Session 4: texter

Torsdag 9 maj kl 15.30-17.00

 

4.1 Rättigheter för kvinnor och feministisk aktivism – nationella och transnationella aktörer under det kalla krigets tid

De feministiska organisationernas historia är långt ifrån skriven. Det finns många analysera att göra av de frågor, de arbetssätt och de mål som dessa organisationer stod för. Arkiven efter deras verksamhet är också arkiv över kvinnors erfarenheter, erfarenheter som borde lyftas fram mer i dagens samhällsdebatt. De feministiska organisationerna skulle också kunna utgöra en utgångspunkt för mer generella studier om vad som gör aktivism framgångsrik när det kommer till att ändra normer och sociala praktiker.

Sessionen koncentrerar sig på kampen för rättigheter för kvinnor i Sverige, Finland och på en transnationell nivå under 1950- 1970-talet. Vilka rättigheter ansågs som särskilt viktiga? Vilka strategier valdes? Hur arbetade organisationerna i praktiken? Hur samarbetade kvinnoorganisationerna på internationellt och transnationellt nivå? Och hur stor var påverkande av det kalla krigets ideologiska och politiska gränser över arbete för kvinnorättigheter?

Vi kommer att diskutera dessa frågor med fokus på organisationer i Sverige och Finland. Heidi Kurvinen kommer att analysera mediepraktiker av Suomen Naisten Demokraattinen Liitto (Finska kvinnornas demokratisk unionen, SNDL), som var medlem i Kvinnornas Demokratiska Världförbundet (KDV). Yulia Gradskova kommer att analysera den sistnämna transnationella organisation – KDV – med fokus på dess arbete för att främja rättigheter för kvinnor i länder av Afrika, Asia och Latin Amerika. Särskilt kommer hon att belysa konflikter mellan kvinnorna från organisationens ledning och medlemmar från den ”Tredje världen. Elisabeth Elgán kommer att presentera ett förslag till hur feministisk aktivism skulle kunna studeras för att besvara frågan om vilken roll denna aktivism spelat i de dramatiska förändringarna vad gäller normer och praktik kring kön som skedde i många länder under perioden efter andra världskriget och fram till 2000-talet. .” Presentationerna använder postkoloniala teorier, medieanalys och sociala rörelsernas approach för att undersöka organisationernas kamp för rättigheter för kvinnor under efterkrigstid.

4.2 Medeltida rättigheter IV: Kon­ikt och politik, del 2

Det medeltida samhällets sociala organisation var uppbyggd på rättigheter som definierades olika beroende på individens grupptillhörighet. Det förelåg dock en ständig diskussion som kretsade kring om rättigheter kunde vara universella eller bara partikulära. Rättighetsbegreppet var inte absolut utan stod under ständig förhandling. Det går dock inte att bortse ifrån att det var under medeltiden som grunden lades till många av de rättigheter som är allmänt accepterade i dag. Det existerade emellertid en mängd rättighetsanspråk som ter sig helt främmande för moderna samhällen varför medeltiden är central för en djupare förståelse av rättighetsbegreppets ursprung och framväxt.

4.3 Ulrika Eleonora och adeln 1719: Kvinnlig adel och social rörlighet

År 1719 kröntes Ulrika Eleonora till Sveriges drottning. Efter Karl XIIs död och med decennier av krig i ryggen var den svenska Stormakten i gungning. Ulrika Eleonora regerade endast två år, men de sociala och politiska omvälvningar som kännetecknade hennes regeringstid fick betydligt mer långtgående konsekvenser. Inte minst adlades under perioden 1719– 1720 etthundråttiofyra personer. Även andra regenter initierade omfattande nyadlingsprojekt, men aldrig förr hade så många personer adlats under så kort tid. Denna massadling fick konsekvenser både för det politiska systemet och för drottningens egen maktposition. Historiker har dock ofta förbigått Ulrika Eleonora med omdömet att hon var en svag eller av makt ointresserad drottning. Denna session har som ambition att nyansera den rådande bilden och analysera kvinnlig maktutövning och social rörlighet som två nära sammankopplade fenomen i det tidiga sjuttonhundratalets Sverige.

Till trehundraårsjubileet av Ulrika Eleonoras kröning är det hög tid att på nytt uppmärksamma drottningens tid som Sveriges regent. Denna session består av inlägg i debatten om Ulrika Eleonoras roll som drottning och adelns förändrade villkor år 1719. Föredragen uppmärksammar olika aspekter av den omvälvande politiska utvecklingen år 1719 och ger en djupare förståelse för möjligheterna och gränserna för kvinnlig maktutövning och social rörlighet vid denna tid. Inklämd mellan Stormaktstidens och Frihetstidens kontrasterande politiska system har Ulrika Eleonoras regeringstid ofta hamnat i skymundan. Vi hävdar att en förståelse för denna omvälvande tid är central för Sveriges politiska och sociala historia.

Joakim Scherp: Drottningen, staten och adeln

Drottning Ulrika Eleonora adlade efter sitt maktövertagande fler män på kortare tid än någon annan svensk monark. Detta skedde i skarven mellan det karolinska enväldet och frihetstidens ständervälde. Joakim Scherps paper kretsar kring hur denna händelse kan tolkas utifrån en politisk, social och ekonomisk kontext och tar sin utgångspunkt i kvantitativa studier av de adlade och i kvalitativa studier av det politiska spelet som omgav det.

Charlotta Forss: En hätta bland hattar

En överväldigande majoritet av alla som adlades var män, men det finns undantag till denna regel. Ett sådant undantag är Emerentia von Düben, kammarfröken till Ulrika Eleonora och drottningens nära förtrogna under större delen av bådas liv. I denna fallstudie av Emerentia von Düben framträder möjligheterna och gränserna för kvinnlig makt under frihetstiden i nytt ljus. Både drottning Ulrika Eleonora och hennes kammarfröken verkade i en manlig värld, men på olika sätt navigerade de också politiken och sina sociala relationer.

