Innovation genom ekonomi, teknik och design - inriktning företagsekonomi, masterprogram

Ramona Hallgren läser inriktningen design. Hennes grupp samarbetar med företaget CumVex, som jobbar med kontorsmöbler. Eftersom CumVex är baserade i Växjö är det lätt för gruppen att träffa dem utan att behöva planera långt i förväg.

– Företaget är väldigt mottagliga för våra idéer och lyssnar på vad vi har att säga. Att de dessutom är lokala är en stor fördel, nästan en lyx, säger Ramona.

Även samarbetet inom gruppen går bra. Alla grupper består av studenter från de tre olika inriktningarna ekonomi, teknik och design.

– Det intressanta med det här arbetet är att jag som designer har en annan typ av seende. Till skillnad från ekonomer och ingenjörer tänker jag inte lika mycket på produktion och pris i första steget när det gäller att generera idéer, berättar Ramona.

Sebastian Duque läser ekonomiinriktningen på programmet. Han säger att det är lärorikt att jobba tillsammans med de olika inriktningarna.

– Alla har olika perspektiv och ser processen annorlunda. Man får lära sig hur designers och ingenjörer tänker, precis som i verkliga livet, säger han.

Sebastians grupp arbetar med Alstermo Bruk, ett företag som producerar resväskor. De håller kontakten via e-mail, men även via besök från båda hållen. Sebastians grupp har valt att utgå från ett fokus på hållbarhet och utveckla en ny produkt.

– Först jobbade vi fyra veckor med att utveckla en designmodell och nu är vi i ingenjörsprocessen. Efter det kommer vi jobba fyra veckor i ekonomiprocessen. På så sätt lär man sig hela utvecklingsprocessen, vilket är intressant, säger Sebastian.

Joe Sullivan läser ingenjörsinriktningen och arbetar med företaget Quickbutton, som är en leverantör av kampanjknappar, namnskyltar och konferensbrickor. Joes grupp har också haft ett hållbarhetsperspektiv vid utvecklingen av deras produkt och de har valt att använda bambu som material.

– Man har verkligen en fördel av varandras kompetens och tidigare erfarenheter inom gruppen. Jag har till exempel aldrig arbetat med ekonomi innan. Hela utbildningen är väldigt inriktad på teamwork och grupparbete, berättar han.

Vad är innovation?

AH: Frågan diskuteras alltid i klassen. Jag tycker det är att ge liv till något gammalt, det kan vara en produkt eller en process, en organisation. Att göra något bättre av något redan befintligt. Skapa något som slutanvändaren inte vet att den behöver kan det också vara.
DD: Det är ett begrepp för att göra nya saker mycket bättre än de tidigare gjorts. Det ska vara nytänkande och överraskande. Kreativt tänkande med hjälp av olika metoder som gör att man kommer på nya ideer.
AH: Alla discipliner behövs för att skapa en innovation, man kan inte göra det själv. Det är det som är så bra med den här utbildningen, att vi lär oss redan på universitetet att jobba tillsammans!

På vilket sätt har din syn på ditt eget ämne påverkats av att arbeta i en multidisciplinär miljö?

AH: Efter att ha gått några kurser nu så förstår jag mer, framför allt ute på företag, att alla i gruppen behövs och alla har lika mycket att tillföra. Man ser den större bilden av projektet, än att var och en jobbar med bara med sitt. Det här blir mer verkligt.
DD: Man får ett bättre resultat när man samarbetar med olika discipliner. Man får andra sätt att se på projekten och förstår hur viktigt det är att lyssna på omgivningen, vilket är bra att lära sig som ingenjör (som annars kanske inte alltid lyssnar på andra utan tror att de kan mest, skratt).
AH: Vi har mycket roliga dialoger mellan de olika disciplinerna i klassrummet.

Hur funkar samarbetet i kurser?

DD: Vi läser alla kurser tillsammans, det är alltid grupparbeten och man lär känna varandra väldigt bra, därför träffas man också mycket utanför kurserna.
AH: Vi har både olika akademiska bakgrunder, och alla kommer från olika länder, pratar olika språk och olika åldrar vilket gör samarbetet väldigt intressant och det lär man sig väldigt mycket av. Utbildningen är en jättebra förberedelse för att jobba på ett multinationellt företag.
DD: Det är en bra mix, några har börjat direkt efter sin kandidat och några har 10 års arbetserfarenhet.

