Session 7: texter

Fredag 10 maj kl 13.15-14.45

7.1 Rundabordssamtal: Sveriges moderna invandringshistoria - hur, kan och bör den skrivas?

Att invandringsfrågor nu är brännbart politiskt stoff kan ingen förneka. De har funnits med under en tid men aldrig varit så centrala som de senaste åren.

Däremot har det funnits ett relativt ointresse – med viktiga undantag – från svenska historiker för invandrings- och integrationsfrågor, särskilt för synteser. Varför finns ingen svensk modern motsvarighet till det ambitiösa norska verket Innvandringens historie från 2014? Har svenska modernhistorikers fokus på välfärdsstatens framgångar, och baksidor, gjort att invandringen hamnat utanför? Och varför har svenska samhällsvetare inte oftare gett ett historiskt perspektiv och bara i liten utsträckning presenterat synteser som hade kunnat utgöra underlag för det offentliga samtalet?

Med den snabba samtidsutvecklingen på området och vår samtids stora allmänna intresse för frågorna kan man förmoda att nya ”observationspunkter” påverkar historieskrivningen. Hur? Är det önskvärt att ”aktivistiska” ståndpunkter får influera historieskrivningen eller går det att upprätthålla ett ideal med en ”objektiv” framställning? Hur ska balansen ligga?

Några frågor som diskuteras: vilka huvudaspekter bör prioriteras när invandringens och integrationsfrågornas moderna historia ska skrivas? Kan forskare som sysslar med frågorna hitta gemensamma, centrala teoretiska verktyg för att göra migrationshistorien begriplig – vilka i så fall och hur kan de användas? Är det ens angeläget? Vilka och vems berättelser kan/bör forskare ge? För vem ska en invandringshistoria skrivas? Söker forskarna stoffet till historien där gatulampan lyser istället för att leta i dunklet där få ger sig in? 

7.2 Birgittiner och rättigheter

Sessionen handlar om birgittinorden och dess rättigheter i olika former. Sessionen diskuterar hur och i vilka situationer som birgittinsystrarna och bröderna har varit tvungna att träda inför rätten för att försvara sina rättigheter mot personer eller institutioner som ifrågaställde deras rättigheter på något sätt. I sessionen ingår tre papper som diskuterar birgittinernas rättigheter och strid från tre olika synvinklar.

Anna-Stina Hägglund (doktorand i Nordisk historia vid Åbo Akademi) presenterar Nådendals klosters ställning och rättigheter gentemot arvingar som under 1500-talets början gjorde anspråk på jord som deras släktingar hade donerat till klostret. Detta ställs i relation till villkor i donationsbrev som möjliggjorde för arvingar att återlösa en donation och hur detta påverkade klostrets ställning. Hägglund diskuterar indragningar som skedde såväl före som efter Västerås recess.

Sara Risberg (Riksarkivet, Diplomatarium Suecanum) presenterar flera fall av rättstvister som rör Birgittahuset i Rom och dess föreståndare under medeltiden.

Kirsi Salonen (professor i allmänna historia i Turku Universitet) presenterar en hittills okänd senmedeltida rättsprocess från den högsta påvliga domstolen, Sacra Romana Rota. Det handlar om en process där birgittahuset i Rom i början av 1500-talet stred för sina rättigheter till egendom som det ägde i den heliga staden. Salonen avslöjar, vad de vatikanska källorna berättar om birgittinernas strid inför Rotan och hur processen blev behandlad i Rom.

7.3 Översättningspraktik och kunskapscirkulation i tidigmodern tid

Inom det växande kunskapshistoriska fältet har under de senaste åren flera forskare pekat på översättningspraktiken som ett sätt att studera kunskap i rörelse. Parallellt har intresset för översatta texter vuxit också inom litteraturvetenskap, bokhistoria och idéhistoria. Istället för att se dessa som bleka kopior av ett original framstår den översatta texten idag som en kontextspecifik tolkning av ursprungstexten. Därmed kan den översatta texten fungera som källa till hur kunskap förändras och påverkas av en rad olika faktorer, allt från större samhälleliga strukturer till översättarens egna erfarenheter.

Sessionen syftar till att ge en ingång till förutsättningarna för översättande under tidigmodern tid genom att presentera två exempel på texter; en om lantbruksdrift från början av 1700-talet och en om lutherdomen från åren omkring 1600, där översättningar har skett från engelska respektive tyska till svenska.