Carl Mikael Carlsson: De förbigångna

Carl Mikael Carlssonspresentation rör dem som Ulrika Eleonora inte adlade, de dignitärer som rangmässigt befann sig på samma nivå som många av de adlade men som själva inte fick den äran. Vilka var de? Hur många var de? Varför blev de inte adlade? Hur påverkade det deras liv i jämförelse med de nyadlades? Fokus läggs på biskopsbarn som förbigicks vid adlandet av biskopsbarn den 23 maj 1719 och hovrättsassessorer som förbigicks vid adlandet av hovrättsassessorer den 25 juni samma år.

4.4 Den vetenskapliga staten: välfärdspolitikens kunskapsproducenter

Ett nära samarbete mellan beslutsfattare, experter och forskare brukar anses känneteckna framväxten av det moderna Sverige. Några historiker talar till och med om den svenska välfärdsstaten som en institutionaliserad ”vetenskaplig stat”. Men även om relationen expertis-politik synliggjorts i forskningen om den svenska välfärdsstaten har historiker i första hand uppmärksammat hur forskning och vetenskap utnyttjats som resurs av politiska aktörer och inom den politiska domänen. Den här sessionen undersöker istället gränssnittet mellan kunskap, expertis och politik ur den vetenskapliga expertisens synvinkel. Vilka var dessa experter och hur hanterade de balansgången mellan vetenskaplig objektivitet och politiska målsättningar? Hur påverkade samarbetet mellan forskare och politiker experternas domän? Vilken var inverkan på kunskapsproduktionen och på experten?

4.5 Rundabordssamtal: genushistoriska perspektiv i historieundervisningen

Denna session är tyvärr inställd!

4.6 Kontrafaktisk historia och individ/kollektiv i undervisning

Joakim Wendell: Counterfactual thinking and other natural acts? Students' strategies for evaluating interpretations in history

This study focuses on how upper secondary students reason in order to evaluate different interpretations of a historical event. The material is made up of written answers to a prompt asking them to evaluate different interpretations of the causes of the Nazi seizure of power in Germany in 1933. The analysis shows that the students tend to use three different strategies in order to evaluate the interpretations: counterfactual reasoning, comparative reasoning, and referring to lawlike statements. Of these, counterfactual reasoning is the most common, and the analysis distinguishes different qualities in this type of reasoning. The study argues that counterfactual reasoning is a potentially powerful tool for stimulating students' historical thinking about historical explanations.

Wendell_J - Counterfactual_thinking_2019.pdf

Henrik Åström Elmersjö: Individen kontra kollektivet i historie- och samhällskunskapsundervisningen 1970–2011

Tillhör Historiedidaktik spåret.

De senaste decenniernas forskning har antagit och delvis visat att tilliten till det svenska samhället minskar bland ungdomar, och att tron på att staten står för samhällets goda är i avtagande. Medborgarnas uppfattningar om staten är under ständig debatt och mycket tyder på att denna uppfattning har genomgått stora förändringar under de senaste tre, fyra decennierna, något som även har uppmärksammats internationellt.

Det här papret behandlar hur individuella och kollektiva rättigheter och skyldigheter har konceptualiserats i skolans undervisning från 1970-talet fram till 2010-talet. Papret fokuserar skolans beskrivning av statens förhållande till dels individer och dels till olika kollektiv inom staten, t.ex. olika minoriteter. Fokalpunkten är skolans beskrivningar av staten och nationen och hur dessa beskrivningar har förändrats, samt vilken typ av elever man haft som mål att utbilda; individer eller delar av större kollektiv.

Svensk forskning om beskrivningar av välfärdsstaten i undervisningsmaterial har konstaterat att perioden 1950–1990 kännetecknas av en paternalistisk beskrivning av välfärdsstaten i svenska samhällskunskaps- och historieläroböcker, samt att läroboksförfattares fokusering på social jämlikhet har givit ett intryck av passiva medborgare. Inga studier knyter dock undervisningsmaterial till några större strukturer eller till skolans styrning.

På en teoretiskt samhällelig nivå utgår jag från Baumans teorier om det kollektiva produktionssamhället och det individuella konsumtionssamhället. På en mer operationaliserbar skolnivå utgår jag från Biestas kategorisering av utbildningens funktioner: socialisering, kvalificering och subjektifiering och hur dessa i en given situation är inbördes komponerade i retoriken som beskriver undervisning i historia och samhällskunskap och i undervisningen som sådan.

4.7 Påverkan, kontroll eller frigörelse? Nedslag i handelns mediehistoria

Den föreslagna sessionen syftar till att presentera ett möjligt nytt tvärvetenskapligt fält – handelns mediehistoria. Inom fältet undersöks handelns historiska utsträckningar och interaktionsytor, det vill säga dess medialitet. Genom historien har handeln frambringat en rad viktiga mediala teknologier – från monetär ekonomi, fraktsystem, postorder och e-handel (infrastrukturer), till skyltfönster, varuautomater, självbetjäningskassor och shoppingappar (medieformer).

Fenomenet handel är en utpräglad kommunikativ aktivitet, där säljare/producent och köpare/konsument sällan möts fysiskt utan istället skapas mening, fattas beslut och levereras produkter med hjälp av medierade representationer, erbjudanden och transporter. Medan en stor del av handelns infrastruktur förblir osynlig – och ofta ointressant – för kunderna, är det i medieformerna som företag och deras varuerbjudanden synliggörs och kan uttolkas av människor.

