvenska forskningsmiljöer inom historieämnet. Samtidigt har globalhistoria under senare år kritiserats, bland annat för att försumma såväl genus som lokala och mikrohistoriska perspektiv, att förringa nationalstatens betydelse, att understödja en elitistisk och teleologisk globaliseringsberättelse samt att överbetona betydelsen av mobilitet på bekostnad av stationära fenomen och strukturer.

Mot den bakgrunden, var befinner sig den globalhistoriska forskningen i det svenska språkområdet i dag och hur kan den utvecklas för att bemöta kritiken och svara mot de utmaningar som de senaste årens sociala, ekonomiska och politiska utveckling i världen reser? Hur står sig svensk globalhistoria i internationell jämförelse, och vilka metodutmaningar, exempelvis inom källkritikens område, finns inom fältet?

I denna paneldiskussion möts fem av det svenska språkområdets ledande globalhistoriker - Gunlög Fur, Margaret Hunt, Leos Müller, Janken Myrdal och Holger Weiss - i ett spänstigt samtal om globalhistoriens utmaningar och möjligheter för svensk historieforskning. Sessionen inleds med korta anföranden av de fem paneldeltagarna, som sedan kommenteras av Lisa Hellman, en av Sveriges mest lovande unga historiker med globalhistorisk inriktning. Sessionen leds av Stefan Amirell, som sedan flera år tillbaka är en av den globalhistoriska forskningens främsta förespråkare i Sverige.