I anslutning kommer också de möjligheter och svårigheter som finns på området att diskuteras, bland annat kopplat till den ökade tillgången på sökbara källor i det digitala forskningslandskapet och det framväxande kunskapshistoriska perspektivet.

7.4 Radikal samhällsförändring under 1900-talet

Ann-Judith Rabenschlag: Väst är hotat! Men vilket väst? (Re-)konstruktionen av ett politiskt begrepp inför det upplevda hotet genom radikal islamism

Ett århundrade efter Oswald Spengler publicerade sin kulturpessimistiska bestseller “Untergang des Abendlandes” präglar berättelser om hot mot västvärlden och rädslan inför dess kollaps åter igen den offentliga debatten. Då åskådarens politiska synvinkel avgör vilken hotbild som framträder (radikal islamism, Donald Trump som amerikansk president, högerpopulismens framväxt i hela Europa, flyktingkrisen) förblir även själva begreppet väst otydligt. Vad eller vem menas med väst, vad eller vem är hotad? I detta paper används terrorattacken mot julmarknaden i Berlin som exempel för att diskutera (re- )konstruktionen av väst som politiskt begrepp.

När julmarknaden i Berlin blev målet för en islamistisk terrorattack i december 2016 tolkades händelsen av både tysk media och politik som ett angrepp mot väst. Detta paper analyserar och jämför de olika tolkningar av väst som framfördes i debatten och tydliggör begreppets öppenhet inför olika politiska tolkningar. Pappret integrerar dessutom ett transnationalt perspektiv genom att jämföra de tyska reaktionerna med utlåtanden från andra europeiska statschefer som konfronterades med islamistisk terror i sitt hemland. Därmed tas frågan upp huruvida begreppet väst och dess framtid har speciell betydelse inom den tyska kontexten på grund av Tysklands historiska läge mellan öst och väst.

Helena Hill: Det andra åttiotalet" Utomparlamentarisk aktivism och motstånd mot högervåg och nyliberalism i 1980-talets Sverige

1980-talet har ofta beskrivits som ett decennium dominerat av högervåg och nyliberalism. Men decenniet präglades också av ett uttalat motstånd mot högerns genomslag, nyliberalism och mot kapitalism och kommersialism. Exempelvis uppstod en rad nya miljö- och kvinnorörelser, punk och postpunk och många husockupationer genomfördes. Visserligen gick många partier och rörelser åt höger och liberalism och nyliberalism fick ett ökat genomslag men flera forskare har visat att motståndet mot detsamma också var utbrett. Samtidigt är detta motstånd ännu i hög grad obeforskat och tex efterlyser Wiklund (2005) synteser och studier som tar ett större grepp om detta motstånd. I detta projekt undersöker jag utomparlamentariskt vänstermotstånd mot högervågen i 1980-talets Sverige. Jag undersöker hur motstånd och aktivism såg ut, vilka aktörerna var och vad de ville. Projektet tar utgångspunkt i händelserna vid tre s k allaktivitetshus: Ultrahuset i Handen, Svarta månen i Stockholm samt Vita huset i Täby. Dessa kan ses som centrala noder för många unga människor i och runt Storstockholmsregionen. Det gemensamma för dessa var protest och revolt mot nyliberalism, högervåg och kapitalism och ofta även kritik mot parlamentarism, kommersialism och den äldre generationen. Traditionella höger-vänsterpolitiska skalor ifrågasattes såväl som partipolitik i sig. Många var inspirerade av anarkism och syndikalism och förespråkade direkt aktion och direktdemokrati. I projektet undersöks vilka grupper och aktörer som samlades i de tre allaktivitetshusen, deras idéer och politiska budskap samt mot vad och vem protesterna riktades. Jag vill även undersöka medierapportering från olika händelser kring dessa hus. Projektet tar utgångspunkt i teorier om plats, politik och protest och undersöker hur och på vilket sätt platsen fick betydelse för såväl politiska protester som identitetsskapande. I projektet vill jag även utifrån Clare Hemmings (2005) syn på historieskrivning och begrepp som ”vågor” och vändningar” problematisera historieskrivningen samt nyansera synen på 1980-talet som så - ensidigt - dominerat av högervåg. Projektet bidrar därmed med kunskap om en rad politiska aktiviteter som formade en stor del av den då unga generationens politiska uppvaknande och identitetsskapande.