Mellanhänder som utsträcker, överför och lagrar (d.v.s. medierar) värde har antagits inneha en särskild position i den ekonomisk-historiska utvecklingen. Exempelvis definierade Fernand Braudel kapitalismens historiska uppkomst som en separation av säljare och köpare, samtidigt med den då nödvändiga introduktionen av mellanhanden – en aktör som knappast var diskursivt eller ekonomiskt maktlös. När mellanhanden, eller mediet, introduceras i avståndet mellan de två kommunicerande parterna innebär det att ett handlingsutrymme kan uppstå. Exempelvis kunde postorderkatalogens text- och bildrika varuexposé bli så tilltalande att mindre bemedlade människor under tidigt 1900-tal läste tryckvaran som förströelselitteratur istället för att beställa varuartiklar. Butikernas fantasifulla skyltfönster ledde på liknande vis till förlustelsevandringar utan köpintention längs städernas framväxande skyltgator.

Å ena sidan kan handelns medialitet alltså nyttjas av säljande företag för att fånga in och söka påverka, styra och kontrollera människor (över avstånd). Å andra sidan finns i själva medieringsprocesserna handlingsutrymme och utsikter till frigörelse. Utifrån dessa utgångspunkter utforskar den föreslagna sessionen några av handelns medieformer under 1900-talet: skyltfönster, annonser, kreditkort och postorderkataloger.

Charlotte Nilsson: Ett lantligt flânerie? Det tidiga 1900-talets postorderkatalog som inköpskälla, förströelselektyr och ”drömspegel”

Linnea älskade dessa kataloger. När de var nya stack hon ner näsan i dem och andades in, tyckte att de luktade gott. Hon studerade dem noga, nötte på dem, och visste besked om allt som fanns i dem. Katalogerna var hennes skyltfönster, hennes utsikt mot världen och hennes drömspegel. (Artur Lundkvist, Vindingevals, 1986, s. 86)

Postorderfirman Åhlén & Holm grundades i Insjön i Dalarna år 1899. Med hjälp av flitig annonsering, allt mer innehållsrika kataloger och lokala försäljningsagenter i tiotusental kunde företaget växa explosionsartat under det närmaste decenniet. En förutsättning var också välfungerande järnvägs- och postsystem i ett land med stora avstånd, dåliga vägförbindelser och ännu övervägande icke-urbaniserad befolkning.

Studien behandlar företagets omfattande postorderverksamhet som en infrastruktur bestående av flöden som transporterade såväl materiella som symboliska värden mellan människor. Men det var i infrastrukturens gränssnitt – dess medier – som handeln blev synlig för människor. Genom vardagliga mediala praktiker som att stöta på firmans dagstidningsannonser eller bläddra i dess kataloger, kunde firman och dess varuerbjudanden synliggöras för och uttolkas av människor.

Papret diskuterar det tidiga 1900-talets postorderkatalog med avseende på hur människor läste, använde och uppfattade katalogen. Katalogen analyseras som en medierad butik – ett rum att handla i på distans. Hur fungerade postorderkatalogen som ett fysiskt och mentalt rum att röra sig i? Vilka likheter och skillnader hade den med andra samtida inköpspraktiker och mediebruk? Vilken roll fyllde katalogen i människors vardagsliv och hur kan vi, utifrån både medie- och handelshistoriska perspektiv, förstå det?

Klara Arnberg: Kommers och motstånd: Skyltfönstren på Klara norra kyrkogata ca 1960-1990

Klara norra kyrkogata gick under öknamnet ”Klara porra” under 1970- och 80-talen. Anledningen var de många porrbutiker och -klubbar som fanns koncentrerade där. Gatan var ett rum för sexuell kommers både i form av sexinriktade butiker och biografer, men var också ett känt tillhåll för pojkprostitutionen. Klara norra kyrkogata var en del av det gamla Klara som bara till viss del, och sent, omfattades av den så kallade citysaneringen. På så vis blev den också en klassisk gata för sexuell kommers, nära centralstationen på en sliten bakgata.

Detta papper diskuterar skyltfönstret som en del av handelns mediehistoria generellt och mer specifikt när det gäller den utskällda och oönskade porrskyltningen. Skyltfönstren på Klara norra kyrkogata kom både att bli en symbol för ”kapitalismens rovdrift på kvinnokroppen” och ett reglerat rum när pornografin ”släpptes fri” 1971. Den gamla regleringen i tryckfrihetsförordningen som begränsade utgivning av pornografiska alster ersattes då med en reglering av spridning och skyltning. Endast den som aktivt sökte pornografi skulle behöva konfronteras med den, medan själva utgivningen avkriminaliserades. I pappret diskuteras såväl skyltfönstrens symbolik som ett rum för motstånd och reglering.

Rosalia Guerrero Cantarell: Launching the Banana as a Commercial Product: The Success of Banan-kompaniet’s Marketing efforts 1920-1970

The banana is the only fruit in the world that have been strongly marketed as a brand, even despite the fact that the great majority of bananas being commercialized in the world market are of the same variety.

In Sweden particularly, the marketing of bananas had two noteworthy features. On the one hand, the marketing efforts of the first banana import company, Banan-kompaniet, were pioneering in many ways. They were, for instance, among the first companies to use color advertising in the press and that produced advertising targeting different actors in the trade chain. On the other hand, the marketing of bananas was so successful that the fruit became the most popular one among consumers after only a few years from its introduction, despite the fact it was completely unknown when it first arrived in the market.

Thus, in this paper, I seek to investigate the marketing strategies that made banan-kompaniet so successful, and also to look into the content and form of their advertising throughout the period 1920-1970, the time in which the advertising campaigns were in place, in order to reveal the discourses that appealed and attracted the Swedish consumer.

