Flexibel hantering av granris kan ge mer bioenergi från skogen
Hur hanterar vi bäst de grenar och toppar som blir kvar när man avverkar i en skog, ur såväl energi- som miljösynpunkt? Det har Bengt Nilsson vid Linnéuniversitetet undersökt i sin doktorsavhandling – som aldrig blivit av om han inte knackat på en dörr en gång för tio år sedan.
Den svenska skogen står för ca 20 % av Sveriges totala energitillförsel. En hel del av detta kommer från det som kallas för grot, alltså grenar och toppar. I sin avhandling "Uttag av skogsbränsle – hanteringens och lagringens inverkan på grotens bränslekvalitet samt biomassaförluster i skogen" har Bengt Nilsson, doktorand vid institutionen för skog och träteknik vid Linnéuniversitetet, undersökt effekterna av olika typer av hantering och lagring i grandominerade bestånd.
– Bland mycket annat har jag jämfört den traditionella hanteringsmetoden brunrisskotning – att man låter groten ligga kvar på hygget över sommaren innan man transporterar bort den – med den nyare och till viss del ifrågasatta grönrisskotningen – att man forslar bort färsk grot direkt efter avverkning, berättar Bengt Nilsson.
Vad man vill undvika är för hög fukthalt och för mycket barr i skogsbränslet, eftersom det kan ge bekymmer vid förbränningen på värmeverken. Bengts avhandling visar att det finns en skillnad i bränslekvalitet mellan de båda metoderna. Denna skillnad är dock så liten att andra faktorer än hanteringen sannolikt påverkar mer, till exempel hur fördelningen av biomassa på de växande träden ser ut. I praktiken innebär det att skillnaden i bränslekvalitet kan vara större mellan olika hyggen än beroende på om groten skotats färsk eller efter att den har torkat. Brunrisskotningen lämnar heller inte kvar så mycket av de näringsrika barren i skogen som man tidigare trott, påvisar Bengt.
– Kan vi bli mer flexibla i hur vi hanterar groten ger det möjligheter till utveckling av ny teknik och effektivare användning av maskinresurser över hela året. Det skulle i sin tur ge minskade kostnader och möjligt ökat grot-uttag från enskilda hyggen, främst för att man då skulle kunna göra uttaget när det passar bäst ur ett logistiskt, ekonomiskt och/eller skogligt perspektiv, säger Bengt.
Han vill även framhålla skogens och grotens nyckelroll i omställningen till ett framtida hållbart samhälle.
– Att ersätta fossila bränslen med skogsbränsle ersätter inte bara utsläppen av fossil koldioxid, det kan samtidigt förhindra koldioxidutsläpp orsakat av att grenar och toppar annars skulle ligga kvar och förmultna i skogen.
Bengt Nilsson är född och uppväxt på ett familjeägt jord- och skogsbruk i Agunnaryd utanför Ljungby i Småland, där naturen var både en lekplats och en arbetsplats. Han bor fortfarande i Agunnaryd och skogen är fortfarande central för såväl hans arbete som hans fritid. Våren 2006 skulle Bengt göra sitt examensarbete på högskoleingenjörsprogrammet i skog och träteknik. Därför knackade han på dörren till professor Thomas Thörnqvists kontor.
– När jag lämnade kontoret ekade en mening i mitt huvud: "Du ska bli doktorand". Hade jag inte knackat på dörren tror jag aldrig att jag hade ägnat en tanke åt en akademisk karriär.
Mer information
Bengt Nilsson, doktor i skogsindustriella produktionssystem, Linnéuniversitetet, 076-760 36 76, bengt.nilsson@lnu.se
Annika Sand, pressansvarig, 076-830 01 05
Länk till avhandlingen, http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid=744&pid=diva2%3A1049815&c=3