Hur går en kurs till?

AH: Första kursen var med Ikea och då fick vi en brief direkt att jobba med. I nästa kurs jobbade vi med olika företag och då var det en mer öppen brief som studenterna fick vara med och forma själva.
DD: Just nu jobbar två grupper med olika organisationer inom kommunen och den tredje gruppen jobbar med Ikea. I den här kursen var det en öppen brief, det var upp till studenterna att hitta vad som behöver förbättras.
AH: Samma grupp jobbar tillsammans hela terminen, vilket gör att man växer med gruppen och utvecklas ihop. Man lär sig mycket om samarbete när man är med samma grupp så lång tid.

DD: Det är mycket presentationer både i klassen, och för företag och offentligt, vilket gör att man får öva mycket på det och känner att man blir bra på det!
AH: Det känns verkligen att man tränas på hur det är att jobba och förstår hur det kommer att vara ute i arbetslivet.
DD: Det är mycket kontakt med företag, både uppdragsgivare och andra samarbetsföretag vilket gör att man får ett stort kontaktnät redan under utbildningen.

För de flesta är inte engelska modersmålet, spelar det någon roll för utbildningen och utbildningens kvalitet?

AH: Det kan vara tålamodsprövande för att samtalet går långsammare när alla pratar på sitt andra språk, men det gör också att man hinner tänka efter och man får anstränga sig för att förstå vad alla verkligen menar. Kommunikation är en nyckel i det här programmet, men i takt med att alla blir bättre så kommer man in i det mer. En del kommunikationsmissar och missförstånd blir det, men vi försöker göra något positivt av det. Alla utvecklas väldigt mycket.
DD: Jag tycker att det funkar bra, man lär sig mycket av varandra och lär sig lyssna på varandra noggrannare och man utvecklas under tiden.

Hur ser du på din framtida roll? Var tror du att du kommer vara om 5 år?

AH: Jag vill jobba med produktutveckling på IKEA, och den här utbildningen ger mig en bra grund för det.
DD: Jag vill jobba som projektledare eller konsult, gärna med samarbeten med många olika stora företag. Jag gillar att vara på olika ställen och är flexibel.

Jag heter Juliana Restrepo. Jag är född och uppvuxen i den vackra och ständigt utvecklande staden Medellín, Colombia. Det vill säga Colombia i Sydamerika, inte Columbia i USA, många blandar ihop dessa två ställen. I Medellín studerade jag industridesign i fem år och arbetade som evenemangsdesigner för DDB Colombia, en reklambyrå. Efter dessa erfarenheter var jag redo för mitt nästa äventyr - att flytta till London. Under mina fyra år i London hade jag turen att få lära mig från ett antal olika arbets- och livserfarenheter. Trots att jag älskade London (och fortfarande gör det) beslutade jag och min oss för att flytta till Växjö - min mans hemstad - eftersom vi ville uppfostra vår son i en mindre stad och vara närmare släktingar. 

Under mina första månader i Sverige läste jag en grundkurs i svenska och jag såg fram emot spännande utmaningar i Sverige. Det var då jag fann masterprogrammet ” Innovation genom ekonomi, teknik och design ” En av de anledningarna till att jag sökte in till programmet var samarbetet med IKEA och naturligtvis det faktum att programmet bygger på ett tvärvetenskapligt samarbete. Under mina första två år utvecklades jag som designer och förbättrade mina samarbetsförmågor. Jag utvecklade även ett stort intresse för metadesign, designtänkande och hållbarhet.

Jag känner mig så stolt över att arbeta som designer. Jag tror att designers har ett stort ansvar, både nu och i framtiden, eftersom jag ser designers som "anslutningsnycklar / verktyg" mellan olika discipliner, färdigheter och kulturer. Världen förändras så snabbt att vi knappt kan förstå den. Vi måste lära oss, dela, kommunicera och arbeta bättre tillsammans.