Orsi Husz: Mellan pengar och identitet. Kreditkortet som medium 1960-tal –1980-tal

Genom historien om de tidiga svenska kreditkorten visar jag hur plastkortet blev ett mångbottnat medium. Kortet framställdes och uppfattades som moderna pengar, kreditinstrument, ekonomiskt identitetsdokument, medlemskapsbevis, statusmarkör, bokföringsverktyg och som marknadsföringskanal. Genom att studera olika typer av kreditkort skildrar jag hur kortet laddades med olika betydelser under perioden 1960- till 1980-tal. Jag uppmärksammar inte bara rättfärdigande reklamargument för kreditkort utan också kortets funktionella och materiella utformning samt dess olika benämningar (köpkort, kontokort, kreditkort mm). Studien använder de tidiga svenska kreditkortsföretagens arkiv och förklarar hur de olika kortsystemen skapades och marknadsfördes till konsumenterna å ena sidan och detaljhandlarna å andra sidan. Också dåtida pressmaterial används för att studera det allmänna mottagagandet och kreditkortets successiva de-stigmatisering.

Rasmus Fleischer: Prisstatistikens mediehistoria, 1940–2000

Prisundersökningar utgör en central del av den officiella statistiken. Genom att mäta priser på en stor mängd varor går det bland annat att räkna ut konsumentprisindex, som är det vedertagna måttet på inflation. Men själva mätmetoderna har aldrig varit okontroversiella, bland annat eftersom själva varuutbudet förändras över tid. För att jämföra dagens priser med gårdagens måste man även uppskatta hur de olika varorna skiljer sig i kvalitet, vilket ofrånkomligen rymmer ett subjektivt inslag. Vad detta betyder för vår förståelse av makroekonomiska förhållanden diskuteras idag flitigt bland nationalekonomer. Min ingång är en annan, nämligen i prisundersökningarnas konkreta praktik, organiserad av myndigheter som Socialstyrelsen och SCB. Lokala ombud har besökt affärslokaler runt om i landet i uppgift att notera priserna på bestämda "representantvaror", men också bedöma hur nya varor förhåller sig till gamla varor i kvalitativt hänseende. Denna praktik väcker en mängd frågor, vilka alltsedan 1940 har dryftats av ett särskilt organ, Indexnämnden (Nämnden för konsumentprisindex). Indexnämndens arkiverade handlingar ger en unik ingång till förändringar i konsumtionsmönster och detaljhandel. Min undersökning kretsar kring hur den offentliga statistikens prisundersökningar har hanterat de ständiga frågorna om produktkvalitet och de kvalitativa förändringarna av konsumtionen. Däri ryms även frågor av mediehistorisk art, inte minst vad gäller själva prisundersökningarnas informationsunderlag och mediering, men också vad gäller konsumtionen av medier, där prisstatistikerna har konfronterat svåra dilemman i jämförelsen av gamla medier och nya medier. Hur går det över huvud taget att jämföra priset på en grammofonskiva med priset på en streamingtjänst?

4.8 Paneldiskussion: Det digitala arkivet Face of AIDS Film Archive: Arkiv, representation och minne

2013 påbörjades arkivbildningen av Face of AIDS Film Archive (https://faceofaids.ki.se/ ) vid Karolinska Institutet som innehåller dokumentärfilmaren Staffan Hildebrands material om den globala spridningen och effekterna av HIV och AIDS filmat under drygt 30 år. Materialet består av ca 700 timmar obearbetad och redigerad film från drygt 40 länder. Dokumentationen påbörjades när Hildebrand fick i uppdrag att göra öppningsfilmen till den internationella AIDS-konferensen som hölls på Karolinska institutet 1986. Han har sedan dess filmat och intervjuat AIDS-aktivister, journalister, politiker, forskare, läkare, människor som tillhör stigma-grupper (män som har sex med andra män, personer som injicerar droger, sexarbetare), så kallade ”vanliga människor”, dvs personer utan explicita kopplingar till HIV och AIDS, människor som lever med HIV och människor som är drabbade av komplikationer på grund av AIDS. Han har filmat i laboratorier, konferenser, sjukhus och i gatumiljöer. Sammantaget utgör arkivet en unik visuell historik över den globala historiska utvecklingen från AIDS-krisens tidiga år till när HIV viruset innebär en kronisk men behandlingsbar sjukdom.

Med utgångspunkt i arkivet har en rad forskare från olika akademiska traditioner studerat minne, historia, representation, aktivism och trauma. Studierna har resulterat i antologin A Visual History of HIV/AIDS Exploring The Face of AIDS film archive red. Elisabet Björklund, Mariah Larsson, Routledge (2018).

Paneldiskussionen kretsar kring arkivets juridiska, metodologiska och etiska aspekter som är förbundna med stigmatiserande epidemier som HIV och AIDS. Frågor om representativitet, temporalitet, genus, kunskapsbildning, identitetspolitik och trauma debatteras i relation till filmarkivet. Hur påverkas arkivbildningen av det faktum att HIV och AIDS kulturella och kliniska status har förändrats sedan antiretrovirala läkemedel introducerades vid mitten av 1990-talet? Vilka källor till minnen och historieskrivning innehåller arkivet? Vem och vad representeras och vilka värderingar återspeglas i materialet?

Panelen består av några av antologins författare och forskare som har erfarenhet av att arbeta med arkivet. Flertalet är verksamma vid Linnéuniversitetet och Medical Humanities.

4.9 Migrationsforskning inom den historiska disciplinen och det mångvetenskapliga forskningsfältets historiografi

Migration och integration är bärande begrepp och huvudsakligt kunskapsobjekt inom både humanistisk och samhällsvetenskaplig migrationsforskning. Med utgångspunkt från ett kunskapshistoriskt perspektiv har nya studier skapat forskningsfrågor där migration- och integrationsforskning utgör själva kunskapsobjektet. I denna session presenterar vi tre projekt som utifrån detta perspektiv undersöker migration- och integrationsforskning i Sverige. Det ena projektet är en tvärvetenskaplig studie som undersöker migration och integrationsforskning under en längre tidsperiod, 1900 till 1980. Det två andra projekten fokuserar på berättelser som skapats i insamlingsprocesser om och med personer som har kategoriserats som invandrare eller flyktingar vid olika tidpunkter.