Helena Tolvhed: Borgerliga kvinnor och den andra vågens feminism i Sverige, 1961-1982

Den andra vågens feminism beskrivs generellt som socialistisk och radikal, och den “svenska modellen” för jämställdhet som utformades och implementerades under 1960- och 1970-talen har ofta tillskrivits socialdemokratin. Svensk historisk forskning har inte i någon högre grad uppmärksammat den idéutveckling kring, och arbete för, jämställdhet och ökad kvinnorepresentation som skedde på den politiskt borgerliga sidan under denna tidsperiod.

Vid historikermötet presenterar jag ett planerat forskningsprojekt som utforskar hur kvinnor i Högerpartiet/Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet, på sinsemellan olika sätt, mötte och verkade i 1960-talets könsrollsdebatt och 1970-talets andra våg av feminism. På vilka sätt inspirerades borgerligt sinnade kvinnor av, och omarbetade, tidens idéer och begrepp? Hur kom detta att omsättas? Källmaterialet hämtas i första hand från de tre partiernas kvinnoförbund.

Projektet analyserar de alternativa visioner kring och definitioner av ”kvinnors intressen” som formulerades här och som utmanade vänstersidans anspråk på att representera kvinnor som grupp. Projektet utforskar också den roll som jämställdhet spelade för borgerliga partiers modernisering och för mobilisering av kvinnor.

På ett mer övergripande plan syftar projektet till att kasta ljus över den utveckling som skett från 1980-talet, då jämställdhet som politikområde och vision allt mer har kommit att normaliseras, avradikaliseras samt i viss mån omtolkas i termer av individuella rättigheter. Projektet ansluter här till det internationella forskningsfältet ”Feminism in power”, med fokus på jämställdhetens institutionalisering och konsekvenserna av denna. Här kan studien bidra till att nyansera ett till synes abrupt skifte från vad som framställts som ett kollektivistiskt och vänsterprogressivt 1970-tal till ett i tilltagande grad individualistiskt 1980-tal.

Markus Lundström: Anarchist Waves and Feminist Historiography

This conference paper explores an undercurrent informing feminist ideas and actions across history – the anarchist waves by which anarchy expels patriarchy through a generic struggle against hierarchy. This line of thought begins with anarchist- feminism’s nascent articulation in the late nineteenth century, which revives through the 1970s, and now resurfaces in contemporary theory. Recognizing these anarchist waves sheds new light on an alleged, historical anomaly: feminist- motivated rejection of universal suffrage in a time when most women lacked voting rights. A broad content analysis of the anarchist-feminist corpus indicates that anarchism’s emblematic anti-authoritarianism provided a guiding star for recurrent resistance, against and beyond male domination, a struggle that bypassed electoral politics. In this historiographic vein – of tuning in to anarchist waves – the paper aims to offer additional entry points to the plural history of feminist ideas and actions.

7.5 Före metoo: Rättvis rättsskipning, rättvisa rättigheter eller rättslösa kvinnor

Sessionen kommer att behandla hur frågan om hur rättvisa för kvinnor har formulerats i olika nordiska, baltiska och ryska sammanhang, hur kvinnors rättigheter har diskuterats samt vilka lagar som har skipats (eller inte), institutionerna som skapats (eller inte) och hur rättigheterna har antingen utvidgats eller krympts. Vi visar hur kvinnors rättigheter har förändrats från 1960-talet till 2016 och hur rättigheterna antingen blivit till en fråga om mångfald – eller skapat backlash.

Sessionen kommer att behandla hur frågan om hur rättvisa för kvinnor har formulerats i olika nordiska, baltiska och ryska sammanhang, hur kvinnors rättigheter har diskuterats samt vilka lagar som har skipats (eller inte), institutionerna som skapats (eller inte) och hur rättigheterna har antingen utvidgats eller krympts. Vi visar hur kvinnors rättigheter har förändrats från 1960-talet till 2016 och hur rättigheterna antingen blivit till en fråga om mångfald – eller skapat backlash.