Jag arbetar nu som interiörarkitekt på IKEA i Älmhult. Jag är ständigt nyfiken och arbetar i en dynamisk miljö där människor inte är rädda för förändringar. Jag ser fram emot framtiden, och vart den kommer att ta mig!

Under Annas studier på Linnéuniversitetet så var målet med utbildningen att få jobba med produktutveckling på IKEA. Idag arbetar hon på marknadsavdelningen på IKEA i Älmhult och tycker att utbildningen gett henne en bra grund att stå på.

– På IKEA jobbar jag främst med lokal marknadsföring, administrerar den lokala hemsidan, deras instagramkonto och de digitala skärmarna som rullar i varuhuset. Jag är även med och utvecklar handelsplatsen i Älmhult där vi försöker utöka samarbetet med andra IKEA-enheter i Älmhult, men också samarbetet med övrigt näringsliv. Jag koordinerar även aktiviteter i varuhuset som är riktade till vårt lokala upptagningsområde, till exempel förhandsvisningar av kollektioner för IKEA FAMILY medlemmar.

Redan under studietiden arbetade Anna på IKEA, då som restaurangbiträde och säljare. Men efter sin masterexamen inom innovation så sökte hon jobb på IKEA som låg närmare det som hon studerat, och fick det. Kontakten med IKEA under studietiden skapade bra förutsättningar för att skapa viktiga kontakter.

– Jag skrev mitt examensarbete på IKEA of Sweden i Älmhult. Jag studerade produktutvecklingsprocessen och fokuserade på hur organisationskultur kan påverka kunskapsöverföring både positivt och negativt i stora multinationella företag. Min D-uppsats ledde till ett utökat nätverk på olika IKEA bolag i Älmhult, eftersom jag träffade och intervjuade många anställda i min undersökning. Utöver det ledde min sista termin av examensarbete till en bredare förståelse av IKEAs arbetsprocesser och organisationskultur som jag har nytta av i mitt dagliga arbete idag.

I februari i år stod Svenska institutet värd för ett online-Hackathon. Ett arrangemang med syfte att designa, testa och genomföra idéer med fokus på rörlighet. Linnéuniversitets studenter från programmet Innovation through business, engineering and design blev tilldelade Hackathon Spirit Award. Team BED @ LNU fick motta priset för sitt aktiva engagemang, sitt samarbete med andra, och sin genomgående positiva energi. De studenter som ingick i det vinnande laget var Astrid Cox, Eliot Bota, Erik Ström, Jonas Thordeman Andersson och Varun Kishore.

- Vi var väldigt aktiva under arrangemanget, deltog i olika mini-utmaningar och knöt kontakter med andra deltagare, organisatörer och partnerföretag. Vi hängav oss helhjärtat åt hackathonet under helgen och hade väldigt roligt. Detta pris är ett erkännande av vår insats, säger Astrid Cox, lagledare för gruppen.

Hackathonet innehöll ett antal olika utmaningar och laget kände att deras uppsättning av färdigheter var särskilt väl lämpad för IKEA-utmaningen ”VIP Truck Drivers”. Utmaningen var att komma på lösningar som kan bidra till att öka säkerheten för lastbilschaufförer i Indien.

- Utmaningen presenterades av IKEA Logistics and Supply Chain Operations. IKEA inser att lastbilschaufförerna utgör en avgörande del i deras värdekedja och att de är av yttersta vikt. Därför bad IKEA lagen att presentera idéer kring hur man kan bemöta de största säkerhetshoten som dessa lastbilschaufförer möter varje dag på Indiens vägar, berättar Varun Kishore, en av lagmedlemmarna.

Komma fram till en lösning – Vip pit stops

För att ta sig an utmaningen och komma fram till en lösning använde sig laget av många av de metoder som de använder sig av på innovationsmastern.

- Då vi hade multidisciplinär talang inom laget jobbade vi efter problemslösningscykeln från definition till analys och diagnos, där vi stannade strax efter lösningsdesign. Vi gjorde research, diskuterade, samarbetade och skrattade oss fram till en förståelse av problematiken. Vi fick klart för oss att de vanligaste anledningarna till olyckor på vägarna i Indien är vårdslös körning, ouppmärksamma förare och andra bilister på vägarna, förklarar Astrid.