Projektet Migration och integrationsforskning i Sverige (1900–1980) Framväxten av ett kunskapsområde leds av Norma Montesino i samarbete med Ida Ohlsson Al Fakir och Anna Tegunimataka. Studieobjektet är migrations- och integrationsforskning i Sverige och syftet är att, utifrån ett kunskapshistoriskt perspektiv, undersöka framväxten och utvecklingen av detta forskningsområde och de kunskaper som har skapats. Kritiken mot denna forskning har fokuserat på dess metodologiska utgångspunkter som har medfört en okritisk hållning till statlig migrationspolitik. Denna kritik har lagt mindre vikt vid den inomvetenskapliga dynamik som har möjliggjort den kritiserade forskningens fortsatta dominans inom migrationspolitik och -praktik samt inom tillämpade vetenskaper. Projektet ska studera de sociala och politiska sammanhang inom vilka detta forskningsområde växte fram, dess vetenskapliga förutsättningar samt de aktörer och institutioner som har medverkat.

Under sessionen kommer Malin Thor Tureby och Jesper Johansson att presentera två pågående forskningsprojekt som undersöker hur minnesinstitutioner inom kultur- och kulturarvsområdet har skapat berättelser och samlingar om och med personer som kategoriserats som invandrare eller flyktingar vid olika tidpunkter för att dokumentera ett skeende, men även för att skapa källor inför framtida migrationsforskning. I det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Berättelser som kulturarv. Makt och motstånd i insamlingsprocesser och berättelser om och med invandrare vid Nordiska museets arkiv, granskas och analyseras tillvägagångssätten, villkoren för och innehållet i insamlingar av berättelser om och med invandrade personer vid Nordiska museets arkiv vid olika tidpunkter under perioden 1970-2015. Sedan juni 2018 leder Malin Thor Tureby även den svenska forskargruppen (där Jesper Johansson ingår) som inom ramen för det JPICH-finansierade internationella forskningskonsortiet DigiCONFLICT. Digital Heritage in Cultural Conflicts undersöker hur situationen hösten 2015 med stor flyktinginvandring dokumenterades och vilka berättelser om migration som samlades in, arkiverades och digitaliserades.

4.10 Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921

År 2018–2021 firas ett viktigt jubileum i Sverige – den allmänna och lika rösträtten fyller hundra år. Så heter det åtminstone i högtidstalen och i den gängse historieskrivningen: genom reformerna 1918−1921 nådde rösträttskampen sitt mål. Men hur allmän blev egentligen rösträtten?

I själva verket var det så att en rad så kallade rösträttsstreck – diskvalificeringsgrunder från rösträtten som införts i början av 1900-talet eller tidigare – kvarstod efter 1921. Bland de faktorer som under lång tid framöver kunde diskvalificera vuxna svenska medborgare från rösträtt fanns straffpåföljd, omyndighetsförklaring, konkurs och fattigvårdsförsörjning. Därtill kom faktorer som än idag påverkar rösträtten, som medborgarskap och ålder. Det har även funnits praktiska begränsningar, som särskilt hindrat etniska minoriteter som romer, resande och samer från att rösta.

Kampen för en allmän rösträtt var följaktligen inte avslutad 1921. Detta faktum bildar utgångspunkt för denna session, där vi undersöker hur gränserna för rösträtten förändrats och debatterats efter de demokratiska reformerna för hundra år sedan.

Genom sessionen vill vi granska fortsatta strider om, och förändringar av, rösträtten efter det ”demokratiska genombrottet”, och därmed ge nya och utmanande perspektiv på demokratiseringsprocessen. Genom detta syftar sessionen också till att kasta nytt ljus över det moderna medborgarskapets sociala, ekonomiska, politiska och kulturella gränser, över den politiska inkluderingens och exkluderingens mekanismer och praktiker, samt över demokratin som styrelseform och historisk process.

Paper 1–4 behandlar specifika begränsningsområden utifrån främst kvalitativa angreppssätt och frågor såsom: Hur motiverades rösträttens begränsningar? Vilka konsekvenser fick de för valmanskårens sammansättning? Vilka politiska krafter verkade för att upphäva och behålla begränsningarna? Vilka politiska mål syftade begränsningarna och utvidgningen till? Hur förhöll sig rösträttsbegränsningar till gränserna för valbarhet?

Det femte papret utgörs av en kvantitativ analys av samtliga rösträttsbegränsningar och ämnar besvara frågor om hur många människor som fråntagits sin rösträtt sedan 1921, på vilka kriterier det har skett och hur detta har förändrats över tid.

Sessionen organiseras inom ramen för ett VR-finansierat forskningsprojekt (med samma namn som sessionen) där samtliga sessionens medverkande och två ytterligare forskare (Jonathan Josefsson och Bengt Sandin, Tema Barn, LiU) ingår.

Fia Sundevall: Skatter, konkurs och fattigvårdsförsörjning: ekonomiska rösträttsbegränsningar efter 1921

År 2018–2021 firas ett viktigt jubileum i Sverige – den allmänna och lika rösträtten fyller hundra år. Så heter det åtminstone i högtidstalen och i den gängse historieskrivningen: genom reformerna 1918−1921 nådde rösträttskampen sitt mål. Men hur allmän blev egentligen rösträtten?

