Jonas Sjölander

Docent i historia.

Undervisning

Är undervisande lärare i historia och undervisar även inom Programmet för integrations- och mångfaldsstudier samt lärarutbildningen vid Linnéuniversitetet.

Forskning

Min forskning har varit inriktad mot sociala relationer och politisk ekonomi och på frågor om hur den svenska fackföreningsrörelsens strategier och politik har påverkats av den globala kapitalismens omvandlingar. Mina forskningsintressen har också varit inriktade mot mänskliga rättigheter, arbetsmigration, migration och flyktingskap. I mina publiceringar har jag knutit an till nyare internationell forskning om fackföreningsrörelser, sociala rörelser och internationell arbetsdelning. Den problematiserar strukturella skillnader i livsbetingelser mellan nord och syd och vad dessa skillnader innebär i fråga om möjligheter och hinder för fackföreningsaktivister att agera och interagera inom eller utanför de existerande fackliga internationalerna, men också inom andra gränsöverskridande sociala rörelser. I min doktorsavhandling Solidaritetens omvägar (2005), var denna tematik tydlig.

Jag har i stor utsträckning ägnat mig åt vetenskaplig diskussion och forskning kring frågor om fackföreningar, globalisering och transnationell solidaritet. Men gemensamt för min vetenskapliga produktion är att den teoretiskt och empiriskt och från olika infallsvinklar fokuserar gränsöverskridande produktion, maktrelationer, och arbetsdelning. Av särskilt intresse är studiet av asymmetriska fackliga och ekonomiska relationer i ett globalt perspektiv, postkoloniala maktförhållanden, eurocentriska föreställningar, rasifiering, samt klass- och genusrelationer.

Några år efter disputationen i Växjö blev jag Marie Curie Postdoc Fellow. Projektet handlade om relationer mellan fackföreningsrörelserna i Sverige och Sydafrika under apartheidtiden. Vistelserna i Sydafrika och möjligheten att på allvar få ta del av den sydafrikanska historiografin, samhällsdebatten och kontexten. Den dominerande berättelsen om befrielsen från apartheid utgår i stor utsträckning från den tidigare exilorganisationen ANC:s och antiapartheidrörelsens tolkningar och bedömningar, medan andra och alternativa synsätt, exempelvis de fackliga perspektiven, har haft svårare att tränga igenom. Utvecklingen i Sydafrika har i hög grad blivit föremål för en kamp om historien, där rörelser och uttryck som uppträdde oberoende av ANC, under framför allt 1980-talet ges begränsat utrymme eller raderas ut från den hegemoniska berättelsen om vägen till befrielsen. Redan under arbetet med doktorsavhandlingen arbetade jag mycket med muntliga källor och inslaget av Oral history har sedan följt min fortsatta forskning. Åren i Sydafrika har haft stor betydelse för hur mina forskningsintressen utvecklades. I Sydafrika tilltog även mitt intresse för utbildningsfrågor liksom barns och ungdomars livsvillkor. Ett fungerande utbildningssystem är utan tvekan en av nycklarna till en utveckling som främjar social, politisk och ekonomisk hållbarhet och rättvisa, inte bara i Sydafrika utan även härhemma. Sedan dess har jag allt mer kommit att intressera mig för utbildning, pedagogik, historiedidaktik och skolutvecklingsfrågor. Det faktum att jag under några år (2016 – 2020) har varit anställd som forskningsledare vid den kommunala utvecklingsavdelningen Pedagogisk inspiration i Malmö har också gjort sitt till.

Uppdrag

Är ledamot i Programrådet för masterprogrammet i kulturvetenskaper.