7.6 Läromedel

Daniel Andersson: Det förflutnas omvälvningar i den moderna tidens förnimmelse: Framställningar av frihetstiden och Gustav III i läromedel 1870–1925

Frihetstiden och gustavianska tiden har varit omstridda epoker i svensk historiekultur. Kontrasten mellan frihetstidens parlamentariska men samtidigt korrumperade inslag och Gustav III:s despotiska men samtidigt ståndsutjämnande regeringstid, har skapat vilt skilda synsätt på 1700-talets omvälvningar. Synen på epokerna har påverkats av de samtida politiska och kulturella strömningarna i samhället. Detta paper kommer att behandla aspekter av mitt avhandlingsprojekt som berör historiekultur kopplat till och framställningarna av frihetstid och Gustav III:s regeringstid under 1800-, och 1900-talet. Historiekulturen som är föremål för undersökningen gör sig gällande på alla plan i samhället där historia produceras, konsumeras eller används, vilket gör att avhandlingsprojektet även får en tydlig historiebruksdimension. Det övergripande syftet är att undersöka hur frihetstiden och Gustav III: regeringstid har framställts i svensk historiekultur och historieförmedling under perioden 1870–1990. Fyra olika områden kommer granskas där historia har skapats och förmedlats i samhället, dessa är historieforskning (historiografiska området), historieläroböcker (historiedidaktiska området) och offentliga politiska debatter och populärhistoria. Ett huvudsakligt fokus ligger på undersökningen av relationen mellan dessa områden och hur de sinsemellan har styrt framställningarna. Studien kommer således att bestå i en textuell komparation för att se vilken eller vilka som är de drivande faktorerna samt avgöra hur de har påverkat varandra.

I detta paper analyserar jag en del av det historiedidaktiska området genom en genomgång av läroböckers beskrivning av frihetstiden och Gustav III:s regeringstid mellan 1870 och 1925. En central del av genomgången kommer vara granskningen av hur framställningarna av epokerna går att koppla till föreställningar om det demokratiserade samhälle som börjar växa fram under perioden. Metoden som kommer användas är en kvalitativ hermeneutisk textanalys. Teoretiskt kommer studien att utgå ifrån Jörn Rüsens historiekulturella dimensioner.

Mersija Fetibegovic: Vilka var jugoslaverna? En studie av partiideologernas konstruktion av den etniska och övernationella identiteten ”jugoslav” i läroböcker från 1960- och 1970-talet

Syftet med den här studien är att analysera hur jugoslavismen producerades genom skolväsendet i forna Jugoslavien och hur denna nationalitetsproduktion tog sig uttryck i läroböcker för skolbarn. Vad menas då med begreppet ”jugoslavism”? Idéer om ett sydslaviskt närmande har funnits sedan 1800-talet, men konstruktionen av ”jugoslaven” som en övernationell identitet jämsides en etnisk identitet blev till ett nationalpolitiskt projekt från partiideologernas sida först på 1960-talet och framåt. 1958 införde politikern Edvard Kardelj begreppet ”jugoslavisk socialistisk medvetenhet” då han anlade ett marxistiskt perspektiv på sekelskiftets sydslaviska idéer.[1] Enligt historikern Sanimir Resić och slavisten Svein Mønnesland råder det en osäkerhet kring om partiideologerna hade som mål att få de olika etniska identiteterna att sluta existera för att sedan smälta samman i en ny jugoslavisk etnicitet, eller om syftet var att skapa en övernationell jugoslavisk identitet parallellt med de etniska identiteterna. Mønnesland menar att kommunisternas kampanj troligtvis gick ut på att skapa en ”jugoslavisk människa” i form av en sammansmältning mellan de sydslaviska grannfolken, men att detta av taktiska skäl inte kunde deklareras öppet.[2] Balkanhistorikern Katrine Hilde Haug har undersökt hur partiideologerna hanterade den nationella frågan. Genom att bygga en decentraliserad stat och erkänna nationella minoriteters rättigheter samt garantera republikers autonomi, hoppades partiideologerna att medborgarna skulle bekänna sig till jugoslavismen.

En vänsterinspirerad nationalism konstruerades där partiideologerna pekade ut väst, ”Zapad”, och Sovjetunionen, ”Sovjetski Savez”, som fienderna.[3] AVNOJ-gränserna och de nya nationella etiketterna förefaller ha varit kommunisternas ingenjörskonst, där de försökte tillmötesgå nationalistiska värderingar i hopp om att något sådant inte skulle tillskrivas något värde i framtiden. Min ambition är att specifikt analysera läroböcker för skolbarn för att bättre kunna bidra med kunskap på området.