I själva verket var det så att en rad så kallade rösträttsstreck – diskvalificeringsgrunder från rösträtten som införts i början av 1900-talet eller tidigare – kvarstod efter 1921. Bland de faktorer som under lång tid framöver kunde diskvalificera vuxna svenska medborgare från rösträtt fanns straffpåföljd, omyndighetsförklaring, konkurs och fattigvårdsförsörjning. Därtill kom faktorer som än idag påverkar rösträtten, som medborgarskap och ålder. Det har även funnits praktiska begränsningar, som särskilt hindrat etniska minoriteter som romer, resande och samer från att rösta.

Kampen för en allmän rösträtt var följaktligen inte avslutad 1921. Detta faktum bildar utgångspunkt för forskningsprojektet ”allmän rösträtt?”, där sju forskare från olika universitet och discipliner undersöker hur gränserna för rösträtten förändrats och debatterats efter de demokratiska reformerna för hundra år sedan.

I mitt bidrag till projektets session på historikermötet kommer jag att presentera resultat från delprojektet om ekonomiska rösträttshinder, närmare bestämt konkurs, obetalda skatteskulder, resp. försörjning av fattigvården.

Liksom övriga papers på sessionen behandlar jag frågor såsom: Hur motiverades dessa rösträttsbegränsningar? Vilka konsekvenser fick de för valmanskårens sammansättning? Vilka politiska krafter verkade för att upphäva och behålla begränsningarna? Vilka politiska mål syftade begränsningarna och utvidgningen till? Hur förhöll sig rösträttsbegränsningar till gränserna för valbarhet?

Martin Ericsson: Rösträtt och medborgarskap efter 1921

År 2018–2021 firas ett viktigt jubileum i Sverige – den allmänna och lika rösträtten fyller hundra år. Så heter det åtminstone i högtidstalen och i den gängse historieskrivningen: genom reformerna 1918−1921 nådde rösträttskampen sitt mål. Men hur allmän blev egentligen rösträtten?

I själva verket var det så att en rad så kallade rösträttsstreck – diskvalificeringsgrunder från rösträtten som införts i början av 1900-talet eller tidigare – kvarstod efter 1921. Bland de faktorer som under lång tid framöver kunde diskvalificera vuxna svenska medborgare från rösträtt fanns straffpåföljd, omyndighetsförklaring, konkurs och fattigvårdsförsörjning. Därtill kom faktorer som än idag påverkar rösträtten, som medborgarskap och ålder. Det har även funnits praktiska begränsningar, som särskilt hindrat etniska minoriteter som romer, resande och samer från att rösta.

Kampen för en allmän rösträtt var följaktligen inte avslutad 1921. Detta faktum bildar utgångspunkt för forskningsprojektet ”allmän rösträtt?”, där sju forskare från olika universitet och discipliner undersöker hur gränserna för rösträtten förändrats och debatterats efter de demokratiska reformerna för hundra år sedan.

I mitt bidrag till sessionen ”Allmän rösträtt” presenterar jag min forskning om hur den svenska rösträtten har begränsats i förhållande till medborgarskap. Framförallt analyserar jag hur det gick till när invandrare utan svenskt medborgarskap fick rösträtt i kommun- och landstingsval 1975, en stor rösträttsutvidgning som haft bestånd sedan dess. Jag diskuterar vilka argument som användes för att driva igenom och försvara reformen. Handlade de om demokrati, om alla människors rätt att få påverka besluten på den plats där de bor? Eller sågs rösträtten snarare som ett politiskt verktyg som skulle åstadkomma ökad integration mellan svenskar och invandrare?

Julia Nordblad: Administrativa rösträttshinder för nomadiserande grupper

År 2018–2021 firas ett viktigt jubileum i Sverige – den allmänna och lika rösträtten fyller hundra år. Så heter det åtminstone i högtidstalen och i den gängse historieskrivningen: genom reformerna 1918−1921 nådde rösträttskampen sitt mål. Men hur allmän blev egentligen rösträtten?

I själva verket kvarstod en rad så kallade rösträttsstreck – diskvalificeringsgrunder från rösträtten som införts i början av 1900-talet eller tidigare – efter 1921. Bland de faktorer som under lång tid framöver kunde diskvalificera vuxna svenska medborgare från rösträtt fanns straffpåföljd, omyndighetsförklaring, konkurs och fattigvårdsförsörjning. Därtill kom faktorer som än idag påverkar rösträtten, som medborgarskap och ålder. Det har även funnits praktiska begränsningar, som särskilt hindrat etniska minoriteter som romer, resande och samer från att rösta.

I mitt bidrag till sessionen, ”Administrativa rösträttshinder för nomadiserande grupper”, kommer jag att utgå från riksdagsdebatter om regler för poströstning från 1940-talet och framåt. Dessa diskussioner om en till synes teknisk och administrativ fråga kring själva röstandet som aktivitet visar sig här bli arena för konflikter kring grundläggande tolkningar av demokratiska principer: Vilken ska minoritetsgruppers status vara i ett demokratisk samhälle där principen att alla har en röst anses genomförd? Hur ska en minoritetsgrupp kunna identifieras på ett demokratisk legitimt sätt? Och hur ska en grupps frånvaro av både politiskt deltagande och opinionsuttryck tolkas?

Mitt bidrag undersöker hur de historiska aktörerna argumenterade i dessa frågor. Detta blir ett sätt att historisera vår tids teoretiska diskussioner om demokratins grundläggande principer och gränser.

Mattias Lindgren: //Kvantitativ analys av rösträttsbegränsningarna//

Many Swedes were still excluded from voting even after the introduction of the universal suffrage in 1921, as discussed in the other articles in this volume. But how big a share of the population was excluded for each of the exclusion criteria and how did this develop over time?

One way to illustrate this is to look at the persons without voting rights as a share of the population above the present day voting age, i.e. 18 years. In this way we get a uniform definition of the “adult population”.

