Forskarutbildning i socialt arbete

Att doktorera ser Emme-Li Vingare som en fantastisk erfarenhet, och samtidigt en möjlighet att få göra något unikt.
− Jag får chansen att ägna flera år åt någonting jag verkligen tycker är intressant – det får man nästan aldrig göra annars. Det är en väldig frihet, säger hon.

Sitt forskarämne, Socialt arbete, tycker hon är ett ämne som ligger nära verkligheten och där forskning är viktigt eftersom det bidrar det till ökad kunskap och synliggörande av gruppers problem. Forskning bidrar också till att ge potentiella lösningar på en del av dessa problem. Själv forskar hon inom policyimplementering och organisering med särskilt fokus på omsorg om personer med demenssjukdom och stöd till deras anhöriga. Hon undersöker nio olika kommuner i Sverige och ledning och styrning av kommunala verksamheter inom området.
− Det handlar om möjligheten att bidra till att synliggöra människors erfarenheter och lyfta fram strukturer som påverkar människors vardag, säger hon.

Emme-Li Vingare hade lång erfarenhet av arbetet som socionom innan hon bestämde sig för att satsa på forskningen. Det tror hon har gjort henne till en bättre forskare, men hon tror inte det nödvändigtvis gäller för alla. Hon minns sin socionomutbildning som hon läste i slutet på 90-talet. Programchefen för utbildningen sa att hon kanske skulle satsa på det teoretiska, något som Emme-Li Vingare direkt tolkade som att hon var en dålig praktiker, och därmed dålig på att hantera människor. Idag skrattar hon åt minnet.
− Jag tror att programchefen sa det som en uppmuntran, men det jag hörde då var att jag fick rådet att "håll dig borta från människor", säger Emme-Li Vingare.

Hon ägnade därför några år till att verkligen bevisa att hon var är en bra praktiker. Vilket jag kanske nödvändigtvis inte var, berättar Emme-Li Vingare. Någonstans fanns det där i bakhuvudet, det där programchefen sa.
− Det tog några år för mig att inse, men nu trivs jag jättebra med att vara just teoretiker. Jag bidrar till det sociala arbetet på mitt sätt, och det är en nog så viktig uppgift i samhället, säger Emme-Li Vingare.

− Om man har ett engagemang för samhället, då är socialt arbete ämnet att forska inom, säger Mikael Skillmark.
Han utbildade sig till socionom vid Örebro universitet, där han från början inte hade någon ambition att fortsätta som forskare. Men under utbildningen väcktes intresset, berättar han.
− Efter min C-uppsats blev jag uppmuntrad att fortsätta, så jag sökte tillsammans med en senior forskare medel för att forska vidare inom samma forskningsfrågor, säger han.
Idag forskar Mikael Skillmark på implementering och användning av standardiserade bedömningsverktyg i det sociala arbetet. Forskningen hoppas han kunna fortsätta med, där drivkraften är ett intresse för kunskapsutveckling inom socialt arbete.

Han trivs som doktorand på Linnéuniversitetet, mycket för att han tycker det finns en bredd på institutionen och en öppenhet bland doktoranderna och övriga på institutionen.
− Man tar tillvara på doktoranders önskemål och låter oss få ett stort utrymme, det tilltalar mig mycket, säger han.

Under åren på forskarutbildningen i socialt arbete har han läst kurser på doktorandnivå med forskarstudenter från flera andra discipliner, vilket han tycker varit är lärorikt och dessutom bidragit till nya synsätt och infallsvinklar.

Forskarutbildningen inom Socialt arbete på Linnéuniversitetet är också knuten till den nationella forskarskolan i Socialt arbete, som är ett nätverk mellan 13 universitet i Sverige. Det är väldigt värdefullt, menar Mikael Skillmark.
− På det sättet är man en del av ett större sammanhang och kan delta på kurser och konferenser och diskutera med forskare från andra universitet men som forskar inom liknande frågor, säger han.