Studien tar sin utgångspunkt i Benedict Andersons teori om nationen som en föreställd och konstruerad gemenskap.[4] Eftersom den jugoslaviska identitetens historiska och kulturella innehåll till stora delar är ett outforskat område, vill jag med hjälp av Andersons teoretiska utgångspunkter och med hjälp av läroböcker från 1960- och 1970-talet undersöka innehållet i denna identitet. Undersökningen handlar således om att analysera partipolitikens historiebruk i relation till begreppet ”jugoslav” för att på så sätt blotta vad det var för övernationell och etnisk identitet de ämnade konstruera hos medborgarna. Slutligen kan två grundläggande frågor formuleras till läroboksstudien mot bakgrund av tidigare forskning:

Hur försökte partiideologerna, med hjälp av skolväsendet, konstruera den etniska och övernationella identiteten “jugoslav” genom att hänvisa till historia?

Vilket historiskt och kulturellt innehåll tillskrev partiideologerna den etniska och övernationella identiteten ”jugoslav”?

[1] Sanimir Resić, En historia om Balkan – Jugoslaviens uppgång och fall, Falun 2010, s. 238.
[2] Svein Mønnesland, Før Jugoslavia og etter, 4:e rev. uppl., Oslo 1999, s. 220. [3] Hilde Katrine Haug, Creating a Socialist Yugoslavia: Tito, Communist Leadership and the National Question, New York 2012, s. 76-77.
[4] Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning, Göteborg 1993, s. 21.

Daniel Nyström: Temporala föreställningar om demokrati i SO-ämnenas läromedel

Tillhör Historiedidaktik spåret.

Följande projekt är ett bidrag till jämförande SO-didaktisk forskning om skolans demokratiuppdrag. Projektet fokuserar på olika temporala diskurser som kringgärdar demokratibegreppet i samtiden.

Att främja barns och ungdomars utveckling mot att bli aktiva och ansvarstagande, empatiska och reflekterande samhällsmedborgare har en framskjuten plats inom samtliga SO-ämnen. Tendenser i samtiden som högerextremism och islamistisk radikalism, framgångar för reaktionära och nationalistiska politiska partier, klimat- och miljöhot, populistiska rörelser som ifrågasätter etablerade fakta och kunskaper, ställer höga krav på lärare, elever och skolledningar vad gäller analytiska och kritiska färdigheter.

Utgångspunkten i projektet är att förståelsen av skolans demokratiuppdrag måste ta avstamp i samhällets heterogenitet för att förbli ett relevant koncept. Projektet utgår från Ernst Blochs uppmärksammande av förekomster av det icke samtida i samtiden. Kort menar Bloch att det moderna samhället tenderar att marginalisera oönskade uttryck och positioner genom att beskriva dem som otidsenliga eller omoderna. Konsekvensen blir en problematisk hierarkisering av faktiskt och samtidigt existerande uttryck och positioner.

Idén till projektet kommer ur att jag återkommande varit engagerad som föreläsare inom Skolverkets och Forum för levande historias kurs ”Motverka rasism och främlingsfientlighet i förskola och skola” som vänder sig till lärare och rektorer i grundskola och gymnasium. Lärare och rektorer har vid dessa kurstillfällen gett uttryck för frustration över avståndet mellan en förment inkluderande demokratidiskurs och verklighetens faktiskt existerande konfliktytor och spänningsförhållanden. Lärarna och rektorerna framhåller att det är stor skillnad mellan att prata om demokratiska värdering och att hantera diskriminering och problematiska attityder i den vardagliga verksamheten.