Seen in this way we see that before 1921 most individuals were excluded by gender. From 1921 to the 1960s the largest excluded group included those who were over 18 but had not reached the prevailing voting age, which was higher than 18 years during this period. From the 1970s the largest group without voting rights was made up of individuals who resided permanently in Sweden without citizenship.

4.11 Vem skriver stadens historia?

Under 1900-talet utvecklades stadsmonografin till en genre inom historieämnet. Verken tillkom vanligen på uppdrag av staden i samband med jubiléer och skrevs av historiker, lokala museitjänstemän eller liknande.

Hur står sig stadsmonografin idag? Vilken form av stadsmonografier bör skrivas, vilka målgrupper ska prioriteras och vem ska och initiera projekten?

Idag är stadsmonografin knappast en given del av ett jubileum. En historisk orsak torde vara att begreppet stad sedan 1970- talet fått stå tillbaka i förhållande till kommunen. En annan orsak är att dagens urbanhistoriker intresserar sig för ett bredare spann av frågor, vilket gör det svårare för den enskilde forskaren att skriva översikter och synteser. Dessutom utmanas bokformatet av andra medier.

Vi tror likafullt att stadshistorika översikter fortfarande äger relevans, och bjuder in till diskussion kring ovanstående frågor, med utgångspunkt i presentationer av några pågående eller nyligen avslutade stadshistoriska arbeten.

4.12 Linnaean natural history and the global circulation of knowledge in the long eighteenth century

English speaking session

European natural historical knowledge in the eighteenth century developed in the context of circulation of knowledge within and between European centres and overseas colonies. As Europe’s empires expanded across this period and into the nineteenth century, their reach was not only marked by the colonisation of new territories and botanical specimens, but also by the circulation, colonisation and commodification of knowledge. In this session we will discuss the global and colonial dimensions of Linnaean natural history during the long eighteenth century in the context of new and emerging scholarship that challenges an earlier Swedish historiography, where Linnaean science was primarily studied through a national lens despite its transnational and global application.

During this period, natural history was a site of overlapping intellectual and cultural domains. The individual papers in the session recognize this as we discuss the global circulation of Linnaean knowledge, manifested in the movement of ideas as well as of social and cultural practices and objects. We look into how non-European actors and their approaches to nature were both reflected and appropriated by Linnaean scholars, and how colonized peoples and cultures were employed in the symbolic Linnaean ordering of the world.

4.13 Demokrati som ideologi: Ett förslag till definition

Demokrati definieras idag vanligen som ett statsskick, vilket är problematiskt inom vetenskapliga studier. Det genomförs exempelvis regelbundet statsvetenskapliga undersökningar om hur många av världens länder som kan räknas som demokratier. Men forskarna som utför dessa undersökningar påtalar själva hur svårt det är att avgöra var gränsen går. När exakt kan en stat kallas för demokrati? Det finns alltför många länder som befinner sig i gråzonen, mitt emellan demokrati och icke-demokrati. Dessa samhällssystem kallas exempelvis mjukt auktoritära stater (”soft authoritarianism”), flawed democracies eller kvasi-demokratier.

Demokratiforskare pekar på att demokratiska statliga praktiker utgör en steglös skala, där graden av demokrati i ett land ständigt ökar eller minskar. Ofta mycket subtilt. Då framstår tanken att dela in världens länders statsskick binärt i två avgränsade lådor – icke-demokratier respektive demokratier – som vetenskapligt omöjlig.

Om man däremot analyserar demokrati som politisk ideologi uppträder flera fördelar. Först och främst blir det enklare att förstå att ingen statsbildning någonsin har varit helt och hållet demokratisk, eftersom ingen politisk ideologi någonsin fullständigt har lagt under sig en stat och dess befolkning. Ett ideologiskt synsätt på demokrati löser vidare ett grundläggande problem, kallat den demokratiska paradoxen: Hur ska demokrati som statsskick hantera att den tillåter antidemokratiska politiska rörelser som eftersträvar den demokratiska statens undergång? Om en studie tolkar demokrati som ideologi försvinner denna paradox. Demokratisk ideologi – som alla politiska ideologier – strävar efter makt. Det innebär att ideologier strider mot konkurrerande ideologier; motsatta världsåskådningar bekämpar varandra. Därmed är det ingen paradox att demokrati (inkluderingens ideologi) står i harnesk gentemot antidemokrati (exkluderande ideologier).

Egentligen är resonemanget om att fokusera på ideologi, angående begreppet demokrati, ingenting märkligt. Tvärtom. Akademiker studerar som regel ideologier, vilka ger upphov till ideologiska statsbildningar. Socialism ger socialistiska stater, liberalism ger liberala stater och så vidare via konservatism och fascism. På samma sätt som en stat kan innehålla både socialistiska och liberala politiska manifestationer, kan den innehålla både demokratiska och icke-demokratiska. Det är en självklarhet.

Den centrala ideologiska idén inom demokrati är inkludering, vilket demokratiforskningen återkommande understryker. Det är dock skillnad på ideologi och praktisk politik. Det finns ingen stat som är helt och hållet demokratisk, eftersom samtliga samhällen på jorden på något sätt diskriminerar eller exkluderar vissa grupper och individer från att – åtminstone helt och hållet – delta i den politiska dialogen. Den demokratiska ideologins agitation angående inkludering syftar till ökad demokratisering av stater, fullt medveten om att en helt och hållet demokratisk statsbildning är en omöjlighet.

Däremot är det möjligt att formulera ett förslag till definition av demokratisk ideologi. Mitt bidrag till den internationella demokratiforskningen är ett sådant försök, enligt följande:

"Demokrati är en folklig politisk ideologi, som i sin idealtypiska form, strävar efter maximal jämlik inkludering av största möjliga mängd människor (medborgare) i den offentliga dialogen med samhälle och stat; samt maximal jämlik inkludering i samhälleliga relevanta beslutsprocesser; utifrån en övertygelse om mångfaldens överlägsenhet samt alla människors lika värde, kvalifikation och värdighet." (Arnstad, "Hatade demokrati: De inkluderande rörelsernas ideologi och historia", Stockholm 2018).