Deras lösning för att främja chaufförers säkerhet i Indien verkar på flera plan, med hjälp av positiv förstärkning. Det första steget berör individuella chaufförer genom att främja ett gott vilobeteende. Utgångspunkten är att skapa ett nätverk av lastbilsrastplatser i Indien med tillgång till basala bekvämligheter och en plats att stanna för att ta paus. Det andra steget verkar på företagsnivå och kan ses som en fortsättning på arbetet med chaufförers vilobeteende, samt att ta itu med schemarelaterad stress. Den slutliga fasen fokuserar på den nationella nivån.

- Vi vill skapa en nationell standard där man använder appen och körloggar för alla transporter. Vi ser detta som ett sätt att driva ekonomisk tillväxt, förbättra arbetsvillkor och även förbättra folkhälsan och säkerheten. Lastbilstransporter i Indien var en helt ny värld för oss att sätta oss in i. Till exempel hur professionen uppfattas i Indien och vilka utmaningar som den genomsnittliga ”desi”-chauffören står inför på daglig basis var verkligen en ögonöppnare, avslutar Astrid.

Världen står inför globala utmaningar som måste lösas för att skapa ett hållbart samhälle för framtiden, där vi på innovativa och smarta vis använder resurser och hittar sätt att arbeta tillsammans.

Samarbetet The Bridge bygger på gemensamma värderingar med en stark koppling till Småland, förenade krafter och olika kompetensområden. Allt med syftet att uppnå ett dynamiskt utbyte mellan den akademiska världen och näringslivet. Vår ambition är att skapa nya perspektiv, banbrytande innovationer och ömsesidig nytta. Därigenom stärker vi den regionala konkurrenskraften och ökar den internationella synligheten. Detta är vårt sätt att skapa ny kunskap och att bygga broar mellan den akademiska och den entreprenöriella världen. Detta är vår väg mot en hållbar framtid.

Läs mer om The Bridge

"It's like I want to eat the product" Det var den feedback som Lars Dafnäs, Senior Range Manager på IKEA, gav till några av studenterna när de visat upp en produktidé i en kurs på masterprogrammet Innovation genom teknik, ekonomi och design.

Presentation Tvättråd.

Två studenter draperar ett lakan över ett föremål i klassrummets ena hörn. Några andra kommer med en blå IKEA-kasse som verkar innehålla någon slags prototyp. En dator skickas över borden när några studenter gör de sista förberedelserna inför sin presentation. Stämningen är laddad.
Tvättråd kallas dagens aktivitet när studenterna på masterprogrammet Innovation through business, engineering and design får visa upp resultatet av sitt arbete. Hela första raden i klassrummet är fylld av gäster som till vardags jobbar med produktutveckling på IKEA i Älmhult. Nu ska innovationerna "tvättas" – håller de för att bli produkter i företaget?
Under de första veckorna på utbildningen har studenterna jobbat med uppdrag på temat "Livet hemma". Uppdragsgivarna kommer just denna kurs från olika avdelningar på samma företag.

Brief.

Hur kan det bli roligt att köpa en matta? Det är en del av briefen som en av grupperna jobbat med. Briefen, som är utgångspunkten för uppgiften, beskriver ett behov som företaget sett på marknaden. Studenterna har delats upp i grupper som fått varsitt uppdrag. I varje grupp finns studenter från både teknik, ekonomi och design.

På några veckor har studenterna tagit fram olika förslag för att lösa sin uppgift. Tillsammans har de ideat, brainstormat, reviderat, och prioriterat. Det som först var många olika produktidéer har till idag blivit en idé per grupp. Till denna idé har studenterna jobbat med ett helhetstänk; allt från att fundera på hur produkten ska bli attraktiv för målgruppen, ta fram en prototyp, skissa på konstruktion, välja och räkna på material och föreslå hur och var produkten ska tillverkas, förpackas och hur den skall transporteras på bästa sätt för miljön. Hur gör vi en hållbar design? Vilken teknisk konstruktion fungerar bäst?