Det är viktigt att studera vad som bidrar till att upprätta denna distans mellan diskurs och den skolnära verkligheten. Min tanke är att demokratibegreppets innehåll inte enbart bestäms av normativa föreställningar om vad som är demokratiska värderingar och åsikter. Demokratibegreppet är också en produkt av aktiva exkluderingar av innehåll som inte anses tillhöra begreppet och – i förlängningen – det demokratiska samhället. Dessa exkluderingar är, för att uttrycka sig lite underfundigt, ett demokratiproblem och en faktor som bidrar till att upprätta det nämnda glappet mellan diskurs och verklighet

7.7 Civilstånd, kön och klass - Gränser och rättigheter

Familjebildning, giftermål, skilsmässor och andra typer av stadieövergångar har i alla samhällen varit sammankopplade med rättigheter, ritualer, religion, makt och kapital. De har bidragit till att ge samhällen stadga och ordning, men har samtidigt både påverkat och påverkats av rådande föreställningar omkring t.ex. ålder och kön. Ordningarna i samhället samspelade med både skriven och oskriven lag om hur de sociala relationerna skulle upprätthållas och fungera. De sociala relationer som vanligen brukar uppmärksammas inom historisk forskning är klass och numera även kön, etnicitet och generation. Detta är viktiga relationer att beakta, men de kan fördjupas om även civilstånd inkluderas som ett teoretiskt verktyg. Med civilstånd menas positionen att vara ogift, gift, omgift, skild, änka eller änkling, men begreppet inkluderar även relation till föräldrar, antal syskon och placering i syskonskaran.

I denna session belyses civilstånd ur olika aspekter kopplade till den definition av civilstånd som ges ovan. Att tidigt bli föräldralös, vara yngst i syskonskaran, förbli ogift och leva ihop med syskon, bli hemmadotter eller leva ensamstående med eller utan barn. Civilstånd ses ur ett bredare perspektiv där fler faktorer än giftermål beaktas.

Ulla Rosén talar om hemmadottern. Ur ett klass- och genusperspektiv analyseras kvinnors ansvarstagande för omsorg till föräldrar, svärföräldrar, make eller andra närstående. Analysen inriktas dels mot hur omsorg inom familjen ordnades, och dels mot de följder kvinnors obetalda omsorgsarbete medförde och som diskuterades som problem inom det socialpolitiska området. Särskilt fokuseras på hemmadottern, i regel den yngsta dottern vars öde var förutbestämt att stanna kvar i hemmet för att ta hand om sina föräldrar. Företeelsen uppmärksammas kring förra sekelskiftet och förekom några årtionden in på 1900 talet. Utifrån Karl Polanyis teorier om in-, ur- och återinbäddning ses hemmadottern som familjens svar i skarven mellan privat och offentlig äldreomsorg. Men vad hände med dottern när hennes insatser inte längre behövdes?

I Martin Dacklings bidrag diskuteras bondehushåll med flera ogifta syskon. Sådana syskonjordbruk var i princip okända före 1800-talets sista decennier, men ökade snabbt i omfattning i början av 1900-talet. Istället för en ordning där ett barn övertog gården och övriga syskon lämnade densamma, så slutade generationsväxlingen i ett stort antal fall med att flera syskon stannade kvar och drev jordbruket tillsammans. Ett kännetecken för dessa hushåll var att mycket få syskon gifte sig och att hushållets sammansättning tidigt konserverades. I viktiga avseenden närmast ersatte syskonskap äktenskap. Med utgångspunkt främst i en undersökning av hushållens struktur samt en intervjustudie fokuseras på hur syskonjordbrukens framväxt kan förstås. Varför blev så många av dessa syskon ogifta? På ett övergripande plan relateras frågan till olika strategier och lösningar för bland annat social omsorg i spåren av att 1800-talets starka hemmansägarekonomi gick mot sitt slut.

Ulla Rosén: Civilstånd, kön och klass - hemmadottern som anhörigvårdare Session: Civilstånd, kön och klass

Ur ett klass- och genusperspektiv analyseras kvinnors ansvarstagande för omsorg till föräldrar, svärföräldrar, make eller andra närstående. Analysen inriktas dels mot hur omsorg inom familjen ordnades, och dels mot de följder kvinnors obetalda omsorgsarbete medförde och som diskuterades som problem inom det socialpolitiska området. Särskilt fokuseras på hemmadottern, i regel den yngsta dottern vars öde var förutbestämt att stanna kvar i hemmet för att ta hand om sina föräldrar. Företeelsen uppmärksammas kring förra sekelskiftet och förekom några årtionden in på 1900 talet. Utifrån Karl Polanyis teorier om in-, ur- och återinbäddning ses hemmadottern som familjens svar i skarven mellan privat och offentlig äldreomsorg. Men vad hände med dottern när hennes insatser inte längre behövdes?