Min förhoppning är inte att min definition av demokratisk ideologi ska vinna konsensus och ett allmänt godkännande, inom de akademiska och politiska sfärerna. Istället hoppas jag att den ska förnya debatten om demokratins anatomi, politisk-filosofiska innehåll och idévärld. Idag har demokratidebatt nedvärderats till enbart statsvetenskap. Inget ont om statsvetenskapen, men för att demokrati ska kunna överleva som fortsatt livaktig politisk idé behövs bredare intellektuella tankefält. Även sociologer, historiker, idéhistoriker, genusvetare, filosofer, kulturvetare, medievetare och andra humanvetenskaper krävs för att ge den nutida kämpande demokratidebatten vitalitet, kraft och inflytande.

4.14 Kulturarv som arena för identitetsformation

I sessionen ligger fokus på hur kulturarv har producerats och använts av specifika aktörer för att skapa identitet i olika historiska, museala och minnesmässiga diskurser. Detta har skett genom visuella praktiker och ritualer, t.ex. inom arkiv, museer och kulturmiljövård (Duncan 1995; Bäckström 2012). Det innehållsliga urvalet av vad som ska representeras offentligt har därför alltid inneburit både inkludering och exkludering av grupper, individer och företeelser. Kulturarv kan därför betraktas som arena för identitetsskapande (Sundin 2001; Aronsson & Gradén 2013). Den typ av värderingar och identifikationer som undersöks i en kulturarvskontext kan därmed ses som historiekulturella uttryck (Rüsen 2004; Rüsen 2017). Det medför att en distinktion görs mellan ”historia” och ”kulturarv” (Lowenthal 1998).

Kulturarvsinstitutioners kulturella auktoritet har förändrats jämfört med 1800- och större delen av 1900-talet. Ny kunskap behövs därför om hur kulturarv och identiteter skapas, förmedlas, förändras och brukas (Jenkins 2011; Malik, 2013). När begreppet kulturarv frigörs från en ensidig bevarandediskurs leder det till problematiseringar av kriterier och strukturer som styr produktionen av kulturarv och urvalet av platser och fenomen (Hewison 1987; Anselm 1993; Lowenthal 1998; Hemme m.fl. 2007; Edquist 2009; Harrison 2013). På så vis betonas den kommunikativa aspekten av kulturarvet starkt i dag (Ågren 1993).

Kulturarv produceras när aktörer i sitt arbete att bevara och tillgängliggöra väljer ut vissa materiella och immateriella delar av miljöer och hos grupper. Det gäller såväl miljöernas, gruppernas (etc.) förflutna tid som kopplingen till deras nutid. I de tre presentationerna dekonstruerar vi dessa olika urval och berättelser med hjälp av deras historiska, museala och minnesmässiga kontexter. På så vis lyfter vi fram hur kulturella värderingar, ideologiska utgångspunkter samt samlingars och utställningars materialitet bidragit till att befästa diskursivt och materiellt bestämda identiteter.

Att historiskt dekonstruera dessa arenor för identitetsskapande är ett sätt att arbeta för att tidigare bortvalda och glömda aspekter av fenomen och platser erkänns som betydelsefulla. Det öppnar för att ett mer inkluderande och mångfasetterat kulturarv produceras och används. Genom detta kritiska perspektiv på kulturarv anknyter session till rättighetstemat för Svenska historikerdagarna 2019.

Lars Elenius: Urval och gestaltning av nationella minoriteter i kulturarvet 1880‒1996.

Mångkultur har beskrivits som spänningen mellan å ena sidan synliggörandet av människor och kulturer i boxar, å andra sidan att mångkulturtanken bottnar i samma rötter som nationalismen och man därför aldrig helt kan frigöra sig från denna. Syftet är att undersöka på vilka sätt de nationella minoriteterna inkluderats eller exkluderats i representationen av Gammelstads kyrkstad som kulturarv från slutet av 1800-talet till erkännandet som världsarv 1996. Lokala, regionala och nationella aktörer bidrog till den förändrade gestaltningen under 1900-talet.

Professor Lars Elenius är professor i historia vid Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, Luleå tekniska universitet.

Carola Nordbäck: Svenska friluftsmuseer som rituella, performativa och visuella historiekulturella arenor: Nedslag i museernas identitetsformerande funktioner under 1891-2018.

Museernas identitetsformerande funktioner diskuteras med utgångspunkt i verksamheten vid två friluftsmuseer: Skansen i Stockholm och Murberget i Härnösand. Syftet är fördjupa förståelsen av kulturarvens rituella betydelser. I presentationen gör nedslag i såväl historiskt som samtida material för att synliggöra variationen av riter och identifiera mönster av förändring respektive kontinuitet.

Carola Nordbäck är universitetslektor i historia med ämnesdidaktisk inriktning vid Fakulteten för humanvetenskap, Mittuniversitetet i Sundsvall.

Mattias Bäckström: Att stämma allmänheten till det goda levernet: Stämning och animering som verktyg i museal iscensättning och reenactment på 1890- och 1970-talet

Hur arbetade museer och andra utställande institutioner med stämning och animering för att levandegöra förflutenhet, medvetandegöra samhällsproblem och forma identitet runt begreppen folk och klass? Likheter och skillnader mellan 1890- och 1970-talets musei- och utställningsverksamhet i Norden diskuteras ingående i presentationen, samtidigt som några internationella utblickar ges. 

Mattias Bäckström är postdoktor/gästforskare i Idéhistoria och kunskapshistoria vid Senter for museumsstudier, Institutt for kulturstudier og orientalske språk, Universitetet i Oslo.