Vilade Linné i skuggan av Blå Jungfruns ekar?
Sägner och vidskepelse omger granitklippan i Kalmarsund. Nu har skogstillståndet i nationalparken undersökts av studenter vid Linnéuniversitetet.
I ett examensarbete på Skogs och träprogrammet har skogstillståndet på ön Blå Jungfrun undersökts. Nationalparken är svårtillgänglig och därför inte så väl undersökt avseende skogen. Tidigare studier på ön har bland annat behandlat arkeologi, växter och djur.
– De äldsta undersökta ekarna var närmare 350 år gamla. De äldsta undersökta tallarna var över 200 år gamla. Medelåldern på alla undersökta träd var närmare 150 år. Den höga åldern beror på den låga graden av mänsklig störning. Skogens ålder och trädslagsfördelning indikerar att ön sannolikt inte varit utsatt för många kraftiga skogsbränder de senaste 300 åren, säger Håkan Abrahamsson som genomfört studien.
Denna trädålder innebär att de äldsta av de undersökta träden var minst 70 år gamla vid Carl von Linnés besök på Blå Jungfrun under 1700-talet. Kanske vilade Linné och hans följe i skuggan av dem?
Skogens utseende varierar mellan öns olika delar. Norra delen av ön domineras av tall på hällmarker, medan södra delen av ön domineras av lövskog. Öns skogar är lågvuxna, med en medelhöjd på sju meter. Detta är ytterligare en förklaring till det ringa intresset för Jungfruns skogstillgångar.
Ekdominerad ädellövskog är öns huvudsakliga skogstyp, men över tid tycks lind tränga undan andra trädslag på ön. Andelen gran och björk på Blå Jungfrun var väsentligt lägre än i skyddad skog i Götaland.
– Blå Jungfrun är otillgänglig men en häftig plats att vistas på. Under fältarbetet användes de då nybyggda vindskydden. Att övernatta där är en mycket fin naturupplevelse, säger Håkan Abrahamsson.
Hela examensarbetet med titeln Skogstillståndet på ön Blå Jungfrun kan laddas ned här från Digitala vetenskapliga arkivet.