Vinst.

Det räcker inte med en tilltalande idé, den måste också bli lönsam. Studenternas presentationer innehåller tankar om många delar i processen att utveckla en produkt från idé till marknad. Publiken får bland annat höra följande:

– Genom att i konstruktionen dela den här detaljen i två delar kan vi utnyttja mer av materialet, vilket både sparar kostnader och ger en mer flexibel produkt.

– Med en guide på webben får kunden hjälp att planera sitt köp.

– Om vi lägger tillverkningen i den här regionen av Kina, och levererar volym X får vi en lönekostnad....

– Men om vi väljer en småländsk industri som är helautomatiserad kommer vi istället undan med färre arbetstimmar, så på sikt är det säkert lönsamt investera i en anläggning som sköts av robotar. Studenterna har varit i kontakt med både industrier och logistikföretag för att uppskatta de faktiska kostnaderna för sina produkter.

– Så här stor blir förpackningen, och vi får ner Y stycken i en container, och utifrån det blir transportkostnaderna...

Vad blir då marginalen? I briefen har studenterna fått tydliga krav på vilken marginal som krävs för att produkten ska kunna bli aktuell. Det är tuffa krav, som kräver att gruppen bedömer vad som är viktigast med produkten. En av produkterna består av flera olika modeller. Studenterna har konstaterat att en variant blir dyrare än de andra. Är det värt att behålla den modellen ändå? Går det att klura ut en teknik som gör modellen billigare att tillverka? Kanske det är just den som gör att idén sticker ut och kommer att sälja i slutänden?

Animationer och CAD-ritningar varvas med klassiska bilder i studenternas presentationer. Det märks att det är masternivå. I klassen jobbar svenska och internationella studenter tätt tillsammans, vilket lägger ett globalt perspektiv till utbildningen. Hur skulle den här produkten tas emot i Spanien? Eller i Kina? Linnéuniversitetets har avtal med många internationella universitet, och varje år kommer många hundra internationella studenter från hela världen till campus.

– How can it become fun to buy a rug?

Det är möjligt vi fick svar på den frågan vid dagens tvättråd. Kanske vi kommer få se någon av produkterna i det stora möbelföretagets sortiment framöver.

Lärande.

Hur ska man göra om man inte kommer fram till en bra produktidé? Alla grupper har inte lösningar som får Idoljuryn, som projektägaren från IKEA vid ett tillfälle skämtsamt kallar sig och sina kollegor, att ropa Halleluja. Några uppdrag var kanske svårare än andra.

– Om ni hade lyckats med den här frågan hade ni blivit mångmiljonärer kommenterar Miguel Salinas, lärare från institutionen för design. Och man lär sig kanske allra mest genom att våga misslyckas.

– Det viktiga är att ärligt berätta om man råkat ut för problem i sitt arbete. Att säga: Så här långt kom vi – men vi kunde inte lösa alla frågor i underlaget. Det går aldrig att sälja in en produktidé som ni inte tro på själva, säger en av företagsrepresentanterna.

– Och tänk vad ni hade vunnit på en snabb prototyp – då hade man direkt kunnat konstatera att produkten kan vara farlig om ett barn får för sig att klättra på den.

I diskussionen i rummet konstateras att mycket handlar om kommunikation mellan kund och leverantör, mellan beställare och utvecklare, mellan kompetenser. Och det är inte alltid lätt att balansera kraven från akademin med företagens krav. I dialogen mellan företag och universitet sker ett ständigt lärande.

Teamkänsla.

En sak är gemensam för de studentgrupper som kommit fram med nya idéer som verkar ha god potential. Gruppen har jobbat tillsammans som ett lag, kommenterar Lars Dafnäs, och säger vidare:

 – Det gäller att använda all er gemensamma hjärnkapacitet för att lösa uppgiften. Det märks när ni gör det, då blir resultatet någonting nytt, något inspirerande.

– Still a lot of details to work on, but clear potential!

Artikeln beskriver en av kurserna på den tvååriga masterutbildningen Innovation through business, engineering and design.