- Anställd vid Lnu
- Kris och säkerhet
- Kris
- Vår nya vardag
- Johanna Rosenqvist
Kulturledarnas praktik hamnade mitt i coronakrisen
Precis när sistaårsstudenterna vid Kulturledarprogrammet skulle börja sin tioveckorspraktik stängde landets kulturinstitutioner ner på grund av coronapandemin. När studenterna då kontaktade sina praktikplatser möttes de av osäkerhet och förvirring; ”vi kan inte ha dig här nu … vi har inte tid med handledning … du måste kunna jobba hemifrån”.
– De som var lugnast i detta var studenterna, berättar Johanna Rosenqvist, kursansvarig för Kulturledarprogrammets avslutande praktik. Vi hade sett att detta kunde vara på väg, så vi hade förberett dem på att de behövde göra egna planer, vara väldigt självständiga och ta stort eget ansvar. De kunde därför säga till sina oroliga praktikplatser ”jag har en plan”…
– De här studenterna är i slutet av sin utbildning, på väg ut i arbetslivet. Vi har tagit fasta på det, och jobbat på att få studenterna att förstå hur mogna och självständiga de är. Vi ville inte – och kunde inte – lösa allt åt dem. De har fått ta många egna initiativ.
Vad gör studenterna nu?
– Flera av dem gör omvärldsanalyser och ser hur den nuvarande situationen påverkar den kulturinstitution de skulle praktiserat hos. Det är helt andra uppgifter än vad de hade planerat för sina praktikperioder.
– Vi utbildar våra studenter till en flexibel arbetsmarknad inom kulturvärlden, att de ska vara självständiga och kritiskt tänkande. Nu har vi fått ett kvitto på att det verkar fungera. Det känns bra!
Har du några tips på vad man kan göra när man ställs inför en sådan här omvälvande situation?
– Inventera de nätverk du har, och glöm inte kollegorna som finns här på universitetet. I det här läget var många beredda att hjälpa till, även med sådant de vanligen inte jobbar med. Vi fick många bra tips och idéer från dem, och även från våra alumner som också ställde upp på ett självklart sätt.
Det är bara ett par veckor sedan detta hände, men vad tänker du på när du tittar tillbaka?
– Det var fantastiskt att se hur redo studenterna var för situationen, och beredvilligheten bland kollegor och alumner att hjälpa till. Krisen har trots allt plockat fram mycket bra i människor, avslutar Johanna Rosenqvist.
- -