Per Israelson

Min ingång till akademiskt arbete och humanistisk kunskapsproduktion utgår från den ekologiskt och cybernetiskt orienterade posthumanism som vi finner hos bland andra Katherine Hayles, Donna Haraway och Mark Hansen, med betoning på komplexitet, process och relationer i öppna system. Som litteratur- och medieforskare har min forskning fokuserat på deltagande processer och kollektivt samskapande, mellan människor, men också mellan människor och tekniska mediesystem.

Centralt för mitt arbete är tanken på agens och subjektivitet som distribuerade processer. En posthumanistisk förståelse av subjektivitet är idag avgörande för att bemöta och kritisera den fångst- och kontrollapparat som nu förfinas av övervakningskapitalismens maskininlärning. Inför denna apparat, med en posthumanistisk förståelse av distribuerad affekt och kognition, blir traditionella humanistiska kompetenser som närläsning och uppmärksamhet på det partikulära och specifika i det kulturella objektets känslostrukturer potentiella motståndshandlingar. Detta utvecklar jag i min forskning och i mitt arbete som lärare.

Undervisning

Jag undervisar huvudsakligen på masterprogrammet Media, Democracy and Human Rights, liksom inom vårt program för Media Entrepreneurship.

Forskning

Min forskning har fokuserat på en rad olika kulturella objekt och kontexter. I mitt avhandlingsarbete tillämpade jag posthumanistisk medieekologi för att teoretisera och analysera fantastikens deltagarestetik. Detta innebar att jag dels formulerade ett teoretiskt ramverk för att analysera samskapande och förkroppsligat deltagande, dels undersökte en mängd olika kulturella objekt och deras medieekologiska relationer, liksom fokuserade teknologiers sammanflätning med fantasi och föreställningsförmåga. Såväl detta ramverk som den forskningsmetod jag tillämpande har jag utvecklat i min fortsatta forskning.

Mitt postdokprojekt undersökte samtida postdigital seriekultur, huvudsakligen utifrån svensk och norsk kontext, med fokus på kreativa miljöer och hur digitalisering skapat nya förutsättningar för kreativa processer och distributions- och konsumtionsformer inom seriekulturen.

Min forskning de senaste åren har handlat om hur tekniska system, som franchisestrukturer och språkmodeller, organiserar kunskap, fantasi och kreativitet, bland annat i amerikanska superhjälteserier och AI-generad manga.

Till årsskiftet inleder jag, tillsammans med tre andra forskare, det treåriga projektet ”Syntetiskt förflutet” som undersöker historicitet och historieförståelse i relation till språkmodeller och maskininlärning. Projektet är finansierat av Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond. Jag deltar också som representant för Linnéuniversitetet i forskningsklustret AI Futures of Culture and Memory, inom WASP-HS, som berör AI och kulturellt minne och kreativitet.

Under 2026 bedriver jag även projektet "Spekulativ mediearkeologi: kreativ historicitet i datafieringens tidevarv", som i en serie om två workshopar undersöker och experimenterar med de nya förutsättningar för samskapande av det kulturella minnet som modeller för maskininklärning medför. Syftet med projektet är att formulera en stabil, posthumanistisk kritik av datafiering och teknisk acceleration, som utgår från tekniskt samskapande. Projejktet bekostas av Linnéuniversitetets excellensmedel för 2026.

Uppdrag

Vid sidan av forskning har jag haft och innehar uppdrag som redaktör för akademiska tidskrifter, som Culture Unbound, Sensorium och Imagining the Impossible. Jag har även varit gästredaktör för konst- och poesitidskriften OEI.

Sedan 2005 har jag varit verksam som kritiker och skribent, där jag framför allt skrivit om populärkultur, tecknade serier och barn- och ungdomslitteratur. Jag har även arbetat i perioder för Kulturrådet, med läsfrämjande verksamhet och som medlem i arbetsgruppen för barn- och ungdomslitteratur och arbetsgruppen för bildverk.

Sedan 2025 är jag Linnéuniversitetets representant i Humtank